<p> </p><p>Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov? Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd?</p><p>Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor.</p><p>Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön.</p><p>Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan.</p><p>När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-28803 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Hallenbring, Marianne |
| Publisher | Stockholm University, Department of Special Education |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0019 seconds