Syftet med uppsatsen är att undersöka hur olika föreställningar kring ålder och åldrande ser ut bland kvinnor i trettioårsåldern i Stockholm. Uppsatsen baseras på fyra stycken intervjuer som har analyserats med hjälp av teorier och begrepp som performativitet och livsmanus. Resultatet visar på att ålder ges mening genom interaktion, handlingar och ord samt att informanterna uppfattar ett livsmanus, men förhåller sig på olika sätt till det. Att avvika från livsmanuset kan få konsekvenser och hur stora de blir beror på vilka sammanhang man befinner sig i. Det kan även leda till stress och ångest hos den egna individen, men behöver inte nödvändigtvis vara så. Hur man själv och andra uppfattar ens egen ålder kan påverkas av sammanhang, situation och livsstil. Det framkom även föreställningar om tjugoårsåldern som en fri och tillåtande period som till skillnad från trettioårsåldern kommer utan en förväntan på att fatta några större beslut, agera ansvarsfullt och “veta”. Resultatet visar även på att ansvar förväntas öka i takt med åldern samt en komplexitet i att åldrande både kan förknippas med förfall och förlust samtidigt som utveckling och ökad erfarenhet.

This thesis explores elderly women´s subjective experiences of being women of age in our  capitalistic Swedish society of today. The aim of the research is to illuminate the importance of age-analysis in our contemporary society and within academia, by highlighting age as a social position which intersects with other identity categories such as gender and class. The data collection consists of seven qualitative semi-structured interviews with women within the age of 73-86, who were active feminists during the second wave of feminism. The analysis is primarily based on a theoretical framework consisting of Simone de Beauvoir´s “the Other”, Pierre Bourdieus´s different forms of capitals and “heteronormative lifescript”. The result shows in several different ways how old women are reduced to “the Other”. The findings further show that a narrow framework of norms about elderly women limits the space within which they can cultivate autonomous subjectivities. The result also indicates that the long-lasting experience of feminist awareness and activism have a great impact on the experience of aging. Drawing on Bourdieu, the concept of “feminist habitus” is introduced. The analysis clearly shows how access to social, cultural and symbolic capital is essential to the experience of aging. One of the main conclusions is that capitalist forces form the terms of elderly women´s life space.