Bakgrund: Palliativ vård kallas förhållningssättet man arbetar efter när botande behandling inte längre har en positiv verkan utan vården övergår till att lindra symtom. Sjuksköterskors grundläggande ansvar är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Existentiella frågor kan handla om meningen med livet, döden, tiden man har kvar på jorden och liknande grundläggande villkor för mänskligt liv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av existentiella samtal med palliativa patienter. Metod: En litteraturöversikt utfördes. Datainsamling skedde i databaserna CINAHL och PubMed och en sekundärsökning utfördes. Artiklar granskades kritiskt av båda författarna och kvalitetsgranskades. Datainsamlingen resulterade i 16 artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod som sedan utgjorde resultatet. Resultat: Resultatet redovisas i fem teman: Sjuksköterskors upplevda positiva känslor, sjuksköterskors upplevda negativa känslor och otillräcklighet, sjuksköterskors strävan att upprätthålla existentiell vård, sjuksköterskors upplevda brist på utbildning och erfarenhet samt sjuksköterskors behov av bearbetning och återhämtning. Undertema: upplevda hinder för upprätthållande av existentiell vård. De tydligaste resultaten visar att sjuksköterskor kände att de i sin yrkesroll i den palliativa vården var priviligierade, trots att känslomässiga påfrestningar ingick i arbetet. För att delta i existentiella samtal var utbildning och yrkeserfarenhet förutsättningar för sjuksköterskorna. Diskussion och reflektion med arbetskollegor var essentiellt för att bearbeta egna känslor och intryck från samtalen. En förutsättning för att bearbeta egna upplevelser i mötet med patienter i livets slut var återhämtning på fritiden. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde sig ha en privilegierad roll då de fick äran att höra patienternas innersta tankar och livshistorier. Att vara den som patienterna anförtror sig till kan dock vara emotionellt krävande och det var av vikt att sjuksköterskorna fick reflektera med kollegor och återhämta sig för att orka med. Sjuksköterskornas osäkerhet och upplevda kunskapsbrist resulterade i att de önskade mer utbildning i existentiella samtal. Osäkerheten hos sjuksköterskorna, tidsbrist och personalbrist beskrevs vara faktorer som kunde göra att samtalen uteblev. Sjuksköterskorna upplevde att existentiella samtal var viktigt och att det hörde till deras yrke och den holistiska filosofin. / Background: Palliative care is when curing treatment no longer has a positive efficacy, instead the care merges into relieving symptoms. Nurses fundamental responsibility is to facilitate health, prevent disease, restore health and ease suffering. Existential questions could be about the meaning of life, death, time left on earth and similar fundamental terms for human life. Aim: To describe nurses experiences of existential conversations with palliative patients. Method: A literature review was performed. Data collection took place in the databases CINAHL and PubMed and a secondary search was performed. The articles were critically reviewed by both authors and quality assessed. The data collection resulted in 16 articles with qualitative, quantitative and mixed method that then produced the result. Results: The result is reported in five themes: Nurses’ experiences of positive emotions, nurses’ experiences of negative emotions and inadequacy, nurses’ endeavor of maintaining existential care, nurses’ experiences of lack of education and experience, and also nurses may need processing and recovery. Subtheme: Perceived obstacles to the maintenance of existential care. The most distinct results show that nurses felt that they were privileged in their professional role in palliative care, although emotional stresses were part of the work. To participate in existential conversations, education and professional experience are prerequisites for the nurses. Discussing and reflecting with work colleagues was essential for processing their own feelings and impressions from the conversations. A prerequisite for processing of own experiences in meeting with patients in the end of life was through recreation in leisure time. Conclusion: Nurses experienced themselves to have a privileged role as they had the honor of hearing patients' inner thoughts and life stories. To be the person patients entrusted to can be emotionally demanding and it was important that the nurses got to reflect with colleagues and recover to be able to cope. Nurses insecurity and perceived lack of knowledge made them want more education in existential conversations. The insecurity of the nurses, lack of time and lack of staff described to be factors that could default the conversations. The nurses experienced nonetheless that existential conversations were important and that it was a part of their work and the holistic philosophy.

<p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att ta del av teamets samlade erfarenheter av deras uppfattningar om vilka känslor, existentiella tankar och reaktioner döende patienter kan ge uttryck för, hur team-medlemmarna bemöter dessa samt deras uppfattning om teamets betydelse. <strong>Urval:</strong> Tio deltagare ur vårdteamet på hospice, nio kvinnor och en man, deltog i studien.<strong> Metod: </strong>Data samlades in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. <strong>Analysresultat: </strong>Analysarbetet resulterade i tre teman. Dessa teman var <em>Döende patienters existentiella tankar och reaktioner, Personalens bemötande </em>samt <em>Teamets betydelse</em>. <strong>Resultat:</strong> Döende människors tankar och reaktioner kan yttra sig på flera olika sätt. Detta beroende på exempelvis individens personlighet, var i sjukdoms- respektive anpassningsprocessen patienten befinner sig samt möjligheten till stöd från närstående. Informanterna beskrev ett gott bemötande som; att vara närvarande, ge fysisk beröring, prioritera, se individen, vara lyhörd, respektera individen, bekräfta, inge hopp, skapa trygghet samt skapa förtroende. De nämnde även teamets betydelse för patienten, de närstående samt team-medlemmarna själva. <strong>Slutsats: </strong>Grundläggande för ett gott bemötande är att patienten känner förtroende för personalen. Detta förtroende kan skapas genom att bland annat stanna upp och lyssna på patienten, se och bekräfta denne, ge fysisk beröring samt vara ärlig och uppriktig. Ett gott bemötande kräver också att personalen flyttar fokus från sig själv till patienten och möter individen där denne är.</p> / <p><strong>Aim:</strong> The aim of this study was to investigate the team members collected perception of the feelings, existential thoughts and reactions expressed by terminal patients, how the different team members respond to such feelings and their perception of the importance of the team. <strong>Sample:</strong> Ten members of the healthcare team at the hospice, consisting of nine women and one man, participated in the study. <strong>Method:</strong> Data was collected during the spring of 2009 through semi-structured qualitative interviews. <strong>Analysis Results:</strong> The analytical process resulted in three themes. These themes were: <em>Terminal patients’ thoughts and reactions to existential questions</em>, <em>Interaction with the personnel</em> and <em>The importance of the healthcare team</em>. <strong>Results:</strong> Terminal patients express their thoughts and reactions in different ways. Many factors contribute to the patient’s individual response: his/her personality, how long the patient has been ill, as well as support received from family and friends. The informants described a good response like; to be present, giving physical touch, prioritize, see the individual, listening, respecting individual, acknowledge, inspire hope, creating a haven and creating confidence. They also mentioned the team's importance to the patient, family and friends and the team members themselves. <strong>Conclusion:</strong> It is fundamental that the patient has confidence in the personnel. According to some of the participants, this confidence is earned by: listening to the patient, respecting and affirming the patient, answering his/her questions, physical contact, and by being honest and frank. Good care requires that the caregiver does not focus on himself but on the patient, meeting each patient as an individual.</p>

Syfte: Studiens syfte var att ta del av teamets samlade erfarenheter av deras uppfattningar om vilka känslor, existentiella tankar och reaktioner döende patienter kan ge uttryck för, hur team-medlemmarna bemöter dessa samt deras uppfattning om teamets betydelse. Urval: Tio deltagare ur vårdteamet på hospice, nio kvinnor och en man, deltog i studien. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Analysresultat: Analysarbetet resulterade i tre teman. Dessa teman var Döende patienters existentiella tankar och reaktioner, Personalens bemötande samt Teamets betydelse. Resultat: Döende människors tankar och reaktioner kan yttra sig på flera olika sätt. Detta beroende på exempelvis individens personlighet, var i sjukdoms- respektive anpassningsprocessen patienten befinner sig samt möjligheten till stöd från närstående. Informanterna beskrev ett gott bemötande som; att vara närvarande, ge fysisk beröring, prioritera, se individen, vara lyhörd, respektera individen, bekräfta, inge hopp, skapa trygghet samt skapa förtroende. De nämnde även teamets betydelse för patienten, de närstående samt team-medlemmarna själva. Slutsats: Grundläggande för ett gott bemötande är att patienten känner förtroende för personalen. Detta förtroende kan skapas genom att bland annat stanna upp och lyssna på patienten, se och bekräfta denne, ge fysisk beröring samt vara ärlig och uppriktig. Ett gott bemötande kräver också att personalen flyttar fokus från sig själv till patienten och möter individen där denne är. / Aim: The aim of this study was to investigate the team members collected perception of the feelings, existential thoughts and reactions expressed by terminal patients, how the different team members respond to such feelings and their perception of the importance of the team. Sample: Ten members of the healthcare team at the hospice, consisting of nine women and one man, participated in the study. Method: Data was collected during the spring of 2009 through semi-structured qualitative interviews. Analysis Results: The analytical process resulted in three themes. These themes were: Terminal patients’ thoughts and reactions to existential questions, Interaction with the personnel and The importance of the healthcare team. Results: Terminal patients express their thoughts and reactions in different ways. Many factors contribute to the patient’s individual response: his/her personality, how long the patient has been ill, as well as support received from family and friends. The informants described a good response like; to be present, giving physical touch, prioritize, see the individual, listening, respecting individual, acknowledge, inspire hope, creating a haven and creating confidence. They also mentioned the team's importance to the patient, family and friends and the team members themselves. Conclusion: It is fundamental that the patient has confidence in the personnel. According to some of the participants, this confidence is earned by: listening to the patient, respecting and affirming the patient, answering his/her questions, physical contact, and by being honest and frank. Good care requires that the caregiver does not focus on himself but on the patient, meeting each patient as an individual.

Kuratorer inom palliativ vård arbetar dagligen med döende patienter och existentiella samtal är vanligt förekommande. I tidigare forskning fanns inga perspektiv från palliativa kuratorer i frågor om existentiella samtal. Det framgick även att utbildning ofta saknades när vårdgivare höll denna typ av samtal. Därför undersöker studien hur palliativa kuratorer samtalar om existentiella ämnen när detta inte ingår i socionomutbildningen. Syftet med studien var att undersöka hur kuratorer inom palliativ vård arbetar med existentiella frågor i patientsamtal, för att kunna dra lärdomar om hur denna typ av frågor kan hanteras i kurativa samtal. Med en emotionssociologisk teoriram analyseras empirin från sex intervjuer med kuratorer inom palliativ vård. Detta för att kunna synliggöra den tysta kunskapen, exempelvis känsla av trygghet, emotionsuttryck och erfarenhet från samtal som enligt tidigare forskning ofta utgör grunden för existentiella samtal. Resultaten visar att kuratorer samtalar om meningsskapande, spiritualitet och döden, där känslor av sorg, ilska och glädje uppkommer. De palliativa kuratorerna upplever att de är bekväma att samtala om existentiella frågor, trots att de sällan fått särskild utbildning för detta. Denna trygghet kommer av en längre erfarenhet inom dessa typer av samtal, där kuratorn inte kan bistå patienten med något svar på hens frågor. I stället arbetar kuratorn med att normalisera patientens tankar och känslor samt med att stödja om patienten uttrycker existentiell oro. Kuratorerna upplevde att det finns en emotionell börda i deras yrken och hade olika sätt att hantera denna. Olika hanteringssätt innebar att ha en delad tjänst, ha tydliga gränser mellan privat- och arbetsliv och att få kollegialt stöd. / Counsellors in palliative care meet dying patients daily and conversations about existential issues are very common. In previous research there were no perspectives on conversations about existential matters from palliative counsellors. It was also made clear that education was often lacking when caregivers held these types of conversations. Therefore, this study examines how palliative counsellors converse about existential topics when this is not included in the social work education. The aim of this study was to investigate how counsellors in palliative care handle existential matters in patient conversations, to learn how this type of issues can be handled in counselling. The study uses a theoretical framework based on the sociology of emotions to analyze the empirical data from six interviews with counsellors in palliative care. This to make visible the tacit knowledge, for example a feeling of security, emotional expression, and experience from conversations, which according to previous research often constitutes the basis for existential conversations. The results show that counsellors converse about meaning-making, spirituality, and death, where feelings of sadness, anger and joy arise. Palliative counsellors feel comfortable talking about existential matters, even though they have rarely received any education for this. This feeling of security comes from a long experience with these types of conversations, where the counsellor cannot assist the patient with any answer to their questions. Instead, the counsellor works to normalize the patient's thoughts and feelings and to support if the patient expresses existential worry. The counsellors experienced that there is an emotional burden in their professions and had different ways of dealing with it. Different management methods were having a divided employment, having clear boundaries between private and working life and receiving collegial support. / <p>Opponering skedde digitalt via Zoom. </p>

Bakgrund: Inom den palliativa vårdkontexten förekommer både planerade och spontana existentiella samtal. Sjuksköterskors kompetens är avgörande och utgör basen för att möta dessa behov, särskilt viktiga för patienter med palliativa vårdbehov där de existentiella aspekterna av livet får ökad betydelse. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av existentiella samtal med patienter i palliativ vård. Metod: 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar användes som grund för den kvalitativa litteraturöversikten, där databaserna PubMed och CINNAHL Complete användes. Analysen baseras på Bettany-Saltikov och McSherrys niostegsmodell för analys av artiklarna. Phil Barkers tidvattenmodell har använts som teoretisk referensram för att analysera resultatet. Resultat: Resultatet genererade fyra teman med tillhörande subkategorier; uteblivna existentiella samtal, att känna sig trygg i sin yrkesroll, relation och kommunikation samt att bli känslomässigt engagerad. Resultatet påvisade möjligheter och hinder för att samtal kan äga rum, samt betonar komplexiteten i mötet med patienter och hur sjuksköterskor med hjälp av handledning kan utveckla dessa färdigheter. Samtal inom arbetsgruppen betonas som viktig då samtalen med patienterna kan väcka känslor och tankar även hos sjuksköterskor. Handledning och utbildning inom ämnet kan därför hjälpa sjuksköterskor att känna sig mer bekväma att föra samtal av existentiell karaktär. Slutsats: Individuella färdigheter som mod och erfarenhet påverkar sjuksköterskors förmåga att föra existentiella samtal. Att integrera utbildning och reflektion kring dessa samtal var av vikt för att stärka kompetensen. Sjuksköterskor kan uppleva att dessa samtal blir utmanande och emotionellt betungande, särskilt utan adekvat utbildning. / Background: Within the palliative care context, both planned and spontaneous existential conversations occur. Nurses´ competence is crucial and forms the basis for meeting these needs, especially important for patients with palliative care needs where the existential aspects of life gain increased importance.  Aim: To describe nurses´ experience of existential conversations with patients in palliative care. Method: 14 qualitative articles were used as the basis for the qualitative literature review, where the databases PubMed and CINNAHL Complete were used. The analysis is based on Bettany-Saltikov and McSherry´s nine-step model for analyzing the articles. Phil Barker´s tidal model has been used as a theoretical frame of reference to analyze the result. Results: The result generated four themes with associated subcategories; missed existential conversations, to feel secure in one´s role, relationship and communication and to become emotionally involved. The result demonstrated opportunities and barriers for conversations to take place and emphasize the complexity of meeting patients and how nurses can develop these skills with the proper training. Conversations within the group are emphasized as important as conversations with patients can arouse feelings and thoughts in nurses as well. Guidance and training on the subject can therefore help nurses feel more comfortable in having conversations of an existential nature. Conclusion: Individual skills such as courage and experience influence nurses´ ability to have existential conversations. Integrating education and reflection around these conversations was important to strengthen competence. Nurses may find these conversations challenging and emotionally heavy, especially without adequate training.