Min utgångspunkt i projektet har varit att försöka hitta ett sätt att förhålla mig till den befintliga byggnaden, och därigenom låta det nya bli en tydlig del av det redan existerande. Jag har velat hitta en "enkelhet" eller självklarhet i hur den nya byggnaden utformas. Förslaget innebär ett adderande av en ny våning ovanpå den befintliga byggnaden, och blir därmed som en fortsättning av den. Tillbyggnaden har till sin yttre form och formspråk tydliga likheter med den nuvarande museibyggnaden, men den skiljer sig åt genom att den är utförd i ett annat material. Där den äldre byggnaden visar upp en stenfasad där varje bit genom hantverksskicklighet huggits ut till lagom stora bitar, har det nya istället med hjälp av ett mer industriellt tillvägagångssätt genom prefabricerade betongelement uppnått samma detaljeringsgrad. Studerar man fasaden på den befintliga byggnaden finner man att trots stora likheter skiljer sig ändå de olika våningsplanen åt i utseende. Genom adderandet av en extra våning läggs bara ännu en del till i den stapel som utgör hela byggnaden. / My starting point in this project has been to try to find a way to relate to the existing building, thus allowing the new to be a clear part of the existing one. I have wanted to find a simplicity in the way the new building continues from the existing. The proposal involves an addition of a new floor on top of the existing building, and thus becomes a continuation of it. The extension has to its external form and idiom distinct similarities with the current museum building, but it differs in that it is made of a different material. Where the older building showcases a stone facade where each piece through craftsmanship carved into bite-sized pieces, the new is rather using a more industrial approach by precast concrete to achieve the same degree of detail. Studying the facade of the existing building, one finds that despite many similarities, the different stories still from each other in appearance. By adding an additional floor is just another part of the pile added that represents the entire building.

Sandvikens stadsdel i Vasa är under utveckling. Stadsdelen präglas av stora kontraster mellan det natursköna havsnära läget och den genomklyvande motorvägen. Strukturen är storskalig, dels på grund av trafiklösningarna, dels till följd av att det är här som stadens idrottsanläggningar samlats. Bostadsbebyggelsen är begränsad. Nu smider flera aktörer planer för omvandling och exploatering. Hästfolket vill flytta ut travbanan ur staden, vilket skulle frigöra 0,15kvm mark för bostadsbyggande och nästintill fördubbla stadsdelens bostadsyta. Vasa stad bygger t Sandvikens fotbollsstadion för att leva upp till de krav som via UEFA ställs på prestationsplatser inom den nationella ligafotbollen. För att Vasa stolthet VPS skall kunna behålla sina ligalicenser krävs täckta sittplatser för en publik som till sin storlek motsvarar 1:10 av stadens befolkning, det vill säga 6000 platser. Motorvägen från 1968 som klyver rakt in i stadens hjärta genomkorsar Sandvikens stadsdel och delar den aggressivt i två delar: stranden med badmöjligheter, gammal parkmiljö och trivsamma rekreationsplatser på ena sidan, på andra sidan idrottsanläggningarna och bostadsområdet. Tvärkopplingarna sidorna emellan är svaga och bullerproblemen höga. Längs med motorvägen har det skapats stora svårutnyttjade och otrivsamma ytor. I detta förslag till utbyggnad av Sandvikens fotbollsstadion har jag försökt svara på denna situation. Ett stadionbygge är en stor kommunal investering och bör ge maximal social återbäring till betalarna. Genom att angripa stadion som en kollektiv möjlighet för den växande stadsdelen kan man skapa en anläggning som bjuder in till aktivitet bortom fotbollens intresseområde. / How do you expand a listed football-stadium so that it supports social activity and generates life in the street? In this project, an expansion of the Sandviken football-stadium in Vasa, I have tried to respond to a complex situation. Building a stadium is a large municipal investment and should give back maximal social refund to its payers. Defining the stadium as a collective possibility for the growing town district may lead to a sports facility that invites to activity beyond the domain of football. My proposal for a football-stadium builds upon the idea of an urban generator. The stadium should not be introvert and closed towards the street, as traditionally is the case with the typology. It should contribute in different ways to the cultural context and the life in the block and in the street. It should feel activated and alive also outside those few hours of match per week. By placing the football-related functions, like dressing rooms, on level one, I have freed the street level for complementing program. The old stadium is from 1937 and has seats only on the south long side of the pitch and it includes also a so called marathon-tower by the original entrance. It is listed and preserved due to its strong heritage values. The antiquarian aspects of the project have been a part of my task. How do you design an infill project within a historic context? How should contributions to this environment be made so that its values are preserved or even strengthened?

I mitt förslag betraktar jag Nationalmuseums klassicism och dess symmetrier som ett system i flera skalor, ett obundet system vilket det är möjligt att bygga vidare på. Det är ett system där massa hela tiden ställs mot tomrum, och där rytmen i allt från pelare till stora rymder och motsvarande massivitet harmonierar mellan huvudbyggnaden och det tillbyggda. Det är en byggnad avsedd för kroppen: man ska röra sig runt den och i den och känna hur det rytmiska pågår; hur massan och tomrummen får rörelse och vill flyta in i varandra och där volymerna får tyngd och gravitation i denna spänning. Jag har tagit fasta på det monumentala, inte nödvändigtvis som storskalighet, utan som någonting annat, mer mystiskt. Där tar jag stöd i Aldo Rossis Architecture of the City. Byggnadernas fasader är bronsklädda. / In my proposal I consider the classicism of Nationalmuseum and its symmetries as a system, in different scales, that is unound and has the possibility of being added to. It is a system where mass is always contrasted against void, and where the rhythm in everything from columns to vast spaces and the corresponding massivity is put in harmony between the old building and the extension. It is a building intended for the body: you walk around in it and feel this rhythm happening; that the mass and the void is put in motion and want to apprehend one another, and where the volumes get heft and gravity in this tension. I have valued the monumental, not necessarily as massivity in scale, but as something else, that is more mystical. In taking this position I am supported by Aldo Rossi and his Architecture of the City. The facades of the buildings are clad in bronze.

Nycirkusgruppen Cirkus Cirkör vill samla hela sin verksamhet (cirkusutbildning, administration, föreställningsproduktion, träningslokaler etc.) i en byggnad. Idag disponerar de två tredjedelar av en f.d. lagerhall i Alby, Botkyrka kommun, där deras tränings- och utbildningsverksamhet bedrivs, och det är denna byggnad som de vill bygga om och/eller till för att husera hela verksamheten.Mitt förslag, Crystal Circus, argumenterar för att bevara den befintliga byggnaden. Som industribyggnad från 70-talet är den mycket rationellt uppbyggd och flexibel. Som träningslokaler fungerar den mycket bra, och brukarna uppskattar den ruffa och stryktåliga karaktären. Den är dock mycket sluten och introvert och saknar helt en representativ dimension, något som säger något om vad byggnaden gör. Crystal Circus fokuserar på att lägga till en representativ dimension till byggnaden, och att skapa rum för Cirkus Cirkörs mer extroverta verksamheter.Crystal Circus är en glasbyggnad, uppbyggd av industriella modulväxthus som ställs ovanpå och framför den befintliga lagerbyggnaden/cirkushallen. Byggnaden ligger i ett historiskt industriområde vilket kan motivera användandet av industriella byggsystem som innebär stor kostnadseffektivitet. Crystal Circus skapar härmed mycket stora ytor för pengarna, och dess generösa och öppna bonusytrymmen ger plats åt de delar av Cirkus Cirkör som handlar om gränsöverskridande, öppenhet och möten mellan ytterligheter. Dagens byggnad drar en ovanligt skarp gräns mot omvärlden, och Crystal Circus glasbyggnad utgör en gränszon där det kan vara både varmt och kallt, ute och inne, Cirkus och gym, bio och konsert, Sverige och Medelhavet.

The aim with this thesis work is to examine a supplement building that fulfils the requirement forthe Boverket subsidy stöd för hyresbostäder och bostäder för studerande (2020). A proposal ofthe design of the supplement building on top of the already existing building in Flogsta, Uppsalais created and a profitability analysis for Uppsalahem is made.The three issues examined in the project are: How should this supplement building optimally be designed to meet the demands fromUppsalahem, the subsidy and Swedish building regulations? Is it estimated profitable to fulfil the increased energy requirement in the subsidy? Is it assessed profitable for Uppsalahem to go through with the project? The Supplement building is designed after the recommendations from Swedish Buildingregulations and Suitable International Standards, the ultimate floor plan resulted in 27apartments for students with 18 studio apartments, 1 two-room apartment and 8 three-roomapartments. The energy use calculations proved that the increased energy requirements could not bereached for the project and an increased subsidy could not be obtained. The profitability analysis resulted in an approved profit margin for the project. The subsidywithout the energy bonus resulted in a total subsidy of 11,2 million kr and a profit of 4,8 %.

Namnet på pojektet är ”Att lyfta ett monument” och handlar om en ny tillbyggnad till Stockholms stadsbibliotek. Förslaget syftar till att utöka bibliotekets publika ytor och utrymmesmässigt fokus har varit basarerna från 1930 som vetter mot Sveavägen. Biblioteket är ett unikt kulturarv och troligtvis Sveriges kändaste byggnad utomlands. Att göra en ny tillbyggnad till ett sådant monument auktualiserar omdelebart en mängd frågor. Min frågeställning när jag satte igång berörde hur jag som arkitekt bör tänka då jag utformar ett tillägg i en historiskt känslig kontext. Vilka förhållningssätt är de mest lämpliga i en så pass laddad och världs­unik ­miljö? Som ­arkitekt tycker jag att man alltid noggrant bör ta ställning till sin omgivning och relatera till den i sitt förslag. I detta projekt har jag fått möjligheten och utmaningen att öva mig i konsten att relatera i en kontext av exceptionellt stor vikt. Metoden som jag har arbetat fram kallar jag för Sampling. Målet vid utformningen av tillbyggnaden har varit att underordna sig huvudbyggnaden utan att hemfalla åt ­pastisch. Min tes är att jag kan tillåta mig själv rätt stor frihet, så länge som jag identifierar och återanvänder bärande motiv, material, rumsorganisation, färgscheman och liknande från biblioteket. På så sätt är målet att de två byggnaderna ska komma att harmoniera och, förhoppningsvis, även lyfta varandra. / The name of the project is "Lifting a monument" and is about a new extension to Stockholm's city library. The proposal aims to expand the public areas of the library and the spatial focus has been the bazaars of 1930 facing Sveavägen. The library is a unique cultural heritage and probably Sweden's most famous building abroad. Making a new extension to such a monument instantly raises many issues. My question when I started was about how I as an architect should think when designing a supplement in a historically sensitive context. Which approaches are most appropriate in such a charged and world-unique environment? As an architect, I think that one should always carefully consider its surroundings and relate to it in its proposal. In this project I have been given the opportunity and challenge to practice the art of relating in a context of exceptional importance. The method I have worked out I call Sampling. The goal in designing the extension has been to submit to the main building without falling into the pastiche. My thesis is that I can allow myself quite a lot of freedom, as long as I identify and reuse the supporting motifs, materials, room organization, color schemes and the like from the library. In this way, the goal is that the two buildings will harmonize and, hopefully, also lift each other.

Detta examensarbete tar plats i Bredäng, söder om Stockholm. Projektet har varit en undersökning i hur man omarbetar, anpassar och informerar två befintliga bostadshus från miljonprogramsåren till dagens behov. Med syfte att skapa kontinuitet och komplexitet i dessa strikta strukturella fält, detta genom en formfinnande process där textilt skumgummi har använts som ett medlande objekt av additiv och subtraktiv information med referenser till “The Renewed Novelty of Symmetry” av Greg Lynn. Det är ett spekulativt projekt som tar upp frågor kring byggnaders evolution samt begreppet "mismatch", med ambitionen att dessa byggnader skall få fortsätta berättelsen om nya sätt att bygga bra bostäder för framtiden. Den berättelse som de en gång var en del utav när miljonprogrammet utvecklades, då avståndet mellan forskning och profession var mycket kort och byggnaderna byggdes tillsammans med de nyaste idéerna och teknikerna för den tiden. Men att låta livet i och runt dessa byggnadsstrukturer ha en inverkan på sin egen situation samt att förankra byggnaderna på platsen har varit fokus. / This thesis project has been an investigation in how to rework, adapt and inform two existing housing structures from the million-programme-era in Bredäng, south of Stockholm, to the needs of today. Aiming to create continuity and complexity in these structural fields through a form finding process using textile foam rubber as the intermediating object of additive and subtractive information, referring to “The Renewed Novelty of Symmetry” by Greg Lynn. It's a speculative project that takes on the question of building evolution and mismatch, where I want these buildings to continue the story of new innovative ways of building good housing for the future. The story which they once where part of when the million-program-era was developed, when the distance between research and profession was short and the buildings where built with the new building ideas and techniques of that time. So trying to let the life within and around these building structures have an impact on its own situation and also tying the buildings to the site has been the main focus.

En ny skola för årskurs 4-9 planeras i Kungsör. Den gamla skolan är delvis riven på grund av de fukt- och mögelskador som upptäckts. Mitt projekt är en tillbyggnad till den del av den gamla skolan som inte skadats. Den nya skolan ska rymma både mellan- och högstadie med 525 barn och ungdomar, samt 45 lärare och övrig personal. Det är en stor arbetsplats i en liten kommun. Sedan tidigt i projektet har essän 'Att kasta tjejkast' av Iris Marion Young påverkat grundidén bakom utformningen av den nya skolan. Denna text, i kombination med ett kritiskt förhållningssätt till den idag rivna skolans planutformning med många korridorer, ledde tillundersökningar om rörelsemönster och möjligheten att påverka sina rörelsemönster, i mitt fall för elever i en skola. Jag har jobbat emot korridorer som enda kommunikationselement och för ett alternativt rörelsemönster som istället låter människan själv att bestämma sina rörelsemönster i byggnaden. / A new school for years 4-9 is planned to be built in Kungsör, Västmanland. The old school, at the same site, is partially demolished because of damp damages. My project is an extension to the part of the old school that is not damaged and still exists. The new school will accommodate both elementary and secondary school with 525 children,  45 teachers and other staff. It's a big work place in a small community. Since early in the project, the essay 'Throwing like a girl' by Iris Marion Young affected the basic idea of the design of the new school. This text, combined with a critical approach to the floor plan of the now demolished school with many corridors, led to studies of movement patterns and the ability to influence your movement pattern. I have tried to eliminate corridors and instead creating a large room where the alternative movements is taking place. Here the people, instead of corridors, decide where to go and how to move.

Kandidatarbetet syftar till att rita en tillbyggnad till Nationalmuseum i Stockholm. Museets nuvarande lokaler ska inom en snar framtid omorganiseras, de verksamheter (konservering, forskning, adminstration etc) som idag är förlagda till huvudbyggnaden ska placeras i en tillbyggnad. Den nuvarande tillbyggnaden (annexet) ska rivas. Tillbyggnaden i detta kandidatprojekt, är placerad på Nationalmuseums baksida. En mindre huskropp i fyra våningar agerar huvudsakligt fasadmotiv och innehåller lastintag och entré på gatuplan, studiesal och referensbibliotek på plan 2 och kontor på plan 3 och 4. Denna volym ligger parallellt med Nationalmuseum. I en svag vinkel ligger en lång och låg huskropp som innehåller konserveringsateljéerna. Denna volym ligger parallellt med Blaisieholmens kvarterssystem. Den låga volymen är helt stängd mot söder, med en traditionellt murad stenmur ytterst. Denna stenmur ramar tillsammans med Nationalmuseums nordostfasad och en länkande kolonnad in platsen bakom Nationalmuseum och riktar den in i sig själv och ut mot vattnet. Platsen som bildas i mellanrummet mellan originalbyggnaden och tillbyggnaden blir en skulpturpark, avsedd att förevisa reproduktioner av Nationalmuseums skulpturala verk. Platsen blir också en identitetsskapande plats i centrala Stockholm riktad mot stadens andra stora konstmuseum, Moderna Museet på Skeppsholmen. / The aim of the work is to design an extension to The National Museum in Stockholm. The current facilities are going to be reorganized in a near future. Conservation of artworks, research and administration, today housed in the museum building, will be moved to an extension. The current addition, built in the 1960s will be torn down. The extension designed in this work is placed behind (north of) The National Museum. A smaller body of four stories act as prime motif and include entrances, offices, research rooms, library and main vertical communication of the extension. This volume lies parallel to the original building. In a small angle to the first body a lower but very elongated volume lies, it is a continuation of the apparent urban grid. It includes the conservation studios and forms a solid granite wall toward the National Museum and the sculpture park created between them. The park becomes a new, identifiable space in the city, in a way targeting the modern museum of art across the water.

Idén till mitt examensarbete började växa fram förra året när jag studerade ett utbytesår i den amerikanska västkuststaden Seattle. Staden växer och förtätas just nu i en rask takt och de flesta nya byggnader uppförs i en komplex kontext av befintliga byggnader och relationer. De flesta tilläggen skapar idag stora kontraster i stadsbilden. Syftet med mitt examensarbete har varit att utforska hur man för en befintlig byggnad från dåtid till nutid och att skapa en meningsfull dialog mellan gammalt och nytt. Jag har sett det befintliga som en källa till inspiration och kunskap och mitt förslag består av tillägg som både förstärker de rumsliga kvalitéerna i det befintliga och förlänga atmosfären in i det nya. / The idea for my thesis began to emerge last year when I was studying as an exchange student in the US, in west coast city Seattle. The city is currently growing and densifying in a rapid pace and most of the new buildings are being built in existing environments. The vast majority is creating big contrasts in the city environment. The aim of my thesis project has been to carry an existing building from the past into the present and to create a meaningful dialogue between old and new. I have seen the existing as a source of inspiration and knowledge, and my proposal consists of interventions that aim to both strengthen the spatial qualities of the existing, and to extend the atmosphere into my proposed extension. My work also aims to add new ways of experiencing the existing building, to create a new, stronger ensemble of spaces.