Studiens syfte är att undersöka vilka bekymmer som kan uppstå under delar av byggprocessennär våningspåbyggnader ska genomföras. Studien tar sin början i en teoretisk referensram. Denna beskriver hur flerbostadshusenhistoriskt är uppbyggda, detaljplaneprocessen, tillgänglighetsproblematik, brandhänsyn,upphandlingsalternativ, projekteringsprocessen, konstruktion, skador och reparationer avbetong, förstärkning, planering och logistik. Våningspåbyggnad är således en kompliceradprocess där flera olika aspekter måste beaktas. Fallstudier genomfördes för att få en stor breddoch förståelse för olika problem och möjligheter som kan uppstå under byggprocessen. Fyra stycken fall valdes ut. I varje fall intervjuades en representant från byggherre–,konstruktör– och entreprenörssidan. I fallstudierna undersöktes frågor kopplade tillbyggnadernas konstruktion, genomförandet av projektet samt övriga frågor kopplade till bl.a.regelverk och motivet till att genomföra projektet. Resultatet visar olika svårigheter och möjligheter som uppstått i de olika projekten. Problemsom uppstått löstes ofta på olika sätt. Arbetsprocessen såg olika ut i projekten. Avslutningsvis diskuteras resultatet, vissa kopplingar görs till relevant litteratur. Studiensslutsats är att våningspåbyggnader skiljer sig från nybyggnationer samt ställer högre krav påsamarbete och planering. / The purpose of this study is to investigate what kind of issues may occur during parts of theconstruction process when vertical extension takes place. The study begins with a theoretical background. This describes how apartment buildings isconstructed historically, process of zoning documents, accessibility problems, fireconsiderations, contract alternatives, design process, structural engineering, damage andrepairs of concrete, strengthening, planning and logistics. Vertical extension is a complexprocess. Several aspects need to be taken into consideration. Case studies were performed inorder to gain depth and understanding of different problems and possibilities which may ariseduring the construction process. Four different cases were chosen. In each case one representative from the contractor side, thedesigning side and the entrepreneur side were interviewed. Questions linked to the designphase, the building phase and other questions were investigated. The result shows that different difficulties and possibilities occurred in the various projects. Problems were often solved in different ways. The working process differed in the projects. Finally the outcome is discussed and some connections to relevant literature are made. It isconcluded that vertical extensions differs from new constructions. Vertical extensions puthigher demand on cooperation and planning.

”En komprimerad vertikal byggnad som frigör rum till offentliga platser och funktioner.” Byggnaden, som främst är till för teknik, är uppbyggd som en rektangel med ett snittat hörn. Det snittade hörnet är byggnadens karaktär, och fungerar som ett transparent skal som tillåter en kommunikativ relation mellan insida och utsida. Vad som kommer att utspela sig i byggnaden, kommer i det snittade hörnets fasad även att återspeglas utanpå. Även entrén formas av snittet så att det tillkommer en vinkel som för en inåt, och gör entrén mer öppen och välkomnande. Ljuset som under dagtid strålar in söderifrån, och under de mörkare årstiderna strålar ut från detta snitt, gör att byggnaden känns levande. I övrigt är byggnaden diskret utan att vara alltför anonym. Förlagan till denna form är Edelstamska husets egna tillbyggnad. Byggnaderna är tänkta att relatera till varandra som syskon. På så vis smälter tillbyggnaden in i stadens helhetsbild snarare än att i första hand förknippas med Nationalmuseum. Även om tillbyggnadens design tar hänsyn till de äldre byggnaderna, så har snittet ett modernt uttryck, och detta eftersom en byggnad är oupplösligt förenad med den tid och rum den formats i. / "A compressed vertical building that release room for public places and functions."   The building, which is primarily for technology, is designed as a rectangle with a cut corner. The cut corner becomes the buildings character, and acts as a transparent shell that allows a communicative relation between the inside and the park outside. What will be taking place in the building, will also be reflected in the facade incision. Even the entrance is shaped by the cut so that there is an angle of an inward movement that makes the entrance more open and welcoming. The light during the daytime shining from the south, and during the darker seasons shines from this cut, makes the building feel alive. Otherwise, the building is discrete without being too anonymous. The model of this form comes from the Edelstamska husets own extension. The buildings are supposed to relate to each other as siblings. This will blend the building into the city's overall picture rather than primarily associated with the National Museum. Although the building's design takes into account the older buildings, the cut has a modern expression, and this because a building in general is inextricably linked to the time and space it is formed in.

Ovanpå -        nya bostäder på befintliga hus Ett examensarbete av Jens Enflo Arkitekturskolan KTH 2013   Att bygga på tak är ett allt vanligare sätt att förtäta befintliga bostadsområden i Stockholms inner- och ytterstad. Bristen på mark och en ofta relativt låg befintlig bebyggelse gör denna metod attraktiv för att skapa nya bostäder. Som alternativ till att riva och bygga nytt är påbyggnad ett intressant sätt att tillföra nya årsringar i staden. I många fall kan kommunen godkänna en påbyggnad utan detaljplaneändring vilket har uppmärksammats av både fastighetsägare och exploatörer som en lönsam investering. Dessutom finns nu en ökad politisk vilja att skapa nya bostäder och tillåta förändringar i stadsbilden. Bostadshus byggda på 60-talet lämpar sig ofta väl för påbyggnad och examensarbetets två exempel på detta planeras nu på Bergsgatan 51 i Stockholm och Ektorpsvägen 1 i Nacka. Dessa projekt visar hur man kan skapa påbyggnader som är arkitektoniskt väl förankrade i sitt värdhus.       Stockholm 131104 / On top -        new housing on existing buildings Ett examensarbete av Jens Enflo Arkitekturskolan KTH 2013   Building on top of buildings is an increasingly common way to densify existing residential areas in Stockholm's inner and outer city. The lack of land and often relatively low existing development makes this method attractive for the creation of new housing.  Rooftop extensions is an interesting way to bring new growth rings in the city and is an alternative to demolition and rebuilding. In many cases, the municipality may approve an extension without a zoning change which has attracted the attention of both property owners and developers as a profitable investment. In addition, there is now an increased political will to create new homes and allow changes to the cityscape. Residential buildings built in the '60s are often well suited for extensions and the two examples described in the thesis are now planned on Bergsgatan 51 in Stockholm and Ektorpsvägen 1 in Nacka. These projects show how to create rooftop extensions that are architecturally well adapted to their context.       Stockholm 131104

<p>Enköping’s Rugby Club has long lacked a bigger hall to gather their members in, where they can meet and socializes outside trainings and games. Thanks to Enköping’s municipality, The Swedish Inheritance Fund, Swedish Sports Confederation, sponsors and club members the clubhouse will be built out with additional 100 square meters.</p><p>The project is planned in two phases of which phase one is the buildup of the new clubhouse and phase two is the renovation of the existing part. Phase one started with the first groundbreaking in December 2006 and was finished for the season 2007. After the season 2007 phase two begun and was planned to be finished before the season 2008.</p><p>The municipality was responsible for the groundwork and bas plate during phase one while AME Bygg AB was responsible for the building from the joist to the roof. Then Enköping’s RugbyClub took over and completed the building from the insulation to the interior design. Club members and sponsors provided their time and knowledge in form of carpenters, electricians, plumber, painters and various hobby-carpenters.</p><p>To plan and push through this project has not been easy with many different individuals involved. One important part has been to elect one person or group to be responsible for layout and design. They also need to have the confident from the club and its members. Another important part to succeed in this project was the members and sponsors time and knowledge. Without them it would have been hard to succeed and minimize the cost.</p><p>I and ERK are very proud and happy over our new clubhouse.</p><p><em>W</em><em>elcome to Enköpings Rugby Clubs new clubhouse</em></p><p> </p> / <p>Enköpings Rugbyklubb har länge saknat en större klubblokal där deras medlemmar kan träffas och umgås utanför träningar och matcher. Tack vare Enköpings Kommun, Arvsfonden, Riksidrottsförbundet, sponsorer och egna klubbmedlemmar kan Enköpings Rugbyklubb bygga ut klubblokalen med 100 kvm.</p><p>Projektet planerades i två etapper varav etapp ett är uppbyggnaden av den nya lokalen och etapp två är renoveringen av befintliga lokalen. Första spadtaget i etapp 1 togs i december 2006 och blev klar till säsongen 2007. Efter säsongen 2007 påbörjades etapp 2 som planerades att vara klar till säsongen 2008.</p><p>I etapp ett ansvarar kommunen för markarbetet och grundplattan medan AME Bygg AB ansvarar för att bygga upp lokalen från syllarna till tak. När detta var klart tog Enköpings Rugbyklubb över ansvaret att färdigställa lokalen från isoleringen till inredningen av både etapp ett och två. Till hjälp har man haft klubbmedlemmar och sponsorer som har ställt upp med sin tid och kunskap i form av snickare, elektriker, kakelläggare, vvs-installatörer, målare och diverse hobbysnickare.</p><p>Att planera och driva detta projekt har inte varit lätt då många olika individer har varit inblandade. En viktig del är att utse en person eller grupp som ansvarar för helheten och som har förtroende från klubben och deras medlemmar. Denna person måste självklart dela klubbens visioner om hur deras klubblokale ska se ut. En annan viktig del för att projektet ska lyckas är att klubbens medlemmar och sponsorer vill ställa upp med sin tid och kunskap. Utan deras engagemang och vilja blir det svårt att minimera kostnaderna.</p><p>Jag och ERK är stolta och glada över vår nya klubblokal.</p><p><em>Välkommen till Enköpings Rugby Club’s nya klubblokal</em></p><p> </p>

Enköping’s Rugby Club has long lacked a bigger hall to gather their members in, where they can meet and socializes outside trainings and games. Thanks to Enköping’s municipality, The Swedish Inheritance Fund, Swedish Sports Confederation, sponsors and club members the clubhouse will be built out with additional 100 square meters. The project is planned in two phases of which phase one is the buildup of the new clubhouse and phase two is the renovation of the existing part. Phase one started with the first groundbreaking in December 2006 and was finished for the season 2007. After the season 2007 phase two begun and was planned to be finished before the season 2008. The municipality was responsible for the groundwork and bas plate during phase one while AME Bygg AB was responsible for the building from the joist to the roof. Then Enköping’s RugbyClub took over and completed the building from the insulation to the interior design. Club members and sponsors provided their time and knowledge in form of carpenters, electricians, plumber, painters and various hobby-carpenters. To plan and push through this project has not been easy with many different individuals involved. One important part has been to elect one person or group to be responsible for layout and design. They also need to have the confident from the club and its members. Another important part to succeed in this project was the members and sponsors time and knowledge. Without them it would have been hard to succeed and minimize the cost. I and ERK are very proud and happy over our new clubhouse. Welcome to Enköpings Rugby Clubs new clubhouse / Enköpings Rugbyklubb har länge saknat en större klubblokal där deras medlemmar kan träffas och umgås utanför träningar och matcher. Tack vare Enköpings Kommun, Arvsfonden, Riksidrottsförbundet, sponsorer och egna klubbmedlemmar kan Enköpings Rugbyklubb bygga ut klubblokalen med 100 kvm. Projektet planerades i två etapper varav etapp ett är uppbyggnaden av den nya lokalen och etapp två är renoveringen av befintliga lokalen. Första spadtaget i etapp 1 togs i december 2006 och blev klar till säsongen 2007. Efter säsongen 2007 påbörjades etapp 2 som planerades att vara klar till säsongen 2008. I etapp ett ansvarar kommunen för markarbetet och grundplattan medan AME Bygg AB ansvarar för att bygga upp lokalen från syllarna till tak. När detta var klart tog Enköpings Rugbyklubb över ansvaret att färdigställa lokalen från isoleringen till inredningen av både etapp ett och två. Till hjälp har man haft klubbmedlemmar och sponsorer som har ställt upp med sin tid och kunskap i form av snickare, elektriker, kakelläggare, vvs-installatörer, målare och diverse hobbysnickare. Att planera och driva detta projekt har inte varit lätt då många olika individer har varit inblandade. En viktig del är att utse en person eller grupp som ansvarar för helheten och som har förtroende från klubben och deras medlemmar. Denna person måste självklart dela klubbens visioner om hur deras klubblokale ska se ut. En annan viktig del för att projektet ska lyckas är att klubbens medlemmar och sponsorer vill ställa upp med sin tid och kunskap. Utan deras engagemang och vilja blir det svårt att minimera kostnaderna. Jag och ERK är stolta och glada över vår nya klubblokal. Välkommen till Enköpings Rugby Club’s nya klubblokal

Arbetet hanterar uppgiften att rita en tillbyggnad till Nationalmuseum. Byggnaden ska enligt uppgiften inhysa arbetsplatser för museets personal, förvaring av konst i magasin, konserveringsateljéer, utrymmen för att hantera in- och utlastning av konst samt en semipublik studiesal. Uppgiften har hanterats utifrån antagandet att logistiken, arbetsplatsen och byggnadens plats i stadsrummet är de tre huvudfrågorna. Den sistnämnda har hanterats med Beaux Arts traditionen som inspiration i det att tillbyggnaden står i direkt relation till museets struktur och volym, men avviker från denna i det att byggnaden inte förlänger strukturen, utan är en omarbetning av den, vilket resulterar i ett annat stadsrum, mer av ett stadsrum än en förlängning av museet. Frågan om arbetsplatsen har hanterats så att arbetsplatsen får uppta stor del av byggnadsvolymen, ljusa luftiga rum med möjlighet till kontakt med medarbetarna parat med mindre ytor för spontana möten understött av en planstruktur som uppmanar till detta ska möjliggöra en bra arbetsplats. Programmet delar in hanteringen av konst och kontorsdelarna i programmet i två delar som sedan placeras ut i byggnaden efter kriterierna solljus, närhet till kommunikationer med museet, och relation till det omgivande parkrummet. / The thesis project is a response to a given assignment with a given program, that of designing an extension to the National Museum of Sweden containing offices for the employees of the museum, ateliers for restoring art, a magazine to store art, a semi-public study space and a series of spaces managing the in- and outflow of art to the museum. The thesis is that the fundamental questions posed by the assignment are three: that of logistics, that of creating a good workspace, and that of the relation between the built extension and the museum and the surrounding cityscape. The attempt at answering the latter question was to align the extension with the northwest façade of the museum, extending it in an north eastern direction, and thus to align it with the beaux arts tradition of extending buildings. However, the extensions deviates from the tradition by taking on a shape independent of the museum, thus seeking to fulfil the intention of creating more active spaces surrounding it I the city. The workplace is design to allow for casual meetings between workers, whilst at the same time creating an atmosphere akin to that of the original building; the logistics of the program are given by the relations of the part to the process of storing and maintaining, and by the relations to the in and out loading and to the museum.

Min byggnad handlar om att ge och att ta och hur olika delar av byggnaden kan motsvara varandra. Tillägget till nationalmuseum kan ses som privat och slutet, inga direkta publika funktioner finns. Eftersom man tar en del av en publik park i anspråk måste denna yta ges tillbaka på något sätt. Denna publika yta som skapas genom att den nedersta våningen grävs ner i marken samtidigt som övriga våningar lyfts upp. Detta skapar en yta som kan användas för exempelvis konstutställningar, ljusinstallationer eller bara användas som en artificiell förlängning av parken. Byggnadens två hisschakt motsvaras av de två ljusbrunnarna som går rakt genom hela byggnaden och skapar intressanta ljusförutsättningar i pelarrummet och ger samtidigt en liten inblick i arbetet som pågår bakom väggarna.   Då arbetsplatserna i byggnaden är många har dessa placerats utmed fasaden för att skapa bra ljusförutsättningar och ge personalen en koppling till omvärlden samtidigt som kommunikationer, cirkulation och övriga funktioner placerats i byggnadens kärna.   Flera av arbetsplatserna har speciella ljusförutsättningarna. Fotoateljén måste exempelvis kunna mörkläggas och i konserveringsateljén ska helst inte direkt solljus släppas in. Detta löses genom att stora fönsterluckor i mässing placeras för fönstren. Dessa återkommer längs hela byggnaden och skapar en fasad som ständigt förändras beroende på tid på dygnet, väderlek och brukarnas behov. / My building is about giving and taking, and how different parts of the building can correspond to each other. The extension to the National Museum can be seen as private and closed, there are no public functions. Since it claims a portion of a public park, this surface must be given back in some way. This public space is created by lowering the bottom floor into the ground while the other floors are lifted up. This creates a surface that can be used for art exhibitions, light installations, or just be seen as an artificial extension of the park. The building's two elevator shafts correspond to the two light wells that go straight through the building and creates interesting light conditions in the public space while providing a little insight into the work that goes on behind the walls. There are many workspaces in the building. These are placed along the facade to create good light conditions and give the staff a connection to the outside, while transportation, circulation and other functions placed in the building's core. Several workspaces have specific light conditions. The photo studio for example, must be able to be darkened and the conservation studio is preferable not to direct sunlight admitted. This is solved by large shutters placed on the windows. These continue along the entire building, creating a façade that is constantly changing depending on the time of day, weather conditions and user needs.

Uppgiften består av att rita en tillbyggnad till befintliga den Nationalmuseibyggnaden. Byggnaden ska komplettera museets verksamheter och även ha en publik del. Programmet för tillbyggnaden innehåller både ateljéer, kontorsplatser och magasin. Tanken är att man vill flytta funktioner som idag huserar inne i Nationalmuseum och annexet till tillbyggnaden för att frigöra mer publika ytor och öppna upp museet. Jag har valt att jobba med en fristående byggnad från Nationalmuseum, både för att öppna upp meseumparken och göra den mer attraktiv samt för att göra transporten av konsten in och ut smidig. Kommunikationen mellan de två husvolymerna sker under mark där även magasinen är placerade. Genom att jag har ett avstånd mellan de två volymerna över mark gav det mig en större frihet att tolka både Nationalmuseum och omgivningen i min byggnads uttryck. Jag har valt att arbeta med en öppen volym, både i fasad och plan. Min tanke är att byggnaden ska kommunicera och visuellt öppna upp sig i alla vädersträck. Det vill jag göra för att ge platsen en lätthet som medför att tillbyggnaden inte låser och stänger av parkstråket som går runt Nationalmuseum. Min publika del har jag placerat på bottenvåningen och till viss del undermark. Detta för att  skapa nya flöden i parken. Resten av huset är privat för Nationalmuseum. Den interna kommunikationen sker antingen genom hisskärnan som är placerad i byggnadens mitt eller i trappsystemet som är placerad längst med ytterfasaden. Konsten lastas in på bottenvåningen där lastintaget är placerat i byggnaden nordvästra hörn. Konsten transporteras sedan upp eller ner genom byggnaden beroende på ändamålet. / The task is to design a retrofit to existing the National Museum building. The building will complement the museum's activities and also have a public part. The program for the building contains both studios, office spaces and warehouses. The idea is that you want to move the functions that are currently housed inside the National Museum and the annexe to the building to free up more public areas and open up the museum. I have chosen to work with an independent building on the site, both to open up meseumparken and make it more attractive and to make the transportation of art in and out smooth. Communication between the two volyms occurs during ground even where the trays are placed. By having a distance between the two volumes of the land it gave me more freedom to interpret both the National Museum and the surroundings in my architectural expression. I have chosen to work with an open volume, both in front and flat. My thought is that the building should communicate and visually open up in all directions. I want to do to give the site a facility  that not lock the walkway that goes around the National Museum. I have placed my public part of the building on the ground floor and some underground. This will create new streams in the park. The rest of the house is private to the National Museum. Internal communication is done either by the elevator core that is placed in the center of the building or the stair system that is located along the outer facade. The art is loaded in on the ground floor where the cargo intake is situated in the northwest corner of the building. The art is then transported up or down through the building, depending on the purpose.

Ambitionen med projektet har varit att skapa en tillbyggnad som tydligt relaterar till huvudbyggnaden på flera nivåer. Projektet genomfördes genom att studera tidsandan, idéer och företeelser som låg till grund för museets födelse, arkitekten Stülers tankar kring vad ett museum är och hur en museibyggnad bör utformas, förstå huvudbyggnadens form och proportioner samt analysera platsen.  Friedrich August Stüler ansåg att museet i lika hög grad som dess innehåll var konst. Stüler formulerade fyra punkter om hur byggnaden på bästa sätt kunde visa upp och komplettera sitt innehåll 1. Undvikande av en för stor anhopning av likartade konstverk 2. En i möjligast mån mångfaldig utformning av rummen med olika uppställnings- och belysningsmotiv för konstverken 3. Samverkan de olika konsterna emellan för rumsintrycket 4. Framhävandet av samlingens förnämsta verk antingen genom speciellt ordnade platser eller genom isolering i mindre rum, där uppmärksamheten inte skingras för mycket Med Stülers tankar i bakhuvudet har jag resonerat i samma banor. Byggnaden visar inte bara upp konsten som utställningsföremål utan ger betraktaren en förståelse för hur konstverken hanteras och om hur museet fungerar. En gång löper från museet in i magsinet där besökarna betraktar hyllplanen med föremål och ibland skymtar vad som händer i ateljéerna genom fönster i magasinets vägg. Tillbyggnaden skall vara en tydlig del av nationalmuseum och förstärka och förtydliga huvudbyggnadens form och proportioner. Genom att använda mig av samma konstruktionsrytm och proportioner som huvudbyggnaden har jag försökt skapa en byggnad som på ett tydligt sätt relaterar till huvudbyggnaden. Tillbyggnaden är placerad över Hovslagargatan, den mindre vägen som är en fortsättning på Blasieholmsgatan. En tunnel löper genom byggnaden så att fl ödet inte rubbas samtidigt som byggnaden ger Blasieholmsgatan ett värdigt slut. / The ambition with this project was to create an annex that clearly, and in several aspects corresponds to the characteristics of the main building. This was achieved by studying the spirit of the age; the ideas and phenomena that was the basis of the foundation of the museum; the thoughts of the architect Stüler regarding what a museum is, and how a building for such a museum should be designed; and furthermore by understanding the form and proportions of the main building and by analyzing the local environment. Friedrich August Stüler considered the museum to be an object of art to the same extent as its contents. He formulated 4 paragraphs regarding how the building could exhibit, and complement, its contents in the optimal way: 1. To avoid too large accumulations of similar works of art. 2. To strive for a diverse design of the rooms, with different exhibition- and illumination-alternatives for the works of art. 3. To strive for interaction between the different forms of art, for the sake of the impression of the room. 4. To highlight the collection’s finest works, either by specially arranged places or by isolating them in smaller rooms – where the attention is not scattered between too many other objects With Stülers thought in mind, I have reasoned in a similar way. The building does not only exhibit the art as merely objects of a museum, but also gives the viewer an understanding of how the works of art is handled and how the museum works. A pathway leads the visitors into the depository, where they can view the storage shelves with their objects and occasionally glimpse the ongoing activity in the studios, through windows in the wall. The annex is positioned over the Hovslagargatan, the minor road that forms a continuation of the Blasieholmsgatan. A tunnel runs through the building so that the flow is not disrupted, while the building in the same time gives the Blasieholmsgatan a worthy endpoint.

Den primära frågan i projektet har varit: Hur relaterar en tillbyggnad till den historia som en huvudbyggnad bär på? Resultatet är att den mest lämpade delen har växt ut, men anpassats för att rymma de funktioner som saknas i huvudbyggnaden. Min ambition har varit att få tillbyggnaden att både kännas som en naturlig del av Nationalmuseum och dess historia, samtidigt som den är ett eget kapitel. Den är både kopierande och hänsynslös. Var byggnaden skulle växa ut kom primärt av vad omgivningen skulle må bäst av. Vilken typ av vägg skulle ge de bästa uterummen? Rummet mot vattnet kommer att bli fantastiskt och rummet på andra sidan blir en förlängning av den idag väl fungerande lilla parken, med samma förutsättningar som denna. En studie av nationalmuseums travéstruktur generarade tankar kring hur byggnaden skulle kunna växa om man följde samma system. Den nya fasaden är en avgjutning av ett sådant travéavstånd (4427 mm) som upprepas. I denna fasad görs nya håltagningar för fönster, samt en portal för att möjliggöra flöden in och ut ur parken. / The primary question of this project was: How does an add relate to what it´s added to?  The result is that the most suitable part has grown, but adapted to accommodate the functions lacking in the main building. My ambition has been to get the building to be felt as a natural part of the National Museum and its history, as well as being a separate chapter. It is both replicating and reckless. How the building would grow is based of what the environment would benefit from. What type of wall would provide the best outdoor rooms? The room facing the water will be amazing and the room on the other side becomes an extension of the well-functioning small park, with the same conditions as this. A study of the National Museum trot structure made me think about how the building could grow following the same system. The new facade is a concrete "replica" (4427 mm) that is repeated. In this facade new holes are made for windows, and a portal to allow flows in and out of the park.