Forskningen kring kommunikationen mellan museiverksamhet och skolverksamhet är inte utbredd, hur man når målgruppen skolan är heller inte alldeles givet och skolorna är en svår målgrupp att nå för landets alla museum. Uppsatsen behandlar detta fenomen med fallstudien och friluftsmuseet Bungemuseet på Gotland som ett konkret exempel. Bungemuseet har genomgått en omorganisation på grund av kraftigt reducerade besökssiffror och i samband med omorganisationen gjorde Henrik Zipsane en utredning kring verksamheten. Uppsatsen ämnar att följa upp Zipsanes utredning kring verksamheten, genom att gå vidare med påståendet att ”det finns ett behov att noggrant granska vilka målgrupper man vill och kan nå samt vad dessa efterfrågar (---) och det finns bara ett sätt att få reda på det: Fråga dem!”. En kvalitativ undersökning med intervjuer har därför gjorts med verksamma inom Bungemuseet, Fårösundskolan och Södervärnskolan på Gotland kring vad de efterfrågar. Uppsatsen behandlar Bungemuseets verksamhet och vad de erbjuder, vad minskningen av skolelever beror på, vad skolan efterfrågar och hur denna minskning eventuellt kan motverkas. De teoretiska utgångspunkterna som används i uppsatsen är John Deweys teori; Learning by doing och professor Larsåke Larssons; analysschema och målgruppsanalys. Uppsatsens syfte är att lyfta frågan kring kommunikationen mellan skola och museisektorn och kring utbud och efterfrågan. I en avslutande diskussion och analys framförs sedan eventuella förslag kring hur vidare utveckling på detta område kan se ut. Resultatet pekar på att kommunikationen mellan utbildning – och musieförvaltningen är av största betydelse för att främja besökssiffrorna. En lösning för att öka besökssiffrorna ligger i att anpassa verksamheten efter skolornas behov och vad de efterfrågar och detta sker endast genom att förvaltningarna kommunicerar och samarbetar med varandra. / Research on communication between museum activities and school operations are not widespread, how to reach the schools is not entirely obvious and schools is a difficult target to reach for all the country's museums. The essay deals with this phenomenon with the case study and the open air museum- Bunge Museum at Gotland as a concrete example. Bunge Museum has undergone a reorganization due to greatly reduced visitor numbers and in connection with the reorganization did Henrik Zipsane an investigation into the business. The study intends to follow up Zipsanes investigation of the business, by going ahead with the claim that "there is a need to carefully examine the audiences they want and can achieve and what they are asking (---) and there is only one way to find it out: Ask them! ". A qualitative study with interviews have been made to operate in Bunge Museum, Fårösund Södervärn School and the School of Gotland around what they asking for. The studie deals with Bunge museum's business and what they offer, what the reduction of schoolchildren depend on what the school asks for and how this reduction may be counteracted. This study highlight the issue around the communication between the sector of schools and museums and on supply and demand. In a final discussion and analysis performed ago any proposals on how further development in this area can look like. The results indicate that the communication between education - and museums is the most essential to promote visits digits. A solution to increase the number of visitors is to adapt the business to the schools' needs and what they want and this is done only by the sectors is communicate and collaborate with each other.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-304512 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Klint, Maria |
| Publisher | Uppsala universitet, Kulturvård |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds