No description available.

Bakgrund: Inom den palliativa vårdkontexten förekommer både planerade och spontana existentiella samtal. Sjuksköterskors kompetens är avgörande och utgör basen för att möta dessa behov, särskilt viktiga för patienter med palliativa vårdbehov där de existentiella aspekterna av livet får ökad betydelse. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av existentiella samtal med patienter i palliativ vård. Metod: 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar användes som grund för den kvalitativa litteraturöversikten, där databaserna PubMed och CINNAHL Complete användes. Analysen baseras på Bettany-Saltikov och McSherrys niostegsmodell för analys av artiklarna. Phil Barkers tidvattenmodell har använts som teoretisk referensram för att analysera resultatet. Resultat: Resultatet genererade fyra teman med tillhörande subkategorier; uteblivna existentiella samtal, att känna sig trygg i sin yrkesroll, relation och kommunikation samt att bli känslomässigt engagerad. Resultatet påvisade möjligheter och hinder för att samtal kan äga rum, samt betonar komplexiteten i mötet med patienter och hur sjuksköterskor med hjälp av handledning kan utveckla dessa färdigheter. Samtal inom arbetsgruppen betonas som viktig då samtalen med patienterna kan väcka känslor och tankar även hos sjuksköterskor. Handledning och utbildning inom ämnet kan därför hjälpa sjuksköterskor att känna sig mer bekväma att föra samtal av existentiell karaktär. Slutsats: Individuella färdigheter som mod och erfarenhet påverkar sjuksköterskors förmåga att föra existentiella samtal. Att integrera utbildning och reflektion kring dessa samtal var av vikt för att stärka kompetensen. Sjuksköterskor kan uppleva att dessa samtal blir utmanande och emotionellt betungande, särskilt utan adekvat utbildning. / Background: Within the palliative care context, both planned and spontaneous existential conversations occur. Nurses´ competence is crucial and forms the basis for meeting these needs, especially important for patients with palliative care needs where the existential aspects of life gain increased importance.  Aim: To describe nurses´ experience of existential conversations with patients in palliative care. Method: 14 qualitative articles were used as the basis for the qualitative literature review, where the databases PubMed and CINNAHL Complete were used. The analysis is based on Bettany-Saltikov and McSherry´s nine-step model for analyzing the articles. Phil Barker´s tidal model has been used as a theoretical frame of reference to analyze the result. Results: The result generated four themes with associated subcategories; missed existential conversations, to feel secure in one´s role, relationship and communication and to become emotionally involved. The result demonstrated opportunities and barriers for conversations to take place and emphasize the complexity of meeting patients and how nurses can develop these skills with the proper training. Conversations within the group are emphasized as important as conversations with patients can arouse feelings and thoughts in nurses as well. Guidance and training on the subject can therefore help nurses feel more comfortable in having conversations of an existential nature. Conclusion: Individual skills such as courage and experience influence nurses´ ability to have existential conversations. Integrating education and reflection around these conversations was important to strengthen competence. Nurses may find these conversations challenging and emotionally heavy, especially without adequate training.

Bakgrund: Existentiell vård ingår i palliativ vård och ökar globalt varje år, ytterligare bidrar detta till att den existentiella vården också ökar. Palliativ vård har som mål att lindra och förbättra välbefinnandet för patienterna både fysiskt och psykiskt, ur ett holistiskt synsätt. Därav behöver sjuksköterskor även vårda patienternas existentiella frågor som kan uppkomma. Existentiella frågor är personliga, vilket medför att bemötandet och kommunikationen är av stor vikt.                                                        Syfte: Litteraturstudiens syfte var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av existentiella samtal med patienter inom palliativ vård.                                                   Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databaserna CINAHL och PubMed användes vid sökning av studier. Bedömningen av studierna genomfördes via SBU:s kvalitetsgranskningsmall, studier analyserades med hjälp av innehållsanalys. Elva studier utformade resultatet.                                                                                        Resultat: I resultatet uppkom två teman vilka var Förutsättningar för ett existentiellt samtal och Existentiellt samtal leder till känslan att bli berörd. Till dessa teman framkom fem subteman vilka var Tiden och miljön - en förutsättning för ett existentiellt samtal, Samspelet mellan sjuksköterskor och patienterna en förutsättning för existentiella samtal och Kommunikationsfärdigheter är förutsättningar för existentiella samtal. Där dessa subteman Sjusköteskors upplevelse av pliktkänsla och Sjuksköterskors upplevda känslor inom existentiell vård upphittades under andra temat.                                       Konklusion: Tiden ansågs vara väsentlig inom palliativ vård, då tidsbrist uppstod blev patienternas existentiella vård lidande samt sjuksköterskornas utveckling inom existentiella frågor. Även kommunikation, visa känslor och samspel med patienterna var av vikt för att kunna genomföra existentiella samtal. Fattas någon av dessa komponenter kommer samtal angående existentiella frågor inte att lyckas. Komponenterna utvecklas inom sjuksköterskor med tid och övning. / Background: Existential care are a part of palliative care that are increasing globally every year, which leads to an increase in existential care as well. Palliative care aims to alleviate and improve the well-being of patients both physically and mentally, from a holistic point of view. Therefore, nurses also need to take care of the patients' existential questions that may arise. The questions can be very personal for everyone involved, therefore carring and communication are of great importance.                                       Aim: The purpose of the literature study where to compile nurses' experiences of existential conversation with patients in palliative care.                                                  Method: Literature review with a qualitative approach. The database searches of studies were carried out in the databases CINAHL and PubMed. The assessment of the studies was carried out through SBU's quality review template, studies were analyzed using content analysis. In the end, 11 studies remained and designed the result.                     Results: The results produced two main themes, which were Prerequisites for an existential conversation, Existential conversation leads to the feeling of being touched. To these themes, five subtermes emerged which were Time and environment a prerequisite for existential conversations, The interaction between nurses and patients provided the prerequisite for existential conversations and Communication skills are prerequisites for existential conversations. Were this subtermes The nurses' experience of a sense of duty and The nurses' perceived feelings in existential care was found under the second theme.                                                                                     Conclusion: Time was considered to be essential in everything, as lack of time often arose and the patients' existential care became forgotten and the nurses' development in existential issues goes away. Communication, showing emotions and interacting with patients were also important in order to be able to conduct existential conversations. If any of these components are missing, conversations regarding existential issues will not succeed. The components are developed within nurses throughout time and practice.