Nationalmuseum är en fantastisk byggnad som har en unik placering på Blasieholmen med utsikt över bl.a. slottet, skeppsholmen och operan. En förbättring av Nationalmuseums verksamhet är dock nödvändig då inlastningen inte tycks fungera och det finns behov av utökat utrymme. En ny tillbyggnad behövs. Utöver det givna programmet för lösning av inlastning, så ville jag undersöka om det fanns fler problem med plats och program som behövde lösas. Jag identifierade ytterligare två problem, vilket resulterade i totalt tre åtgärdspunkter: 1.Inlastning. Konstens nuvarande väg till museet är inte funktionell. 2.Parken. I nuläget är parken enbart en bakgård. Många markerade gränsdragningar på Blasieholmen gör att området känns överbestämt, dvs. otydligt och ofokuserat. 3.Publiken. Dragningskraften till museer i allmänhet har svalnat. Jag vill väva samman alla tre problemområden. Jag vill göra både museet och parken mer publika och levande samtidigt som inlastningen förbättras. Alltså: jag vill förbättra konstens väg in i museet, konstens yta genom att koppla ihop parken och konstens tillgänglighet för publiken. Jag delar upp programmet i tre delar och i fem huskroppar där den ledande principen är att utnyttja mindre ytor för att skapa en större helhet. / The Nationalmuseum in Stockholm is a remarkable building with a unique location at Blasieholmen with an astounding view of the Royal Palace, Skeppsholmen and the Royal Opera. The Nationalmuseum, today, has certain problems that need to be resolved to improve the museum’s operation. These problems are the loading- place for art to and from the museum and an increasing need of space. Thus a new extension to the museum is needed. In addition to the specified requirement, solving the loading-place for art, I wanted to investigate the site and the program to see if I could find other problems that required solution. Furthermore, I identified two more problems which resulted in three areas requiring alterations. The loading- place for art. The current path of art to and from the museum is not functional. The park. The park, in the present situation, seems more like a backyard than an attractive space for the public. The public. The attraction to museums in general seems to be decreasing. I want to work with the problem areas simultaneously. I want the museum and the park to become more open, connected and alive and at the same time improve the art’s path into the museum. So, I aim to improve the path of the art and the spaces of the art by enhancing both the accessibility of the park and the art and join them together. I have divided the program into three parts and into five building volumes, where the guiding principle is “smaller space to create a larger whole”.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-122566 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Thorselius, Sophie |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0877 seconds