”En komprimerad vertikal byggnad som frigör rum till offentliga platser och funktioner.” Byggnaden, som främst är till för teknik, är uppbyggd som en rektangel med ett snittat hörn. Det snittade hörnet är byggnadens karaktär, och fungerar som ett transparent skal som tillåter en kommunikativ relation mellan insida och utsida. Vad som kommer att utspela sig i byggnaden, kommer i det snittade hörnets fasad även att återspeglas utanpå. Även entrén formas av snittet så att det tillkommer en vinkel som för en inåt, och gör entrén mer öppen och välkomnande. Ljuset som under dagtid strålar in söderifrån, och under de mörkare årstiderna strålar ut från detta snitt, gör att byggnaden känns levande. I övrigt är byggnaden diskret utan att vara alltför anonym. Förlagan till denna form är Edelstamska husets egna tillbyggnad. Byggnaderna är tänkta att relatera till varandra som syskon. På så vis smälter tillbyggnaden in i stadens helhetsbild snarare än att i första hand förknippas med Nationalmuseum. Även om tillbyggnadens design tar hänsyn till de äldre byggnaderna, så har snittet ett modernt uttryck, och detta eftersom en byggnad är oupplösligt förenad med den tid och rum den formats i. / "A compressed vertical building that release room for public places and functions."   The building, which is primarily for technology, is designed as a rectangle with a cut corner. The cut corner becomes the buildings character, and acts as a transparent shell that allows a communicative relation between the inside and the park outside. What will be taking place in the building, will also be reflected in the facade incision. Even the entrance is shaped by the cut so that there is an angle of an inward movement that makes the entrance more open and welcoming. The light during the daytime shining from the south, and during the darker seasons shines from this cut, makes the building feel alive. Otherwise, the building is discrete without being too anonymous. The model of this form comes from the Edelstamska husets own extension. The buildings are supposed to relate to each other as siblings. This will blend the building into the city's overall picture rather than primarily associated with the National Museum. Although the building's design takes into account the older buildings, the cut has a modern expression, and this because a building in general is inextricably linked to the time and space it is formed in.

The starting point of the project has been to investigate how Blasieholmen’s public spaces can be improved, taking into account the criticism that stopped the Nobel Center. The three buildings at Blasieholmsudden (Tullhuset, North & South warehouse) have undergone many changes since port operations ended in 1942. To present the buildings accurately and to study the site carefully, a large part of the work has been dedicated to document and understand Blasieholmsudden through photography, sketches, and measurements.

Arbetet hanterar uppgiften att rita en tillbyggnad till Nationalmuseum. Byggnaden ska enligt uppgiften inhysa arbetsplatser för museets personal, förvaring av konst i magasin, konserveringsateljéer, utrymmen för att hantera in- och utlastning av konst samt en semipublik studiesal. Uppgiften har hanterats utifrån antagandet att logistiken, arbetsplatsen och byggnadens plats i stadsrummet är de tre huvudfrågorna. Den sistnämnda har hanterats med Beaux Arts traditionen som inspiration i det att tillbyggnaden står i direkt relation till museets struktur och volym, men avviker från denna i det att byggnaden inte förlänger strukturen, utan är en omarbetning av den, vilket resulterar i ett annat stadsrum, mer av ett stadsrum än en förlängning av museet. Frågan om arbetsplatsen har hanterats så att arbetsplatsen får uppta stor del av byggnadsvolymen, ljusa luftiga rum med möjlighet till kontakt med medarbetarna parat med mindre ytor för spontana möten understött av en planstruktur som uppmanar till detta ska möjliggöra en bra arbetsplats. Programmet delar in hanteringen av konst och kontorsdelarna i programmet i två delar som sedan placeras ut i byggnaden efter kriterierna solljus, närhet till kommunikationer med museet, och relation till det omgivande parkrummet. / The thesis project is a response to a given assignment with a given program, that of designing an extension to the National Museum of Sweden containing offices for the employees of the museum, ateliers for restoring art, a magazine to store art, a semi-public study space and a series of spaces managing the in- and outflow of art to the museum. The thesis is that the fundamental questions posed by the assignment are three: that of logistics, that of creating a good workspace, and that of the relation between the built extension and the museum and the surrounding cityscape. The attempt at answering the latter question was to align the extension with the northwest façade of the museum, extending it in an north eastern direction, and thus to align it with the beaux arts tradition of extending buildings. However, the extensions deviates from the tradition by taking on a shape independent of the museum, thus seeking to fulfil the intention of creating more active spaces surrounding it I the city. The workplace is design to allow for casual meetings between workers, whilst at the same time creating an atmosphere akin to that of the original building; the logistics of the program are given by the relations of the part to the process of storing and maintaining, and by the relations to the in and out loading and to the museum.

Min byggnad handlar om att ge och att ta och hur olika delar av byggnaden kan motsvara varandra. Tillägget till nationalmuseum kan ses som privat och slutet, inga direkta publika funktioner finns. Eftersom man tar en del av en publik park i anspråk måste denna yta ges tillbaka på något sätt. Denna publika yta som skapas genom att den nedersta våningen grävs ner i marken samtidigt som övriga våningar lyfts upp. Detta skapar en yta som kan användas för exempelvis konstutställningar, ljusinstallationer eller bara användas som en artificiell förlängning av parken. Byggnadens två hisschakt motsvaras av de två ljusbrunnarna som går rakt genom hela byggnaden och skapar intressanta ljusförutsättningar i pelarrummet och ger samtidigt en liten inblick i arbetet som pågår bakom väggarna.   Då arbetsplatserna i byggnaden är många har dessa placerats utmed fasaden för att skapa bra ljusförutsättningar och ge personalen en koppling till omvärlden samtidigt som kommunikationer, cirkulation och övriga funktioner placerats i byggnadens kärna.   Flera av arbetsplatserna har speciella ljusförutsättningarna. Fotoateljén måste exempelvis kunna mörkläggas och i konserveringsateljén ska helst inte direkt solljus släppas in. Detta löses genom att stora fönsterluckor i mässing placeras för fönstren. Dessa återkommer längs hela byggnaden och skapar en fasad som ständigt förändras beroende på tid på dygnet, väderlek och brukarnas behov. / My building is about giving and taking, and how different parts of the building can correspond to each other. The extension to the National Museum can be seen as private and closed, there are no public functions. Since it claims a portion of a public park, this surface must be given back in some way. This public space is created by lowering the bottom floor into the ground while the other floors are lifted up. This creates a surface that can be used for art exhibitions, light installations, or just be seen as an artificial extension of the park. The building's two elevator shafts correspond to the two light wells that go straight through the building and creates interesting light conditions in the public space while providing a little insight into the work that goes on behind the walls. There are many workspaces in the building. These are placed along the facade to create good light conditions and give the staff a connection to the outside, while transportation, circulation and other functions placed in the building's core. Several workspaces have specific light conditions. The photo studio for example, must be able to be darkened and the conservation studio is preferable not to direct sunlight admitted. This is solved by large shutters placed on the windows. These continue along the entire building, creating a façade that is constantly changing depending on the time of day, weather conditions and user needs.

Uppgiften består av att rita en tillbyggnad till befintliga den Nationalmuseibyggnaden. Byggnaden ska komplettera museets verksamheter och även ha en publik del. Programmet för tillbyggnaden innehåller både ateljéer, kontorsplatser och magasin. Tanken är att man vill flytta funktioner som idag huserar inne i Nationalmuseum och annexet till tillbyggnaden för att frigöra mer publika ytor och öppna upp museet. Jag har valt att jobba med en fristående byggnad från Nationalmuseum, både för att öppna upp meseumparken och göra den mer attraktiv samt för att göra transporten av konsten in och ut smidig. Kommunikationen mellan de två husvolymerna sker under mark där även magasinen är placerade. Genom att jag har ett avstånd mellan de två volymerna över mark gav det mig en större frihet att tolka både Nationalmuseum och omgivningen i min byggnads uttryck. Jag har valt att arbeta med en öppen volym, både i fasad och plan. Min tanke är att byggnaden ska kommunicera och visuellt öppna upp sig i alla vädersträck. Det vill jag göra för att ge platsen en lätthet som medför att tillbyggnaden inte låser och stänger av parkstråket som går runt Nationalmuseum. Min publika del har jag placerat på bottenvåningen och till viss del undermark. Detta för att  skapa nya flöden i parken. Resten av huset är privat för Nationalmuseum. Den interna kommunikationen sker antingen genom hisskärnan som är placerad i byggnadens mitt eller i trappsystemet som är placerad längst med ytterfasaden. Konsten lastas in på bottenvåningen där lastintaget är placerat i byggnaden nordvästra hörn. Konsten transporteras sedan upp eller ner genom byggnaden beroende på ändamålet. / The task is to design a retrofit to existing the National Museum building. The building will complement the museum's activities and also have a public part. The program for the building contains both studios, office spaces and warehouses. The idea is that you want to move the functions that are currently housed inside the National Museum and the annexe to the building to free up more public areas and open up the museum. I have chosen to work with an independent building on the site, both to open up meseumparken and make it more attractive and to make the transportation of art in and out smooth. Communication between the two volyms occurs during ground even where the trays are placed. By having a distance between the two volumes of the land it gave me more freedom to interpret both the National Museum and the surroundings in my architectural expression. I have chosen to work with an open volume, both in front and flat. My thought is that the building should communicate and visually open up in all directions. I want to do to give the site a facility  that not lock the walkway that goes around the National Museum. I have placed my public part of the building on the ground floor and some underground. This will create new streams in the park. The rest of the house is private to the National Museum. Internal communication is done either by the elevator core that is placed in the center of the building or the stair system that is located along the outer facade. The art is loaded in on the ground floor where the cargo intake is situated in the northwest corner of the building. The art is then transported up or down through the building, depending on the purpose.

När museipersonalen talar om de funktioner som ska finnas i den nya tillbyggnaden ser de dessa som centrala för Nationalmuseum. För att låta byggnaden stå i fokus istället för att kvävas i skuggan av det monumentala muséet har jag därför valt att i mitt kandidatprojekt röra mig utanför muséeparken och istället placera tillbyggnaden på vattnet mot Skeppsholmen. Grundtanken i projektet är att den flexibilitet som efterfrågas i programbeskrivningen även ska speglas på byggnadens utsida. Byggnaden ska när den nyttjas kunna transformeras från en väldigt sluten och enkel form till en mer komplicerad och öppen. Kommunikationen med Nationalmuseum sker av säkerhetsskäl endast under vissa tidpunkter under dygnet. De landgångar som finns i tillbyggnaden expanderar då ut och ansluter till muséet. På plan två har jag valt att placera byggnadens publika funktioner, en studiesal och en hörsal. Tanken är att hörsalen då landgången är utfälld även ska kunna användas som utställningshall.För att få in naturligt ljus i byggnaden ligger det i dess centrum ett stort atrium. Här finns de motorer som får byggnaden att fungera samt det klimatsystem som behövs för att bevara dess konst. I detta atrium sker även byggnadens vertikala kommunikation. / When the staff at the National Museum Of Fine Arts talks about the new building and what functions it is supposed to contain they see them as central to the museum. To let the building be a focal point instead of letting it suffocate in the shadow of the monumental National Museum I choose to place it on the water facing Skeppsholmen instead of in the park. The basic idea of the project is that the flexibility that is asked for in the description of the program also should be reflected on the outside of the building. The building should when it is used be able to transform from a very simple and closed form to a more complicated and open.The communication with the National Museum only occurs during specific times during the day. The gangways that exist within the building then expand out and connect to the main building. I have chosen to put the buildings public functions, the study hall and the auditorium on level two. The thought is that when the gangway is extended the auditorium also should be able to be used as an exhibition hall.To get natural sunlight into the building there is placed a large atrium in its center. Here the engines that makes the building function and the climate system that is needed to preserve its art is placed. In this atrium the vertical communication of the building also takes place.

Ambitionen med projektet har varit att skapa en tillbyggnad som tydligt relaterar till huvudbyggnaden på flera nivåer. Projektet genomfördes genom att studera tidsandan, idéer och företeelser som låg till grund för museets födelse, arkitekten Stülers tankar kring vad ett museum är och hur en museibyggnad bör utformas, förstå huvudbyggnadens form och proportioner samt analysera platsen.  Friedrich August Stüler ansåg att museet i lika hög grad som dess innehåll var konst. Stüler formulerade fyra punkter om hur byggnaden på bästa sätt kunde visa upp och komplettera sitt innehåll 1. Undvikande av en för stor anhopning av likartade konstverk 2. En i möjligast mån mångfaldig utformning av rummen med olika uppställnings- och belysningsmotiv för konstverken 3. Samverkan de olika konsterna emellan för rumsintrycket 4. Framhävandet av samlingens förnämsta verk antingen genom speciellt ordnade platser eller genom isolering i mindre rum, där uppmärksamheten inte skingras för mycket Med Stülers tankar i bakhuvudet har jag resonerat i samma banor. Byggnaden visar inte bara upp konsten som utställningsföremål utan ger betraktaren en förståelse för hur konstverken hanteras och om hur museet fungerar. En gång löper från museet in i magsinet där besökarna betraktar hyllplanen med föremål och ibland skymtar vad som händer i ateljéerna genom fönster i magasinets vägg. Tillbyggnaden skall vara en tydlig del av nationalmuseum och förstärka och förtydliga huvudbyggnadens form och proportioner. Genom att använda mig av samma konstruktionsrytm och proportioner som huvudbyggnaden har jag försökt skapa en byggnad som på ett tydligt sätt relaterar till huvudbyggnaden. Tillbyggnaden är placerad över Hovslagargatan, den mindre vägen som är en fortsättning på Blasieholmsgatan. En tunnel löper genom byggnaden så att fl ödet inte rubbas samtidigt som byggnaden ger Blasieholmsgatan ett värdigt slut. / The ambition with this project was to create an annex that clearly, and in several aspects corresponds to the characteristics of the main building. This was achieved by studying the spirit of the age; the ideas and phenomena that was the basis of the foundation of the museum; the thoughts of the architect Stüler regarding what a museum is, and how a building for such a museum should be designed; and furthermore by understanding the form and proportions of the main building and by analyzing the local environment. Friedrich August Stüler considered the museum to be an object of art to the same extent as its contents. He formulated 4 paragraphs regarding how the building could exhibit, and complement, its contents in the optimal way: 1. To avoid too large accumulations of similar works of art. 2. To strive for a diverse design of the rooms, with different exhibition- and illumination-alternatives for the works of art. 3. To strive for interaction between the different forms of art, for the sake of the impression of the room. 4. To highlight the collection’s finest works, either by specially arranged places or by isolating them in smaller rooms – where the attention is not scattered between too many other objects With Stülers thought in mind, I have reasoned in a similar way. The building does not only exhibit the art as merely objects of a museum, but also gives the viewer an understanding of how the works of art is handled and how the museum works. A pathway leads the visitors into the depository, where they can view the storage shelves with their objects and occasionally glimpse the ongoing activity in the studios, through windows in the wall. The annex is positioned over the Hovslagargatan, the minor road that forms a continuation of the Blasieholmsgatan. A tunnel runs through the building so that the flow is not disrupted, while the building in the same time gives the Blasieholmsgatan a worthy endpoint.

Den primära frågan i projektet har varit: Hur relaterar en tillbyggnad till den historia som en huvudbyggnad bär på? Resultatet är att den mest lämpade delen har växt ut, men anpassats för att rymma de funktioner som saknas i huvudbyggnaden. Min ambition har varit att få tillbyggnaden att både kännas som en naturlig del av Nationalmuseum och dess historia, samtidigt som den är ett eget kapitel. Den är både kopierande och hänsynslös. Var byggnaden skulle växa ut kom primärt av vad omgivningen skulle må bäst av. Vilken typ av vägg skulle ge de bästa uterummen? Rummet mot vattnet kommer att bli fantastiskt och rummet på andra sidan blir en förlängning av den idag väl fungerande lilla parken, med samma förutsättningar som denna. En studie av nationalmuseums travéstruktur generarade tankar kring hur byggnaden skulle kunna växa om man följde samma system. Den nya fasaden är en avgjutning av ett sådant travéavstånd (4427 mm) som upprepas. I denna fasad görs nya håltagningar för fönster, samt en portal för att möjliggöra flöden in och ut ur parken. / The primary question of this project was: How does an add relate to what it´s added to?  The result is that the most suitable part has grown, but adapted to accommodate the functions lacking in the main building. My ambition has been to get the building to be felt as a natural part of the National Museum and its history, as well as being a separate chapter. It is both replicating and reckless. How the building would grow is based of what the environment would benefit from. What type of wall would provide the best outdoor rooms? The room facing the water will be amazing and the room on the other side becomes an extension of the well-functioning small park, with the same conditions as this. A study of the National Museum trot structure made me think about how the building could grow following the same system. The new facade is a concrete "replica" (4427 mm) that is repeated. In this facade new holes are made for windows, and a portal to allow flows in and out of the park.

Uppgiften, den givna. Består i att utforma en tillbyggnad till Nationalmuseum från år 1866 belägen på Blasieholmen. Den tänkta byggnaden är till för att komplettera Nationalmuseums verksamheter med ett program för både publika och interna funktioner. Tillbyggnadens stora uppgift är att förse Nationalmuseum med det logistiska. Där konsten mottages och packas upp för att sedan transporteras vidare in i museets utställningssalar, en stor vikt läggs vid att konstens väg in i byggnaden får ej korsas av publika besökare. Tillbyggnaden omfattar funktioner som en offentlig studiesal för forskare som arbetar med konstarkivet och verkstäder, magasin, konserveringsateljéer och teknikutrymmen. Utöver det logistiska innefattar tillbyggnaden ett stort antal kontorsplatser både fasta och flexarbetsplatser för personal knuten till museets verksamheter. Utöver dom givna programfunktionerna har jag valt att utöka och försökt skapa en mer publik byggnad för att generera liv åt ett kajstråk som sällan någon nyttjar trots god tillströmning av folk ett sten kast bort utan att utsätta den logistiska biten där konsten måste fraktas ostört från tillbyggnad till utställningssalar utan att krocka med den publika delen. Jag har i mitt projekt hämtat inspiration från Slottet och Nationalmuseums symboliska trappor och utifrån dom tankebanorna försökt att skapa en sekvens som kan komma att bli ett minne för besökaren. Som tar start i tillbyggnadens foajé där man tar sig ner för en 180 graders ramp och kommer ut i ett avlångt rum som fungerar hörsal vid eventuella seminarium och kan även nyttjas som en utställningssal för exempelvis mer temporära och samtida utställningar, givetvis kan även samlingen konst på papper exponeras i tillbyggnaden. / The task, the given. It consists in designing an extension to the National Museum from 1866 pads on Blasieholmen. The proposed building is designed to complement the National Museum's activities with a program for both public and internal functions. The building's major task is to provide the National Museum with the logistics. Where art is received and unpacked and then transported further into the museum's exhibition halls, a large emphasis is placed on art's entering the building must not be crossed by public visitors. The building includes features such as a public study room for researchers working with art archive and workshops, warehouses, conservation studios and technology areas. In addition to the logistical include for building a large number of office locations both fixed and flexible workplaces for staff working with the museum's activities. In addition to the judgment given program functions, I have chosen to expand and tried to create a more public building to generate life to a kajstråk who rarely uses despite good influx of people a stone throw away without exposing the logistical piece where art must be transported undisturbed by extension to exhibition halls without bumping into the public part. I have in my project, inspired by the Royal Palace and National Museum symbolic stairs and from judgment thought process trying to create a sequence that may become a thing of the visitor. That takes start in the building's lobby where you get down to a 180-degree ramp and come out in an oblong room that serves auditorium at any seminar and can also be used as an exhibit for example, more temporary and contemporary exhibits, of course, can also be the art collection at paper exposed to the building.

This design proposal for the Nobel Museum in Stockholm is to study how large scale public buildings in a city center can personify the complexity of its monumental urban context. As part of my Master's thesis, I try to fuse the external and internal structures of the building, letting its layers be affected by the dynamic flow of people, and circulation of light on and around the site. The fusion of the internal and external is achieved through layer studies using design techniques of folding and buckling sheet material, and the subsequent evaluation of the affect of these manipulations.