Syftet med uppsatsen är att undersöka hur olika föreställningar kring ålder och åldrande ser ut bland kvinnor i trettioårsåldern i Stockholm. Uppsatsen baseras på fyra stycken intervjuer som har analyserats med hjälp av teorier och begrepp som performativitet och livsmanus. Resultatet visar på att ålder ges mening genom interaktion, handlingar och ord samt att informanterna uppfattar ett livsmanus, men förhåller sig på olika sätt till det. Att avvika från livsmanuset kan få konsekvenser och hur stora de blir beror på vilka sammanhang man befinner sig i. Det kan även leda till stress och ångest hos den egna individen, men behöver inte nödvändigtvis vara så. Hur man själv och andra uppfattar ens egen ålder kan påverkas av sammanhang, situation och livsstil. Det framkom även föreställningar om tjugoårsåldern som en fri och tillåtande period som till skillnad från trettioårsåldern kommer utan en förväntan på att fatta några större beslut, agera ansvarsfullt och “veta”. Resultatet visar även på att ansvar förväntas öka i takt med åldern samt en komplexitet i att åldrande både kan förknippas med förfall och förlust samtidigt som utveckling och ökad erfarenhet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-523680 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Grahn, Agnes |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för kulturantropologi och etnologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds