Konstnärens roll som forskare är svår att placera då det är svårt att hålla sig objektiv när ens forskning går ut på att undersöka ens kreativa handlingssätt som en individ.. Detta kandidatarbete har tagit ståndpunkten av en posthumanistiskt synvinkel på världen och hur vi agerar med den, speciellt genom ögonen på konstnären och ens material. Med detta i åtanke så utvecklade vi vår frågeställning kring fenomenet av diffraktion. Diffraktion är ett naturlig fenomen där vågor av ljus kolliderar och formar ett mönster där vi kan studera effekten av de skillnader som uppstår. Vår förståelse och syn på diffraktion är baserat på Donna Haraways och Karen Barads djupdykande kunskap kring området både i ett filosofiskt och vetenskapligt perspektiv. Med diffraktion som metod experimenterar och dokumenterar vi vår position och intra-aktioner med vårt konstnärliga material som en bestående partner i att materialisera en 3D miljö inuti en spelmotor. Vi och vårt material blir fokusgruppen för vår undersökning för att svara på frågan hur diffraktion kan användas som en metod för konstnärligt skapande med analoga och digitala verktyg. Denna resa dokumenteras genom anteckningar och reflektioner från våra individuella perspektiv och beskriver även vår produktionscykel för att belysa vår process och vilka metoder som implementerades i vilken del av processen. För att avsluta detta arbete så diskuterar vi även de förhållanden som uppstod i vår undersökning och hur temat och fokuset skulle kunna expandera utanför vår valda inriktning. / The role of the artist as a researcher is difficult to place since it’s hard to be objective while researching your creative approach as an individual. This bachelor thesis has taken the stance of the post-humanist viewpoint on the world and how we as humans act within it, especially through the eyes of the artist and our relationship to our materials. With this in mind, we developed our research question surrounding the phenomena of diffraction. Diffraction is a natural phenomena where waves of light collide and form a pattern where we can look at the effect of the differences that occur. Our understanding and take on diffraction is based on Donna Haraway’s and Karen Barad’s deep knowledge on the subject in both a philosophical and scientific way. With diffraction as a method we experiment and document our positions and intra-actions with our artistic material as our joined partner in materializing a 3D environment within a game engine. We and our material become the research subjects to answer the question about how diffraction can become a method for artistic creation in a blend of analogue and digital art production. This journey is documented through notes and reflections from our separate perspectives and we also lay out our production cycle to display our process and which production methods are integrated where. To finish this paper, we discuss the conditions of our work and how the theme and subject of this research could be expanded upon.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:bth-19946 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Johansson, Anneli, Dahlström, Tove |
| Publisher | Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för teknik och estetik, Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för teknik och estetik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds