Bakgrund: Människor som har en obotlig sjukdom och befinner sig i livets slutskede har ofta existentiella funderingar. Att vårda patienter inom den palliativa vården ställer krav på att vården har en helhetssyn på den unika individ som vårdas. Sjuksköterskan ska ha denna helhetsbild och är genom sin profession ansvarig för patienternas omvårdnad. Forskning visar att patienter i livets slutskede inte alltid känner sig bekräftade då de existentiella samtalen uteblir. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att underlätta existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenhet av att underlätta existentiella samtal i livets slutskede handlade om öppenhet, närvaro och om att kunna kommunicera på ett bra sätt. Sjuksköterskorna kan genom aktivt lyssnande och genom att tillåta tystnad underlätta samtal om patientens existentiella svårigheter. Sjuksköterskornas mod att tolka situationen ledde till att patientens lidande kan lindras. Slutsats: Att som sjuksköterska underlätta existentiella samtal för patienten i livets slutskede är viktigt för att lindra patientens lidande. Sjuksköterskor kan genom att vara modiga och genom att läsa av situationer öppna upp för dessa samtal. Genom samtal, lyssnande och tillåtande av tystnad fördjupas relationer och existentiella samtal underlättas. / Background: People who suffer terminal disease and are in last phase of life often have existential questions. To care for patients in palliative care requires that the care has overall view of the unique patient. The nurse is required to have this overall view because that’s required by the profession. Earlier research shows that patients who are receiving care in last phase of life do not always feel confirmed because existential conversations are conspicuous by their absence. Aim: To describe nurse’s experiences with facilitating existential conversations with patients in end of their lives. Method: A literature study with a descriptive summary. Results: Nurse’s experience of facilitating existential conversations at end of life included being open and present, and about competence in communication. Nurse’s courage and ability to interpret situations was the key element that led to relieving of patient’s suffering. Conclusion: As a nurse, to facilitate conversations for the patient at end of life is important to alleviate suffering. By courage and ability to interpret situations nurses can enable opening of these discussions. Through conversations, listening and by allowing silence, relations deepens and existential conversations can be facilitated.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-56888 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Kujala, Teemu, Alzuheiri, Mead |
| Publisher | Mälardalens universitet, Akademin för hälsa, vård och välfärd |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds