<p>Uppsatsen har för avsikt att klargöra aspekter som finns inom ramen för estetisk verksamhet, ett kärnämne som alla gymnasieelever läser. Kursen har olika inriktningar så som bild, dans, drama, slöjd, musik och ämnar till att utveckla elevernas känslor och tankar i kreativ form. Arbetet är begränsat till att se hur bildämnet, inom estetisk verksamhet, kan påverka elevernas självbild och självkänsla, och hur ämnet kan ämnet kan utrusta dem till att bli de kreativa människor som arbetslivet så ofta efterfrågar. Vidare undersöker uppsatsen hur ämnet kan användas till att uppfostra eleverna till att bli demokratiska samhällsmedlemmar. Forskningen är fokuserad kring fem kvalitativa intervjuer med kvinnor i åldrarna 40-60 år. Litteraturen tar upp kreativitetsforskning, hälso- och omvårdnadsforskning samt terapeutisk verksamhet som stärker emotionell hälsa. Slutsatsen hävdar att bildämnet inom kursen estetisk verksamhet, kan tjäna till att utrusta eleverna med redskap där de blir synliga för sig själva. Genom att få utveckla sitt skapande får de en språkdräkt som lämpar sig bättre för att kommunicera inre subtila och ibland svårtolkade upplevelser. Vår emotionella hälsa stärks när vi blir tydliga för oss själva, och genom skapandet får människan syn på sig själv. Det konstnärliga skapandet och de estetiska upplevelserna avslöjar sådant som vi inte aktivt visste om oss själva, och bekräftar sådant som vi inte kunnat formulera. Den självkännedom som detta ger är grundläggande för en god självbild och livskvalitet.</p>

Uppsatsen har för avsikt att klargöra aspekter som finns inom ramen för estetisk verksamhet, ett kärnämne som alla gymnasieelever läser. Kursen har olika inriktningar så som bild, dans, drama, slöjd, musik och ämnar till att utveckla elevernas känslor och tankar i kreativ form. Arbetet är begränsat till att se hur bildämnet, inom estetisk verksamhet, kan påverka elevernas självbild och självkänsla, och hur ämnet kan ämnet kan utrusta dem till att bli de kreativa människor som arbetslivet så ofta efterfrågar. Vidare undersöker uppsatsen hur ämnet kan användas till att uppfostra eleverna till att bli demokratiska samhällsmedlemmar. Forskningen är fokuserad kring fem kvalitativa intervjuer med kvinnor i åldrarna 40-60 år. Litteraturen tar upp kreativitetsforskning, hälso- och omvårdnadsforskning samt terapeutisk verksamhet som stärker emotionell hälsa. Slutsatsen hävdar att bildämnet inom kursen estetisk verksamhet, kan tjäna till att utrusta eleverna med redskap där de blir synliga för sig själva. Genom att få utveckla sitt skapande får de en språkdräkt som lämpar sig bättre för att kommunicera inre subtila och ibland svårtolkade upplevelser. Vår emotionella hälsa stärks när vi blir tydliga för oss själva, och genom skapandet får människan syn på sig själv. Det konstnärliga skapandet och de estetiska upplevelserna avslöjar sådant som vi inte aktivt visste om oss själva, och bekräftar sådant som vi inte kunnat formulera. Den självkännedom som detta ger är grundläggande för en god självbild och livskvalitet.

Enligt Patientdatalagen (SFS 2008:355), 3 kap, 1 § har fastställts att sjuksköterskan är skyldig att föra journal. I varje patientjournal ska upprättas en omvårdnadsplan vilken ska vara utformad enligt omvårdnadsprocessens fem faser: bedömning, diagnos, mål, planering, genomförande och utvärdering. Omvårdnadsdokumentationen har som syfte att beskriva den vård som patienten erhållit genom att den beskriver vilka beslut som tagits, vilka åtgärder som gjorts samt vilka resultat som uppnåtts. Patienter som genomgår allogen stamcellstransplantation (SCT) upplever ofta en hög psykologisk påfrestning och själva transplantationstillfället är i sig komplext med många behandlingsrelaterade biverkningar som påverkar hela den transplanterades tillvaro både fysiskt och psykiskt. Syftet med uppsatsen var att undersöka sjuksköterskans  omvårdnadsdokumentation avseende omvårdnadsprocessen gällande patienters emotionella hälsa (EH) från utskrivningsdatum för SCT och ett år framåt. Totalt granskades 40 patientjournaler på en hematologmottagning, vilket är en mottagning som har ansvar för uppföljning och eftervård av de patienter som genomgått allogen SCT. Av dessa 40 patienter hade 73% minst en journalanteckning dokumenterad av en sjuksköterska som handlade om EH. 81% av det som var dokumenterat handlade om negativa upplevelser. Ingen patient hade upprättad omvårdnadsplan byggd enligt omvårdnadsprocessen gällande sin EH och patientens EH beskrevs i 86% under sökordet välbefinnande. Utifrån dessa resultat är författarens upplevelse att sjuksköterskorna på den här mottagningen i stor utsträckning dokumenterar patienters EH någonstans i omvårdnadsjournalen men att det saknas en planering av patientens EH som följer omvårdnadsprocessen i dess helhet. Med utgångspunkt av detta anser författaren till uppsatsen att alla sjuksköterskor borde ges möjlighet till kontinuerlig utbildning i omvårdnadsdokumentation för att upprätthålla och bättra på sin kunskap. / According to the Patient Act (SFS 2008:355), Chapter 3, § 1 has been determined that the nurse is required to keep records. Each health record shall contain a care plan which will be designed according to nursing process, five phases: assessment, diagnosis, goals, planning, implementation and evaluation. Nursing documentation is intended to describe the given care, what decisions and actions that have been taken and the results achieved. Patients undergoing allogeneic stem cell transplantation (SCT) often experience a high psychological distress and the time of transplantation is in itself complex, with many treatment- related side effects, both physically and mentally. The aim of the study was to investigate the nurse´s nursing documentation on nursing process to patient emotional health (EH) from the discharge date for SCT and one year ahead. 40 patient records were reviewed at a haematological reception, which is the reception which has responsibility for monitoring and follow-up care of patients undergoing allogeneic SCT. 73% of these 40 patients had at least one entry recorded in the journal about EH. 81% of documented records is about negative experiences. No patient had an established care plan, built according to nursing process known their EH and EH patients were described in 86% over the keyword welfare. Based on these results the author´s experience that the nurses at this clinic extensively documenting patients´ EH somewhere in the nursing journal, but that there is no planning of patient EH arising nursing process as a whole. Based on the result in the study, the author´s view is that all nurses should be given the opportunity to get training in nursing documentation in order to maintain and improve their knowledge.

Bakgrund: Elever idag rör sig mindre, upplever mer krav och mår psykiskt sämre. Ett socialt stöd ökar möjligheten att hantera krav och stress i vardagen. Både fysisk aktivitet och dans har visat sig påverka en mångdimensionell hälsa positivt. Syfte: Studien syftar till att kartlägga eventuella skillnader mellan dansande och icke dansande elevers hälsa. Följande frågeställningar användes för att besvara syftet: Visas en ökad existentiell, psykisk, social, fysisk och emotionell hälsa hos de gymnasieelever som dansar på skoltid eller fritid i jämförelse med elever utan regelbundna inslag av dans? Visas att en ökad existentiell, psykisk, social, fysisk och emotionell hälsa är knuten till dans specifikt eller fysisk aktivitet i allmänhet hos deltagande gymnasieelever? Metod: Undersökningen var kvantitativ och datainsamlingen skedde via webb- och pappersenkät. Enkäten innehöll 31 frågor om samspel mellan kropp, sinne och själ, tro, självkänsla, krav, kontroll, stöd, fysisk aktivitet och dans samt 2 öppna frågor “Vad betyder självkänsla för dig” och “Vad betyder kontroll och stöd för dig?”. 95 enkätsvar analyserades. Bearbetning av resultaten gjordes i Microsoft mjukvara och statistikprogrammet Minitab där testerna utgjordes av oparat t-test. Resultat: Resultaten visade signifikanta skillnader gällande fysisk aktivitet i skolan (p&lt;0,001) och upplevt samspel mellan sinne, kropp och själ (p&lt;0,01) mellan dansande på skol- och fritid och de som inte dansar alls. Inga större skillnader visas i medelvärden mellan grupperna i självkänsla, kontroll och stöd. Endast 34 % dansare respektive 44 % icke dansade upplevde stöd från skolan. I enkätens öppna frågor relaterade dansare (37 %) i högre grad till en egen upplevelse gällande självkänsla i jämförelse med icke dansare (13 %). 46 % dansare och 24 % icke dansare skrev fram en egen upplevelse angående kontroll och stöd. Slutsats: Baserat på studiens resultat kan dans användas som ett hälsopromotivt redskap i skolan då dansande elever relaterade i större utsträckning till egna emotionella upplevelser och redovisar ett ökat samspel mellan kropp, sinne och själ samt fler positiva skillnader i olika hälsodimensioner. Dans som redskap kan också rekommenderas för hälsovägledare och andra professioner som arbetar inom och utanför skolans kontext för att främja hälsa hos unga vuxna.  Nyckelord: Hälsopromotion, existentiell hälsa, fysisk hälsa, psykisk hälsa, social hälsa, emotionell hälsa, dans, fysisk aktivitet, gymnasieelever / Background: Students today are less physically active, experience more demands and feel mentally worse. Social support increases the ability to handle demands and stress in everyday life. Both physical activity and dance have been shown to affect a multidimensional health positively. Purpose: The study aims to map health differences in dancers and non-dancing students' health. The following research questions were asked: Can we see an increased existential, mental, social, physical and emotional health of high school students dancing at school or leisure compared to students without regular elements of dance? In participating high school students, can we see any increased existential, mental, social, physical and emotional health linked to dance specifically or physical activity in general? Method: The study was a quantitative study in which data collection was done using web and paper surveys. The questionnaire contained in total 31 questions about interplay between body, mind and soul, faith, self-esteem, control, demand and support, physical activity and dance as well as 2 open questions "What does self-esteem mean to you" and "What does control and support mean for you?". 95 questionnaires were analyzed. Data processing of the results was done in Microsoft software as well as the statistics program Minitab where the tests consisted of unpaired t-tests. Results: The results showed significant differences in physical activity at school (p&lt;0,001) and perceived interplay between mind, body and mind (p&lt;0,01) between those who dance and those who do not dance at all. No greater differences are shown in the mean values ​​of the groups in self-esteem, control and support. 34 % dancers and 44 % non dancers experienced support at school. In answering the open questions, dancers (37 %) related more to their own experience of self-esteem than non-dancers (13 %). 46 % dancers and 24 % non dancers defined control and support by means of experience. Conclusion: Based on the results of this study, dance can be used as a health-promoting tool in school, since dancing students relate more to their own emotional experiences and report an increased interaction between body, mind and soul and more positive differences in several health dimensions. Dance as a tool can also be recommended for health counselors and other professions working within and outside the school context to promote the health of adolescents. Key words: Health promotion, existential health, physical health, psychological health, social health, emotional health, dance, physical activity, Senior High School

The world health organization has predicted that by 2030, depression will cause more early deaths and disability than cancer, stroke, or accidents. The number of burnouts has been increasing during the past years since we are so focused on our materialistic needs, educating ourselves in managing our devices. Meanwhile, we have not learned how to manage our own emotions. In our Swedish society today, we have people from different backgrounds and linguistic skills that find it difficult to talk about their emotional states and ask for help. At the same time, most of the methods used in therapy are done verbally or in writing that can be hard, even for those who speak the same language. In my project, I have interviewed psychotherapists and individuals who have attended therapy sessions. Speaking to a therapist, I realized the lack of physical objects in this field where almost everything is communicated verbally or on paper. During my process, I have learned about the importance of three-dimensional objects for a patient and how these objects can be used as aids to help one open up and express emotions. In this area, I have explored the following question: Whether or not emotions would abstract into forms? Can we describe our mixed emotions by using shapes, objects, and colors? What can I, as a designer, contribute to the two-dimensional world of therapy and mental health? Based on the results from several workshops and studying Robert Putchik’s theory of emotions, I created a set of tools. These aiding tools help the patient to open up about mixed feelings and break them down into primary emotions. These tools aim to help the patient to address and categorize emotions and easily communicate with the therapist. / Världshälsoorganisationen har förutspått att vid 2030 kommer depression att orsaka mer tidiga död och funktionshinder än cancer, stroke eller olyckor. Antalet utbrändhet har ökat under de senaste åren eftersom vi är så fokuserade på våra materialistiska behov, lär oss att hantera tekniken men vi har inte lärt oss hur vi ska hantera våra egna känslor.   Detta är aktuell idag i det svenska samhället där folk med olika bakgrund som har språksvårigheter lyckas inte uttrycka deras känslomässiga tillstånd för att få det hjälp det behöver. Samtidigt, de flesta metoderna som används i terapi sker muntligt eller skriftligt, vilket kan vara svårt även för dem som pratar samma språk.   I mitt projekt har intervjuat psykoterapeuter och individer som har varit på terapisessioner. Under processens gång har jag insett betydelsen som ett tredimensionellt objekt kan ha för patienten och hur detta kan användas som hjälpmedel och stöd. Inom detta område har jag bearbetat följande frågor: Huruvida skulle känslor abstraheras i former? Kan vi beskriva våra blandade känslor med hjälp av objekt? Vad kan jag som designer bidra till den tvådimensionella världen av terapi och psykisk hälsa?