En systemarkitekts praktik består till stor del av att tolka, beskriva och strukturera verksamhetsprocesser och -information som underlag för förändrings- och utvecklingsarbete, oftast med stöd av it-system. Professionen betraktas traditionellt som en teknisk ingenjörskonst. Men de problem jag ställs inför som arkitekt handlar inte enbart om att designa tekniska system och kommunikation mellan maskiner, utan minst lika ofta om att hantera utmaningar relaterade till mellanmänsklig kommunikation i komplexa situationer. Vad händer om vi fokuserar på denna andra del av arkitektens praktiska kunskap? Denna magister- uppsats handlar om språkets och kommunikationens roll i kontexten av ett systemutvecklingsprojekt. Författaren använder sig av metaforer i en gestaltande skönlitterär kontext som kreativ metod för att visualisera och förmedla olika aspekter på systemarkitektens yrkesroll och praktik. På så vis utnyttjar uppsatsen den mer experimentella form som essän erbjuder för att även utforska sina egna uttrycksmöjligheter. Essäns teoretiska material baserar sig på den språkfilosofiska tradition som utvecklats av Ludwig Wittgenstein och Gilbert Ryle. Utifrån dessa båda tänkares verk förs ett resonemang runt språkets och den kontextuella förståelsens betydelse för systemarkitektens praktiska kunskap. Essän väver även in tankegångar från Thomas Kuhn, Peter Naur och Donald Schön i syfte att utforska just metaforens, improvisationens och den kreativa kommunikationens roll som verktyg i systemarkitektens praktik. / The system architect ́s practice is mainly about interpreting, describing and structuring the processes and information of an enterprise in order to create a foundation for change and development, often supported by IT systems. The profession is traditionally regarded as an art of technical engineering. But the problems I face as architect is not exclusively about designing technical systems and communication between machines, but just as much about handling challenges related to inter-subjective communi- cation between human beings in situations of complex interaction. What happens if we focus on this second aspect of the practical knowledge of the architect? This essay is about the role of language and communication in the context of a system development project. The author uses metaphors in fictional context as a creative method to visualize and mediate different aspects on the architect ́s professional role and practice. In that sense the text utilizes the more experimental form offered by the essay in order to explore its own expressive possibilities. The theoretical material of this essay is based on the language philosophical tradition developed by Ludwig Wittgenstein and Gilbert Ryle. Starting out from these two thinkers, the author reasons around the importance language and contextual understanding has for the practical knowledge of the system architect. Further on the essay weaves in thoughts from Thomas Kuhn, Peter Naur and Donald Schön with the purpose of exploring the role of the metaphor, improvisation and creative communication as tools in the practice of the system architect.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-24251 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Jonsson, Kerstin |
| Publisher | Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds