Bakgrund: Elever idag rör sig mindre, upplever mer krav och mår psykiskt sämre. Ett socialt stöd ökar möjligheten att hantera krav och stress i vardagen. Både fysisk aktivitet och dans har visat sig påverka en mångdimensionell hälsa positivt. Syfte: Studien syftar till att kartlägga eventuella skillnader mellan dansande och icke dansande elevers hälsa. Följande frågeställningar användes för att besvara syftet: Visas en ökad existentiell, psykisk, social, fysisk och emotionell hälsa hos de gymnasieelever som dansar på skoltid eller fritid i jämförelse med elever utan regelbundna inslag av dans? Visas att en ökad existentiell, psykisk, social, fysisk och emotionell hälsa är knuten till dans specifikt eller fysisk aktivitet i allmänhet hos deltagande gymnasieelever? Metod: Undersökningen var kvantitativ och datainsamlingen skedde via webb- och pappersenkät. Enkäten innehöll 31 frågor om samspel mellan kropp, sinne och själ, tro, självkänsla, krav, kontroll, stöd, fysisk aktivitet och dans samt 2 öppna frågor “Vad betyder självkänsla för dig” och “Vad betyder kontroll och stöd för dig?”. 95 enkätsvar analyserades. Bearbetning av resultaten gjordes i Microsoft mjukvara och statistikprogrammet Minitab där testerna utgjordes av oparat t-test. Resultat: Resultaten visade signifikanta skillnader gällande fysisk aktivitet i skolan (p<0,001) och upplevt samspel mellan sinne, kropp och själ (p<0,01) mellan dansande på skol- och fritid och de som inte dansar alls. Inga större skillnader visas i medelvärden mellan grupperna i självkänsla, kontroll och stöd. Endast 34 % dansare respektive 44 % icke dansade upplevde stöd från skolan. I enkätens öppna frågor relaterade dansare (37 %) i högre grad till en egen upplevelse gällande självkänsla i jämförelse med icke dansare (13 %). 46 % dansare och 24 % icke dansare skrev fram en egen upplevelse angående kontroll och stöd. Slutsats: Baserat på studiens resultat kan dans användas som ett hälsopromotivt redskap i skolan då dansande elever relaterade i större utsträckning till egna emotionella upplevelser och redovisar ett ökat samspel mellan kropp, sinne och själ samt fler positiva skillnader i olika hälsodimensioner. Dans som redskap kan också rekommenderas för hälsovägledare och andra professioner som arbetar inom och utanför skolans kontext för att främja hälsa hos unga vuxna. Nyckelord: Hälsopromotion, existentiell hälsa, fysisk hälsa, psykisk hälsa, social hälsa, emotionell hälsa, dans, fysisk aktivitet, gymnasieelever / Background: Students today are less physically active, experience more demands and feel mentally worse. Social support increases the ability to handle demands and stress in everyday life. Both physical activity and dance have been shown to affect a multidimensional health positively. Purpose: The study aims to map health differences in dancers and non-dancing students' health. The following research questions were asked: Can we see an increased existential, mental, social, physical and emotional health of high school students dancing at school or leisure compared to students without regular elements of dance? In participating high school students, can we see any increased existential, mental, social, physical and emotional health linked to dance specifically or physical activity in general? Method: The study was a quantitative study in which data collection was done using web and paper surveys. The questionnaire contained in total 31 questions about interplay between body, mind and soul, faith, self-esteem, control, demand and support, physical activity and dance as well as 2 open questions "What does self-esteem mean to you" and "What does control and support mean for you?". 95 questionnaires were analyzed. Data processing of the results was done in Microsoft software as well as the statistics program Minitab where the tests consisted of unpaired t-tests. Results: The results showed significant differences in physical activity at school (p<0,001) and perceived interplay between mind, body and mind (p<0,01) between those who dance and those who do not dance at all. No greater differences are shown in the mean values of the groups in self-esteem, control and support. 34 % dancers and 44 % non dancers experienced support at school. In answering the open questions, dancers (37 %) related more to their own experience of self-esteem than non-dancers (13 %). 46 % dancers and 24 % non dancers defined control and support by means of experience. Conclusion: Based on the results of this study, dance can be used as a health-promoting tool in school, since dancing students relate more to their own emotional experiences and report an increased interaction between body, mind and soul and more positive differences in several health dimensions. Dance as a tool can also be recommended for health counselors and other professions working within and outside the school context to promote the health of adolescents. Key words: Health promotion, existential health, physical health, psychological health, social health, emotional health, dance, physical activity, Senior High School
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-64566 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Eklund, Fanny, Lawino Maria, Johnson |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds