I denna uppsats har förhållandet mellan kontexten, uppdelat i kontextens tre beståndsdelar, och rutiner undersökts genom en empirisk undersökning av en förändring i den fysiska kontexten. I tidigare studier har det tagits mycket begränsad hänsyn till kontextens olika beståndsdelar somfigurerar inom ämnet och hur de relaterar till varandra. Denna uppsats bidrar således med ett teoretiskt bidrag angående hur kontexten uppdelad i dessa olika beståndsdelar relaterar tillvarandra och till rutiner. Den empiriska undersökningen utgörs av en fallstudie påLänsförsäkringars Härnösandskontor då organisationen år 2011 genomfört en organisatoriskstrukturförändring i form av en flytt till nya kontorslokaler. Studien visar att den fysiskakontexten har påverkat rutiner på ett sådant sätt att även den sociala kontexten påverkas avförändringen. Indelningen av kontexten i tre olika beståndsdelar har således inneburit att vi harfunnit samband som utgör en indikation på att rutiner inte bara påverkas av kontexten utanäven påverkar kontexten.

Namnet på pojektet är ”Att lyfta ett monument” och handlar om en ny tillbyggnad till Stockholms stadsbibliotek. Förslaget syftar till att utöka bibliotekets publika ytor och utrymmesmässigt fokus har varit basarerna från 1930 som vetter mot Sveavägen. Biblioteket är ett unikt kulturarv och troligtvis Sveriges kändaste byggnad utomlands. Att göra en ny tillbyggnad till ett sådant monument auktualiserar omdelebart en mängd frågor. Min frågeställning när jag satte igång berörde hur jag som arkitekt bör tänka då jag utformar ett tillägg i en historiskt känslig kontext. Vilka förhållningssätt är de mest lämpliga i en så pass laddad och världs­unik ­miljö? Som ­arkitekt tycker jag att man alltid noggrant bör ta ställning till sin omgivning och relatera till den i sitt förslag. I detta projekt har jag fått möjligheten och utmaningen att öva mig i konsten att relatera i en kontext av exceptionellt stor vikt. Metoden som jag har arbetat fram kallar jag för Sampling. Målet vid utformningen av tillbyggnaden har varit att underordna sig huvudbyggnaden utan att hemfalla åt ­pastisch. Min tes är att jag kan tillåta mig själv rätt stor frihet, så länge som jag identifierar och återanvänder bärande motiv, material, rumsorganisation, färgscheman och liknande från biblioteket. På så sätt är målet att de två byggnaderna ska komma att harmoniera och, förhoppningsvis, även lyfta varandra. / The name of the project is "Lifting a monument" and is about a new extension to Stockholm's city library. The proposal aims to expand the public areas of the library and the spatial focus has been the bazaars of 1930 facing Sveavägen. The library is a unique cultural heritage and probably Sweden's most famous building abroad. Making a new extension to such a monument instantly raises many issues. My question when I started was about how I as an architect should think when designing a supplement in a historically sensitive context. Which approaches are most appropriate in such a charged and world-unique environment? As an architect, I think that one should always carefully consider its surroundings and relate to it in its proposal. In this project I have been given the opportunity and challenge to practice the art of relating in a context of exceptional importance. The method I have worked out I call Sampling. The goal in designing the extension has been to submit to the main building without falling into the pastiche. My thesis is that I can allow myself quite a lot of freedom, as long as I identify and reuse the supporting motifs, materials, room organization, color schemes and the like from the library. In this way, the goal is that the two buildings will harmonize and, hopefully, also lift each other.

Tidigare forskning visar att elever i huvudsak undervisas utifrån en samhällsvetenskaplig källkritik i historieämnet. Detta beror bland annat på att historielärare arbetar ämnesöverskridande med ämnen som svenska och samhällskunskap där den samhällsvetenskapliga källkritiken används. Den praktiska lösningen kan ha konsekvenser för nationella provet.  Det övergripande syftet med den här studien är att undersöka vilka källkritiska traditioner som kommer till uttryck i elevsvar i det nationella provet i historia och att problematisera den kontext i vilket undervisningen ingår. Mer specifikt analyseras 29 elevsvar om hur elever utifrån en historisk fråga källkritiskt granskar, värderar och tolkar historiska källors relevans och trovärdighet i tre källkritiska provuppgifter i det nationella provet i historia för årskurs 9 år 2013 och 2019.  Med en kvalitativ text- och dokumentstudie som vetenskaplig metod utgår innehållsanalysen från teorier om historievetenskaplig källkritik som utmärks av den historiska frågan, källkritik, kognitiv förmåga att dra slutsatser utifrån flera källor som förstärker varandra och den historiska kontexten. Resultatet visar att majoriteten av eleverna granskar källors trovärdighet utifrån tendenskriteriet och upphovsman. Fler elever granskade källor även utifrån beroendekriteriet i provuppgiften från år 2019. Värdering av källornas relevans sker i hög grad av en källa åt gången och slutsatser dras utifrån en källa eller flera källor var för sig. Tolkningen av källorna sker oftast utifrån vilken information källan ger i stället för tolkning om vad källan kan hjälpa oss att förstå om källans historiska kontext. Resonemang om den historiska kontexten är nästintill obefintliga i elevsvaren från år 2013 medan de är mer framträdande i elevsvaren från 2019. En generell slutsats är att en samhällsvetenskaplig källkritik är framträdande i elevsvaren från de två provuppgifterna år 2013 medan en mer historievetenskaplig källkritik framkommer i elevsvaren från provuppgiften år 2019.