Den palliativa vården blir aktuell när det inte längre finns någon bot utan det enda som kvarstår är symtomlindring. Fokus handlar om att lindra lidande för patienterna, vare sig det är fysiskt, psykologiskt, socialt eller andligt. Det är vanligt förekommande att existentiella frågor uppstår i detta skede. Dessa frågor kan innefatta livet, personens existens och död. Många gånger kan dessa frågor vara svåra att hantera för sjuksköterskor. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet kring det existentiella samtalet med patienten vid palliativ vård. Metod: Studiens design är en kvalitativ litteraturstudie. Artiklar söktes i två databaser. En granskningsmall från Högskolan Kristianstad användes för att granska artiklarnas kvalitet. Artiklarna analyserades enligt Fribergs analysprocess. Resultat: Beskriver sjuksköterskors erfarenhet kring existentiella samtal och bygger på 10 kvalitativa artiklar, där två huvudkategorier skapades; kommunikationens betydelse i mötet och kompetensens betydelse vid samtal med patienter, dessa hade sedan fyra underkategorier. Diskussion: Utifrån Shentons kvalitativa trovärdighetsbegrepp har styrkor och svagheter diskuterats. De centrala fynden; Kommunikationens betydelse, hur tid, mod, ansvar påverkar sjuksköterskans erfarenhet kring existentiella samtal. Fynden diskuterades utifrån etiken, samhällsperspektivet utifrån McCormack & McCance, personcentrerade vårdteori.

Bakgrund: Palliativ vård bedrivs inom olika verksamheter idag och är den vård som bedrivs när bot inte längre är möjligt och fokus ligger på symtomlindring. Syftet är att öka livskvaliteten så långt det är möjligt och därmed minska lidande. Lidande kan framträda på olika plan och omfatta fysiskt, psykosocialt men även existentiellt lidande. Existentiella frågor som berör meningen med livet, ensamheten och döden är vanligt förekommande hos patienter som vårdas pallliativt. Den psykosociala omvårdnaden är en utmaning för sjuksköterskor och resulterar i svårigheter att hantera existentiella samtal. Syfte: Var att ta reda på erfarenheter sjuksköterskor besitter kring existentiella samtal med palliativa patienter. Metod: Designen i studien är kvalitativ litteraturstudie som bygger på kvalitativa vetenskapliga artiklar. För att komma fram till resultatet användes två databaser med inriktning på omvårdnad och psykologi. SBU:S granskningsmall användes för att säkerställa kvaliteten på artiklarna. Resultat: Beskriver sjuksköterskorns erfarenheter av existentiella samtal genom tre huvudteman; Förutsättningar som möjliggör existentiella samtal, kommunikation och personliga utmaningar. Två underkategorier till varje huvudtema följer. Konklusion: Existentiella samtal kräver mod av sjuksköterskor, komplexa frågor berörs och detta kräver utöver mod kompetens och erfarenhet. Existentiell omvårdnad kräver tid och är påfrestenade för sjuksköterskor då brist på resurser är ett stort hinder.

Bakgrund: Människor som har en obotlig sjukdom och befinner sig i livets slutskede har ofta existentiella funderingar. Att vårda patienter inom den palliativa vården ställer krav på att vården har en helhetssyn på den unika individ som vårdas. Sjuksköterskan ska ha denna helhetsbild och är genom sin profession ansvarig för patienternas omvårdnad. Forskning visar att patienter i livets slutskede inte alltid känner sig bekräftade då de existentiella samtalen uteblir. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att underlätta existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenhet av att underlätta existentiella samtal i livets slutskede handlade om öppenhet, närvaro och om att kunna kommunicera på ett bra sätt. Sjuksköterskorna kan genom aktivt lyssnande och genom att tillåta tystnad underlätta samtal om patientens existentiella svårigheter. Sjuksköterskornas mod att tolka situationen ledde till att patientens lidande kan lindras. Slutsats: Att som sjuksköterska underlätta existentiella samtal för patienten i livets slutskede är viktigt för att lindra patientens lidande. Sjuksköterskor kan genom att vara modiga och genom att läsa av situationer öppna upp för dessa samtal. Genom samtal, lyssnande och tillåtande av tystnad fördjupas relationer och existentiella samtal underlättas. / Background: People who suffer terminal disease and are in last phase of life often have existential questions. To care for patients in palliative care requires that the care has overall view of the unique patient. The nurse is required to have this overall view because that’s required by the profession. Earlier research shows that patients who are receiving care in last phase of life do not always feel confirmed because existential conversations are conspicuous by their absence. Aim: To describe nurse’s experiences with facilitating existential conversations with patients in end of their lives. Method: A literature study with a descriptive summary. Results: Nurse’s experience of facilitating existential conversations at end of life included being open and present, and about competence in communication. Nurse’s courage and ability to interpret situations was the key element that led to relieving of patient’s suffering. Conclusion: As a nurse, to facilitate conversations for the patient at end of life is important to alleviate suffering. By courage and ability to interpret situations nurses can enable opening of these discussions. Through conversations, listening and by allowing silence, relations deepens and existential conversations can be facilitated.

Bakgrund: Palliativ vård kallas förhållningssättet man arbetar efter när botande behandling inte längre har en positiv verkan utan vården övergår till att lindra symtom. Sjuksköterskors grundläggande ansvar är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Existentiella frågor kan handla om meningen med livet, döden, tiden man har kvar på jorden och liknande grundläggande villkor för mänskligt liv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av existentiella samtal med palliativa patienter. Metod: En litteraturöversikt utfördes. Datainsamling skedde i databaserna CINAHL och PubMed och en sekundärsökning utfördes. Artiklar granskades kritiskt av båda författarna och kvalitetsgranskades. Datainsamlingen resulterade i 16 artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod som sedan utgjorde resultatet. Resultat: Resultatet redovisas i fem teman: Sjuksköterskors upplevda positiva känslor, sjuksköterskors upplevda negativa känslor och otillräcklighet, sjuksköterskors strävan att upprätthålla existentiell vård, sjuksköterskors upplevda brist på utbildning och erfarenhet samt sjuksköterskors behov av bearbetning och återhämtning. Undertema: upplevda hinder för upprätthållande av existentiell vård. De tydligaste resultaten visar att sjuksköterskor kände att de i sin yrkesroll i den palliativa vården var priviligierade, trots att känslomässiga påfrestningar ingick i arbetet. För att delta i existentiella samtal var utbildning och yrkeserfarenhet förutsättningar för sjuksköterskorna. Diskussion och reflektion med arbetskollegor var essentiellt för att bearbeta egna känslor och intryck från samtalen. En förutsättning för att bearbeta egna upplevelser i mötet med patienter i livets slut var återhämtning på fritiden. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde sig ha en privilegierad roll då de fick äran att höra patienternas innersta tankar och livshistorier. Att vara den som patienterna anförtror sig till kan dock vara emotionellt krävande och det var av vikt att sjuksköterskorna fick reflektera med kollegor och återhämta sig för att orka med. Sjuksköterskornas osäkerhet och upplevda kunskapsbrist resulterade i att de önskade mer utbildning i existentiella samtal. Osäkerheten hos sjuksköterskorna, tidsbrist och personalbrist beskrevs vara faktorer som kunde göra att samtalen uteblev. Sjuksköterskorna upplevde att existentiella samtal var viktigt och att det hörde till deras yrke och den holistiska filosofin. / Background: Palliative care is when curing treatment no longer has a positive efficacy, instead the care merges into relieving symptoms. Nurses fundamental responsibility is to facilitate health, prevent disease, restore health and ease suffering. Existential questions could be about the meaning of life, death, time left on earth and similar fundamental terms for human life. Aim: To describe nurses experiences of existential conversations with palliative patients. Method: A literature review was performed. Data collection took place in the databases CINAHL and PubMed and a secondary search was performed. The articles were critically reviewed by both authors and quality assessed. The data collection resulted in 16 articles with qualitative, quantitative and mixed method that then produced the result. Results: The result is reported in five themes: Nurses’ experiences of positive emotions, nurses’ experiences of negative emotions and inadequacy, nurses’ endeavor of maintaining existential care, nurses’ experiences of lack of education and experience, and also nurses may need processing and recovery. Subtheme: Perceived obstacles to the maintenance of existential care. The most distinct results show that nurses felt that they were privileged in their professional role in palliative care, although emotional stresses were part of the work. To participate in existential conversations, education and professional experience are prerequisites for the nurses. Discussing and reflecting with work colleagues was essential for processing their own feelings and impressions from the conversations. A prerequisite for processing of own experiences in meeting with patients in the end of life was through recreation in leisure time. Conclusion: Nurses experienced themselves to have a privileged role as they had the honor of hearing patients' inner thoughts and life stories. To be the person patients entrusted to can be emotionally demanding and it was important that the nurses got to reflect with colleagues and recover to be able to cope. Nurses insecurity and perceived lack of knowledge made them want more education in existential conversations. The insecurity of the nurses, lack of time and lack of staff described to be factors that could default the conversations. The nurses experienced nonetheless that existential conversations were important and that it was a part of their work and the holistic philosophy.

<p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att ta del av teamets samlade erfarenheter av deras uppfattningar om vilka känslor, existentiella tankar och reaktioner döende patienter kan ge uttryck för, hur team-medlemmarna bemöter dessa samt deras uppfattning om teamets betydelse. <strong>Urval:</strong> Tio deltagare ur vårdteamet på hospice, nio kvinnor och en man, deltog i studien.<strong> Metod: </strong>Data samlades in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. <strong>Analysresultat: </strong>Analysarbetet resulterade i tre teman. Dessa teman var <em>Döende patienters existentiella tankar och reaktioner, Personalens bemötande </em>samt <em>Teamets betydelse</em>. <strong>Resultat:</strong> Döende människors tankar och reaktioner kan yttra sig på flera olika sätt. Detta beroende på exempelvis individens personlighet, var i sjukdoms- respektive anpassningsprocessen patienten befinner sig samt möjligheten till stöd från närstående. Informanterna beskrev ett gott bemötande som; att vara närvarande, ge fysisk beröring, prioritera, se individen, vara lyhörd, respektera individen, bekräfta, inge hopp, skapa trygghet samt skapa förtroende. De nämnde även teamets betydelse för patienten, de närstående samt team-medlemmarna själva. <strong>Slutsats: </strong>Grundläggande för ett gott bemötande är att patienten känner förtroende för personalen. Detta förtroende kan skapas genom att bland annat stanna upp och lyssna på patienten, se och bekräfta denne, ge fysisk beröring samt vara ärlig och uppriktig. Ett gott bemötande kräver också att personalen flyttar fokus från sig själv till patienten och möter individen där denne är.</p> / <p><strong>Aim:</strong> The aim of this study was to investigate the team members collected perception of the feelings, existential thoughts and reactions expressed by terminal patients, how the different team members respond to such feelings and their perception of the importance of the team. <strong>Sample:</strong> Ten members of the healthcare team at the hospice, consisting of nine women and one man, participated in the study. <strong>Method:</strong> Data was collected during the spring of 2009 through semi-structured qualitative interviews. <strong>Analysis Results:</strong> The analytical process resulted in three themes. These themes were: <em>Terminal patients’ thoughts and reactions to existential questions</em>, <em>Interaction with the personnel</em> and <em>The importance of the healthcare team</em>. <strong>Results:</strong> Terminal patients express their thoughts and reactions in different ways. Many factors contribute to the patient’s individual response: his/her personality, how long the patient has been ill, as well as support received from family and friends. The informants described a good response like; to be present, giving physical touch, prioritize, see the individual, listening, respecting individual, acknowledge, inspire hope, creating a haven and creating confidence. They also mentioned the team's importance to the patient, family and friends and the team members themselves. <strong>Conclusion:</strong> It is fundamental that the patient has confidence in the personnel. According to some of the participants, this confidence is earned by: listening to the patient, respecting and affirming the patient, answering his/her questions, physical contact, and by being honest and frank. Good care requires that the caregiver does not focus on himself but on the patient, meeting each patient as an individual.</p>

Syfte: Studiens syfte var att ta del av teamets samlade erfarenheter av deras uppfattningar om vilka känslor, existentiella tankar och reaktioner döende patienter kan ge uttryck för, hur team-medlemmarna bemöter dessa samt deras uppfattning om teamets betydelse. Urval: Tio deltagare ur vårdteamet på hospice, nio kvinnor och en man, deltog i studien. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Analysresultat: Analysarbetet resulterade i tre teman. Dessa teman var Döende patienters existentiella tankar och reaktioner, Personalens bemötande samt Teamets betydelse. Resultat: Döende människors tankar och reaktioner kan yttra sig på flera olika sätt. Detta beroende på exempelvis individens personlighet, var i sjukdoms- respektive anpassningsprocessen patienten befinner sig samt möjligheten till stöd från närstående. Informanterna beskrev ett gott bemötande som; att vara närvarande, ge fysisk beröring, prioritera, se individen, vara lyhörd, respektera individen, bekräfta, inge hopp, skapa trygghet samt skapa förtroende. De nämnde även teamets betydelse för patienten, de närstående samt team-medlemmarna själva. Slutsats: Grundläggande för ett gott bemötande är att patienten känner förtroende för personalen. Detta förtroende kan skapas genom att bland annat stanna upp och lyssna på patienten, se och bekräfta denne, ge fysisk beröring samt vara ärlig och uppriktig. Ett gott bemötande kräver också att personalen flyttar fokus från sig själv till patienten och möter individen där denne är. / Aim: The aim of this study was to investigate the team members collected perception of the feelings, existential thoughts and reactions expressed by terminal patients, how the different team members respond to such feelings and their perception of the importance of the team. Sample: Ten members of the healthcare team at the hospice, consisting of nine women and one man, participated in the study. Method: Data was collected during the spring of 2009 through semi-structured qualitative interviews. Analysis Results: The analytical process resulted in three themes. These themes were: Terminal patients’ thoughts and reactions to existential questions, Interaction with the personnel and The importance of the healthcare team. Results: Terminal patients express their thoughts and reactions in different ways. Many factors contribute to the patient’s individual response: his/her personality, how long the patient has been ill, as well as support received from family and friends. The informants described a good response like; to be present, giving physical touch, prioritize, see the individual, listening, respecting individual, acknowledge, inspire hope, creating a haven and creating confidence. They also mentioned the team's importance to the patient, family and friends and the team members themselves. Conclusion: It is fundamental that the patient has confidence in the personnel. According to some of the participants, this confidence is earned by: listening to the patient, respecting and affirming the patient, answering his/her questions, physical contact, and by being honest and frank. Good care requires that the caregiver does not focus on himself but on the patient, meeting each patient as an individual.

Kuratorer inom palliativ vård arbetar dagligen med döende patienter och existentiella samtal är vanligt förekommande. I tidigare forskning fanns inga perspektiv från palliativa kuratorer i frågor om existentiella samtal. Det framgick även att utbildning ofta saknades när vårdgivare höll denna typ av samtal. Därför undersöker studien hur palliativa kuratorer samtalar om existentiella ämnen när detta inte ingår i socionomutbildningen. Syftet med studien var att undersöka hur kuratorer inom palliativ vård arbetar med existentiella frågor i patientsamtal, för att kunna dra lärdomar om hur denna typ av frågor kan hanteras i kurativa samtal. Med en emotionssociologisk teoriram analyseras empirin från sex intervjuer med kuratorer inom palliativ vård. Detta för att kunna synliggöra den tysta kunskapen, exempelvis känsla av trygghet, emotionsuttryck och erfarenhet från samtal som enligt tidigare forskning ofta utgör grunden för existentiella samtal. Resultaten visar att kuratorer samtalar om meningsskapande, spiritualitet och döden, där känslor av sorg, ilska och glädje uppkommer. De palliativa kuratorerna upplever att de är bekväma att samtala om existentiella frågor, trots att de sällan fått särskild utbildning för detta. Denna trygghet kommer av en längre erfarenhet inom dessa typer av samtal, där kuratorn inte kan bistå patienten med något svar på hens frågor. I stället arbetar kuratorn med att normalisera patientens tankar och känslor samt med att stödja om patienten uttrycker existentiell oro. Kuratorerna upplevde att det finns en emotionell börda i deras yrken och hade olika sätt att hantera denna. Olika hanteringssätt innebar att ha en delad tjänst, ha tydliga gränser mellan privat- och arbetsliv och att få kollegialt stöd. / Counsellors in palliative care meet dying patients daily and conversations about existential issues are very common. In previous research there were no perspectives on conversations about existential matters from palliative counsellors. It was also made clear that education was often lacking when caregivers held these types of conversations. Therefore, this study examines how palliative counsellors converse about existential topics when this is not included in the social work education. The aim of this study was to investigate how counsellors in palliative care handle existential matters in patient conversations, to learn how this type of issues can be handled in counselling. The study uses a theoretical framework based on the sociology of emotions to analyze the empirical data from six interviews with counsellors in palliative care. This to make visible the tacit knowledge, for example a feeling of security, emotional expression, and experience from conversations, which according to previous research often constitutes the basis for existential conversations. The results show that counsellors converse about meaning-making, spirituality, and death, where feelings of sadness, anger and joy arise. Palliative counsellors feel comfortable talking about existential matters, even though they have rarely received any education for this. This feeling of security comes from a long experience with these types of conversations, where the counsellor cannot assist the patient with any answer to their questions. Instead, the counsellor works to normalize the patient's thoughts and feelings and to support if the patient expresses existential worry. The counsellors experienced that there is an emotional burden in their professions and had different ways of dealing with it. Different management methods were having a divided employment, having clear boundaries between private and working life and receiving collegial support. / <p>Opponering skedde digitalt via Zoom. </p>

Bakgrund: Palliativ omvårdnad syftar till att lindra lidande och det är många patienter som är i behov av vård i livets slut. Travelbee menar att alla patienter är unika och att sjuksköterskan ska anpassa omvårdnaden efter den enskilda patienten. Sjuksköterskan bör bemästra de existentiella samtalen och omvårdnadsarbetet med patienten ur psykologiska och existentiella perspektiv. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av existentiella samtal med patienter vid palliativ vård i slutenvården. Metod: En litteraturöversikt med en induktiv ansats, uppbyggd på femton kvalitativa vetenskapliga originalartiklar inom området omvårdnad. Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Resultat: Relationen mellan sjuksköterska och patient ansågs vara viktig. Inom existentiella samtal kom sjuksköterskan att möta många känslomässiga reaktioner från både sig själv och patienterna, där samspelet mellan professioner och tvärvetenskapligt team blev viktigt. Stressiga situationer och känslor av maktlöshet ansågs vara hinder i den existentiella kommunikationen. Det saknades strategier och riktlinjer för hanterandet av den emotionella laddning som uppstod i samband med existentiella möten. Diskussion: Travelbee påtalar att sjuksköterska-patient relationen är betydande och ett viktigt begrepp inom omvårdnaden. Vidare menar Travelbee att omvårdnaden ska utgå från att lindra lidande, och en god kommunikationsförmåga är viktig. Huvudresultatet visade en problematik inom dessa områden och påtalade vikten av att kunna bemästra dem, vilket var betydande för de kommande existentiella samtalen. Slutsats: Utmaningarna var stora inom arbetet med existentiella samtal och det fanns ett behov av vidare forskning. Mer utbildning behövs för att underlätta och förbättra den existentiella palliativa omvårdnaden. / <p>Examinationsdatum: 2021-03-24</p>

Bakgrund: Att leva med en oövervinnerlig sjukdom som på längre eller kortare sikt kommer att leda till döden och livets slutskede kan väcka många känslor, frågor och tankar, inte bara hos patienten utan även hos sjuksköterskan. Samtal om existentiella frågor som livet och döden kan hjälpa patienten att sätta ord på vad som är värdefullt den sista tiden i livet. Kunskap om hur existentiella samtal förs med patienter som befinner sig i livets slutskede är viktigt att identifiera, beskriva och förbättra. Därför är det betydelsefullt att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om livet och döden med patienter i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. En tematisk analys med induktiv ansats genomfördes utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmetod. Totalt 12 artiklar valdes ut från databaserna CINAHL, Pubmed och Psychinfo. Resultat: Erfarenheter av tidsbrist, osäkerhet, egna rädslor samt okunskap avseende existentiella frågor och sammanhang beskrevs. Erfarenhet, kunskap och kännedom om sin egen inställning till döden och döendet kunde bidra till ökad förmåga att närma sig det svåra. Det var viktigt att skapa förtroende och en relation med patienterna. Dokumentation avseende existentiellt mående uppvisade brister. Det fanns en uppfattning om att den var viktig för att kunna följa patientens själsliga mående men osäkerhet beskrevs och några menade att den inte var viktig eller alls lästes. Slutsats: Att i mötet och i samtalet våga och kunna lämna görandet och istället vara kan öppna upp för att se och förstå människan bakom patienten.

Bakgrund: Att leva med en oövervinnerlig sjukdom som på längre eller kortare sikt kommer att leda till döden och livets slutskede kan väcka många känslor, frågor och tankar, inte bara hos patienten utan även hos sjuksköterskan. Samtal om existentiella frågor som livet och döden kan hjälpa patienten att sätta ord på vad som är värdefullt den sista tiden i livet. Kunskap om hur existentiella samtal förs med patienter som befinner sig i livets slutskede är viktigt att identifiera, beskriva och förbättra. Därför är det betydelsefullt att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om livet och döden med patienter i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av existentiella samtal med patienter i livets slutskede. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. En tematisk analys med induktiv ansats genomfördes utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmetod. Totalt 12 artiklar valdes ut från databaserna CINAHL, Pubmed och Psychinfo. Resultat: Erfarenheter av tidsbrist, osäkerhet, egna rädslor samt okunskap avseende existentiella frågor och sammanhang beskrevs. Erfarenhet, kunskap och kännedom om sin egen inställning till döden och döendet kunde bidra till ökad förmåga att närma sig det svåra. Det var viktigt att skapa förtroende och en relation med patienterna. Dokumentation avseende existentiellt mående uppvisade brister. Det fanns en uppfattning om att den var viktig för att kunna följa patientens själsliga mående men osäkerhet beskrevs och några menade att den inte var viktig eller alls lästes. Slutsats: Att i mötet och i samtalet våga och kunna lämna görandet och istället vara kan öppna upp för att se och förstå människan bakom patienten.