Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare på gymnasiesärskolans nationella program talar om pedagogisk dokumentation, bedömning och betyg. Studien bygger på fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar i teoretiska ämnen på gymnasiesärskolans nationella program. Resultatet är indelat tre kategorier, Pedagogisk dokumentation av lärande, Lärarnas metoder för bedömning och Bekymret med betygsättning på gymnasiesärskolan. Studien visar att lärarna använder sig av flera metoder för pedagogisk dokumentation. De delar in pedagogisk dokumentation i två delar, där den ena är den vardagliga dokumentationen som sker löpande och den andra delen är den formella, där till dokumentation inför utvecklingssamtal och betygsättning ingår. Bedömning görs på två sätt, formativ bedömning och summativ bedömning. Den formativa bedömningen görs i undervisningen och syftar till att eleven ska komma framåt i sitt lärande. Den summativa bedömningen görs främst i slutet av terminerna och vid betygsättning. Lärarna i studien beskriver att betyg och betygsättning är bekymmersamt då betygen inte har någon formell betydelse för eleverna på gymnasiesärskolan och att eleverna kan ha svårt att förstå kunskapskrav och betyg.

Studien syftar till att undersöka hur medierande artefakter kan utgöra resurser men också hinder för språk- och kunskapsutvecklingen hos nyanlända elever i kemiundervisningen i ordinarie klasser på gymnasiet. Studien syftar även till att ge de nyanlända elevernas egna perspektiv på kemiundervisningen i ordinarie klasser. I studien, som är en intervention av den ordinarie undervisningen, möter eleverna olika medierande artefakter inom ämnesområdet redoxkemi. Dataunderlaget består av videoinspelningar av elevsamtal från elevernas möten med medierande artefakter under fyra lektioner samt en fokusgruppintervju där de nyanlända eleverna reflekterar över undervisningen. Dataunderlaget analyseras utifrån en praktisk epistemologisk analys. Resultatet visar att de medierande artefakterna ger de i helklass tysta nyanlända eleverna möjlighet till att föra informella naturvetenskapliga samtal som i förlängningen leder till meningsskapande i redoxkemi. Resultatet visar även att de medierande artefakterna kan bidra till en så väl språklig som kunskapsmässig utveckling och därmed har en viktig roll i utformandet av en språkinriktad kemiundervisning.

<p> </p><p>Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov?  Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd?</p><p>Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor.</p><p>Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön.</p><p>Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan.</p><p>När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.</p>

<p>Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov? Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd?</p><p>Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor.</p><p>Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön.</p><p>Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan.</p><p>När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.</p>

Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov?  Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd? Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor. Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön. Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan. När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.

Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov? Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd? Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor. Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön. Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan. När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.

Forskning visar att individer med intellektuell funktionsnedsättning har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden jämfört med andra ungdomar, vilket gör att det behövs särskilda insatser för att ge dessa individer utbildning eller arbete. Regeringen bedömer att övergången från skola till arbetsliv är betydelsefull för möjligheten till kommande långsiktig etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Studien bygger på en miljörelativ syn på funktionshinder. Syftet med studien är att undersöka hur unga individer med intellektuell funktionsnedsättning under skoltiden förbereds för arbete och olika typer av sysselsättning efter avslutad utbildning inom de nationella programmen på gymnasiesärskolan. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Personliga intervjuer med lärare och studie- och yrkesvägledare och gruppintervjuer med elever inom gymnasiesärskolan har genomförts. Studien har en hermeneutisk ansats, eftersom den avser att skapa ökad förståelse av det studerade området genom tolkningar. Studien visar på att det finns goda förberedelser under skoltiden för unga individer med intellektuell funktionsnedsättning. Det framkommer att arbetsplatslärandet (APL), kartläggningar från Arbetsförmedlingen, samt ett anpassat stöd efter varje individs förmåga är betydelsefulla för elevernas övergång från skola till arbetsliv eller annan sysselsättning. Nyckelord:

The purpose of this study is to examine how teachers at secondary special school, national programs describe their work to get students to understand and reach the curriculum requirements and grades in theoretical knowledge. The study shows teacher's description to help students to fulfill the theoretical goals, how teachers perceive “understanding of requirements and grades” within the theoretical knowledge as well as the teachers' conception of theoretical knowledge requirements. The study analysis is based on curriculum theory. The study is based on interviews with six teachers, at three schools in upper secondary schools national programs. Qualitative approach with interviews is used. Analysis of the study, based on a curriculum theory perspective, gives a picture of how the curriculum shape what and how theoretical knowledge are to be taught. A curriculum is always intelligible within its written contexts - a historical document. In the curriculum perspective the frame factor theory is prominent. The frame factor theory describes the outer limits which affect the conditions for the student to be able to reach the skills the curriculum requires. One finding is that upper secondary school is perceived to be as similar to ordinary secondary schools as possible. That curriculum and grading criteria are formed within equivalence perspective. Further results show that teachers find difficulty of teaching students in theoretical subjects. Partly because it is perceived difficult for students to understand the theoretical knowledge, and because the student groups are showing variation in levels of understanding. Further findings show how teacher´s creates opportunities for students to perform. The teachers show an image of being flexible and inventive. Teachers also expresses that students need more time to solve their tasks and do not always perform on the level of the subjects’ requirements. Teachers present the experience of the student not showing greater understanding of their grades or of their implications. Regarding the theoretical knowledge, the teachers' perception is that it is not the most primary skills for the student to reach or to get use from. Students described more use from substances or from parts directly useful in life. The teachers believe that it is important that the student feel self-confident in ones own identity, and not always have to be like everyone else. The teachers perceive difference as something positive. / Syftet med studien är att undersöka hur lärare på gymnasiesärskolans nationella program beskriver sitt arbete med att få eleven att förstå och nå upp till läroplanens teoretiska kunskapskrav och betyg. Studien visar lärares beskrivning av hur de skapar förutsättning för elevens väg mot måluppfyllnad, hur lärarna uppfattar elevens förståelse för de teoretiska kunskapskraven och betyg samt lärarnas föreställning om teoretiska kunskapskrav. Studien analyseras utifrån läroplansteorin. Studien är en intervjustudie med sex lärare på tre olika skolor där nationella program inom gymnasiesärskolan finns. Den metod jag använt mig av i studien är kvalitativ metod i form av intervjuer.  Analys av studien utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv ger en bild av lärarens föreställning kring läroplanens vad och hur inom undervisning och teoretiska kunskapskrav. En läroplan är alltid tolkningsbar utifrån sitt upphovssammanhang – ett tidsdokument. Ramfaktorteorin är framträdande inom läroplansperspektivet. Ramfaktorteorin beskriver de yttre ramar som påverkar förutsättningar för eleven att möjliggöra läroplanens kunskapskrav. Resultat ur studien är att gymnasiesärskolan uppfattas sträva efter att vara så lik vanliga gymnasieskolan så möjligt. Att läroplan och betygskriterier formats utifrån likvärdighets-perspektiv. Ytterligare resultat visar att läraren upplever det som en svårighet i att undervisa eleven i teoretiska ämnen. Dels för att det uppfattas svårt för eleven att förstå teoretiska kunskaper och dels för att det inom elevgrupperna är en sådan skillnad i förkunskapsnivå.  Fler slutsatser visar hur läraren skapar möjligheter för eleven att nå kunskapskraven. Lärarna visar en bild av att vara flexibla och uppfinningsrika. Samtidigt uttrycker läraren att eleven behöver mycket tid på sig för att lösa sina uppgifter och inte alltid hinner de moment kunskapskraven uttrycker. Lärarna menar att eleven inte visar större förståelse inför sina betyg eller vad de används till. Angående de teoretiska kunskaperna är lärarnas föreställning att det inte är de mest primära kunskaper för eleven att tillgodogöra sig eller ha användning för. Eleven beskrivs ha mer nytta av ämnen eller moment vilka är direkt användbara i livet. Lärarna anser att det är viktigt att eleven får vara den person den är och att man inte alltid måste vara så lik alla andra. Olikhet ser de som något positivt.