Bakgrund:Under de senaste decennierna har medvetenheten om barnmisshandel samt utvecklingen av förebyggande politik kring detta ökat. Ambulanssjuksköterskor har en unik möjlighet att upptäcka dessa barn som misstänks fara illa då de är först på plats vid ett akut sjukdomstillstånd och kan se tecken i hemmiljön som kan leda till en orosanmälan. Det kan leda till ett minskat lidande för barnen men för att det ska kunna ske bör en medvetenhet om vad en orosanmälan innebär finnas. Syfte:Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att göra en orosanmälan av barn som far illa. Metod:En studie med tio stycken kvalitativa intervjuer gjordes. En öppen fråga med möjlighet till följdfrågor ställdes utifrån en intervjuguide. Materialet analyserades på en latent nivå utifrån Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys. Resultat:Resultatet redovisas utifrån tre huvudkategorier; Misstankar väcks, Påverkan på orosanmälansamt Samarbete och Öppenhet. Av dessa kategorier framkom sju underkategorier som beskrev informanternas upplevelser. Det framkom att brist på kunskap angående identifieringen av barn samt en okunskap kring vad ens egenansvar innebär, finns. Rädslan för repressalier kan ses som en anledning till att orosanmälan inte görs. Slutsats:Utbildning i ämnet barn som far illa är av stor vikt för att kunna identifiera de utsatta barnen. En rädsla för repressalier kan vara anledningen till att orosanmälningar inte görs men skulle kunna öka om möjlighet till anonymitet i utförandet finns. Mer utbildning och stöttning i ämnet behövs. / Background: In recent decades, awareness of child abuse and the development of preventive policies has increased. Ambulance nurse have a unique opportunity to identify children who may be in a vulnerable situation as they are the first at the scene in the event of acute illness and can pick up signs in the home environment which could lead to suspicions of neglect being reported.This may result in less suffering for the children concerned, but in order for this to happen, it is important to be aware of the implications of making a report. Purpose:The purpose of the study was to describe the ambulance nurses’ experiences of reporting suspicions of child neglect. Method:The study is based on ten qualitative interviews. One open question with the possibility of follow-up questions were posed, based on an interview guide. The material was analyzed on a latent level based on Lundman and Hällgren Graneheim's qualitative content analysis Result: The results are reported based on three main categories: Suspicions arise, Impingement of reporting child neglect andCooperation and Transparency.Seven subcategories, that best described the informants experiences, were then selected. It was found that lack of knowledge regarding the identification of children as well as an ignorance of what one's own responsibility implies exists. The fear of reprisals can be seen as a reason for not reporting on suspicion of child neglect. Conclusion: Education in the subject child neglect are important for identifying the exposed children. A fear of reprisals may be the reason why no report on child neglect is made but could increase, if there is an opportunity for anonymity in the implementation. More education and support on the subject is needed.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-75542 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Sjöström, Sara, Öberg, Linda |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds