No description available.

I flera forskningssammanhang framkommer det att övergångar från en verksamhet till en annan verksamhet innebär en mängd svårigheter för många barn och ungdomar, särskilt för de som har eller haft en negativ utbildningsspiral. Elever som inte blir behöriga efter grundskolan hamnar på något av gymnasieskolans fyra introduktionsprogram, vilket innebär att dessa ungdomar får vara med om ytterligare en övergång där de förväntas att så småningom komma in på ett program. Syfte med föreliggande studie är att bidra med kunskap, och då främst till det specialpedagogiska fältet, om hur övergångar, från introduktionsprogram till ett nationellt program, eller annat program inom gymnasieskolan fungerar organisatoriskt för elever med en tidigare eller pågående negativ utbildningsspiral. Detta för att finna faktorer på organisations, grupp- och individnivå som gynnar trivsel och motverkar skolavhopp. Studiens teoretiska utgångspunkt för arbetet är systemteori och Bronfenbrenners (1994) ekologiska utvecklingsmodell, samt metoden för arbetet är semistrukturerade intervjuer, vilka utförts med åtta informanter från fyra olika gymnasieskolor i fyra olika kommuner. I resultatet efterfrågas fungerade rutiner kring överlämningar, att de individuella studieplanerna är för eleven, rätt ifylld samt att den har medvetandegjorts och tydliggjorts för eleven, samarbete mellan programmen, att anpassningar och stöd ska dokumentera framgångsfaktorer inför överlämningen, att inneha goda relationer och att förbereda eleven inför övergången. I arbetets diskussionsdel diskuteras bakgrund och tidigare forskning tillsammans med studiens resultat. Studiens resultat stämmer mestadels överens med tidigare forskning, dock inte vad det gäller de individuella studieplanerna, här ställer sig studiens resultat sig ensam gentemot vad forskning visar.

Det svenska utbildningsväsendet står inför stora utmaningar att hitta sätt för att pedagogiskt och socialt inkludera nyanlända elever och se till att de får en likvärdig utbildning, som de enligt lagstiftning har rätt till. Frågor som rör nyanlända elevers utbildning har börjat höras mer i den allmänna skoldebatten. Många rapporter har visat att nyanlända elever inte får den utbildning som de har rätt till. Arbetets syfte är att undersöka nyanlända elevers upplevelser av sin skolgång på gymnasiet. Följande frågeställningar ligger till grund för att uppnå syftet: Vilka faktorer upplever eleverna som betydelsefulla för att klara kunskapskraven på nationella program? Vilken form av stöttning anser eleverna vara viktig på Språkintroduktion för vidare studier på nationella program? Undersökningen är en kvalitativ studie med intervjuer som insamlingsmetod. Intervjuerna har analyserats med kopplingar till sociokulturell teori samt specialpedagogiska perspektiv. Studien visade på olika framgångsfaktorer för att lyckas med kraven på nationella program. Framgångsfaktorer som framkom i undersökningen var vikten av att känna en tillhörighet i skolan för att kunna ha förmågan att studera. Det visade sig också att stöttning i form av att läraren erbjuder mallar, modeller och ramar i sin undervisning var positivt. Att eleverna fick visa sina kunskaper på sitt starkaste språk (translanguaging) och muntligt ansågs även det positivt för eleverna. Lärarens förhållningssätt, attityder och val av arbetssätt visade sig ha en avgörande betydelse för nyanlända elevers möjlighet att klara kraven på de nationella programmen samt att eleverna behöver mer tid för sina inlämningsuppgifter. Min förhoppning med studien är att synliggöra vad som är framgångsfaktorer på de nationella programmen för att klara en gymnasieexamen

Cancelli, Mirko (2017). Att växa tillsammans - En studie av samarbetet eleverna emellan på gymnasiesärskolans nationella program. Specialpedagogikprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag: Denna studie har som målsättning att beskriva hur tre pedagoger på gymnasiesärskolans nationella program uppfattar att samarbetet eleverna emellan ser ut. Pedagogernas upplevelser kommer att kompletteras med mina observationer i klassrummet för att få en bild av hur samarbetet som arbetssätt gestaltas under lektionens gång. Studien ger även en inblick i hur dagens nationella program på gymnasiesärskolan förbereder eleverna inför vuxenlivet.Syfte: Studiens syfte är att öka kunskapen om hur samarbetet eleverna emellan sker på gymnasiesärskolans nationella program. En strävan efter demokrati, och ett samhälle som alltmer kräver en samarbetsförmåga hos individen gör att samarbete i skolan har blivit alltmer viktigt och centralt. Detta uttrycks även i skollagen och i andra styrdokument. Ordet samarbete kommer då att vara centralt i denna studie.Frågeställningar:•Hur ser samarbetet eleverna emellan ut på gymnasiesärskolans nationella program?•Vilken erfarenhet har pedagogerna som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program av samarbete eleverna emellan? Teori: Den teoretiska utgångspunkten i denna uppsats är det sociokulturella perspektivet med Vygotsky som dess främsta företrädare. I det sociokulturella perspektivet ses samspel och kommunikation som viktigt för barns lärande. Vygotsky ansåg att människan är i en ständig utveckling. Att erövra nya tankesätt är en förutsättning för att få nya färdigheter i interaktionen med andra. Denna utgångspunkt är ett av Vygotskys mest kända begrepp, som kallas för den närmaste utvecklingszonen. Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer samt observationer. Mina informanter var tre pedagoger som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program. Intervjuerna var semistrukturella och blev inspelade och transkriberade med informanternas samtycke.Jag tog stöd av hermeneutiken för att analysera informanternas svar. I analysen av dessa svar försökte jag att se skillnader i informanternas upplevelser och tankar kring samarbete eleverna emellan med hjälp av fenomenografi. Resultat: Resultatet visar att, trots att alla informanter tycker att samarbete är viktigt för elevernas utveckling, upplevs ofta denna arbetsmetod som svår att genomföra i klassrummet. En möjlig orsak som man kan utläsa i svaren är elevernas olika förutsättningar som gör att samarbete kan bli komplicerat att organisera under lektionens gång. Dock tyckte informanterna att elevsamarbete fungerade bättre i de praktiska momenten. År 2013 gick gymnasiesärskolan igenom en reform som ledde till att en ny läroplan, Gys 13, infördes. Några informanter upplever att eleverna som nu går på de nationella programmen utgör en mer heterogen grupp än innan reformen. Alla pedagoger är överens om att ett av gymnasiesärskolans mål är att förbereda elever inför ett kommande yrkes- och samhällsliv.Specialpedagogiska implikationer: En rapport som utfördes av Skolverket lyfter fram behovet av att förstärka lärarnas pedagogiska kompetens för att se till så att eleverna får den kunskap de har rätt till. Jag har utifrån mina informanters berättelser, i vissa fall, märkt en tendens att se elevernas förutsättningar som ett hinder för samarbete som arbetsform. I en sådan kontext kan specialpedagogiska kompentenser i särskolan vara en tillgång och ett stöd för pedagogerna. Att bedriva ett förändringsarbete kan vara ett exempel på hur specialpedagogiska kompetenser kan bidra till en bättre verksamhet på särskolan.

Uppsatsens övergripande syfte är att åskådliggöra hur några gymnasielärare behöriga i svenska som andraspråk respektive svenska betraktar skönlitteraturens roll i ämnet svenska som andraspråk (SVA) och hur det praktiska klassrumsarbetet med litteraturundervisning ser ut. I uppsatsen diskuteras även lärarnas syn på skönlitteraturen i SVA-ämnet i jämförelse med i svenskämnet i relation ämnes- och kursplanerna i Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har jag genomfört en kvalitativ studie där fyra lärare intervjuats, samtliga verksamma på nationella program. Av resultaten framkommer att lärarna starkt betonar skönlitteraturens betydelse i SVA-undervisningen. De viktigaste motiven för skönlitteraturen som lyfts fram är språkutveckling, identitetsutveckling, främjande av empatisk och demokratisk förmåga samt som förmedlare av svenska referensramar. Vid valen av litterära texter beaktar lärarna styrdokumentens skrivningar samt språkliga faktorer. Två arbetssätt som framhålls är boksamtal och tematiskt arbete. Det litterära samtalet framhävs som positivt för lärandet liksom läsande i en större kontext inom ett gemensamt tema. Lärarna understryker att skillnaderna i styrdokumenten mellan svenskämnena är alltför stora vad avser skrivningar om skönlitteratur och de anser att SVA borde likna svenskämnet mera vad gäller det litterära ämnesinnehållet. / <p>Svenska</p>

The aim of this study is to explore teachers’ experience of teaching reading comprehension at upper secondary special school national programs. To find out the answers to the purpose and research issues a written interview via the Internet where fourteen teachers answered   a questionnaire with open questions. I have analyzed the responses using the concepts scaffolding and artefacts taken from the sociocultural perspective. The summarized result show that teachers work with teaching strategies for pupils to assimilate text with understanding. The teachers have a central role in this form of co- learning and acts as a support in the students reading comprehension learning. Teachers are also working to support students learning by making adjustments such as easy- to-read texts and support of speech and images. In the teaching teachers use artefacts as well as they scaffold the pupils in the learning of reading comprehension. / Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare på gymnasiesärskolans nationella program beskriver sina erfarenheter av att arbeta med att stödja elevers läsförståelse. För att få svar på syftet och forskningsfrågorna genomfördes en skriftlig intervju via internet där fjorton lärare svarade på intervjufrågor med öppna frågor. Svaren analyseras genom att använda begreppen scaffolding och artefakter som är hämtade från det sociokulturella perspektivet. Det sammanfattande resultatet visar att lärare arbetar med att undervisa i läsförståelsestrategier för att elever skall ta till sig text med förståelse. Lärarna i studien har en central roll i detta samspel och de fungerar som stöd i elevernas läsförståelseundervisning. Lärarna arbetar även med att stötta elevers läsning genom att göra anpassningar genom att använda anpassade och lättlästa texter samt stöd av talsyntes och bilder. Lärarna använder artefakter såväl som att de stöttar elevernas lärande genom scaffolding i elevernas läsförståelseundervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare på gymnasiesärskolans nationella program arbetar med bedömning av elevernas kunskapsutveckling samt hur dessa lärare arbetar för att eleverna ska kunna synliggöra sina kunskaper. Studien baseras på sju halvstrukturerade intervjuer med lärare som undervisar i svenska på gymnasiesärskolan.  Resultatet visar att lärarna använder sig av många olika metoder för att skaffa underlag för  kunskapsbedömning. Samtal, observationer och dokumentation är några exempel. Lärarna arbetar tätt ihop med eleverna och ger konkret, tät återkoppling för att synliggöra kunskapsutvecklingen både för eleven och sig själva. Eleverna behöver mycket stöttning och repetition för att utveckla kunskaper och självständighet i arbetet. Ett dilemma som framträder är att det är svårt att skapa förutsättningar för alla elever att kunna visa fram sina kunskaper. Det vanligaste är att man sitter bredvid och samtalar med eleven för att ta reda på vilka kunskaper eleven har tillägnat sig. Lärande som en social företeelse som sker i samspel med andra är ett synsätt som skiner igenom. Enligt min studie är det oftast eleven och läraren som samspelar med varandra. / The aim of this study is to explore how a few teachers in the upper secondary school’s national programmes for pupils with intellectual disabilities work with assessing the knowledge development in students and how these teachers work for the pupils to be able to make their own knowledge visible.   The study is based upon seven semi structured interviews with teachers teaching Swedish in upper secondary schools for pupils with intellectual disabilities.  The results show that the teachers use multiple methods to acquire ground for assessment of knowledge. Conversation, observation and documentation are some examples of methods. The teachers work closely together with the students and provide tangible, frequent feedback to make the knowledge development visible both to the student and themselves. The students need a lot of scaffolding and repetition to develop knowledge and independence in their work. An emerging dilemma is the difficulty to create opportunities for all students to communicate their knowledge. The most common strategy is to sit beside the student and have a conversation to find out what knowledge the student has acquired. Learning as a social experience which occurs in interaction with others is a line of approach that shines through. According to my study it is most commonly the student and the teacher who are interacting with each other.

Practically all pupils leaving the nine-year compulsory school continue their studies at the upper secondary school, which consequently faces the challenge of meeting the whole range of varying needs and conditions of students. Daily school practice is constituted by a number of communicative contexts, formal as well as informal. In these social and linguistic contexts, conversations are held about and with students. The dissertation, which focuses on students in need of support, is expected to contribute to the creation of knowledge about how communication and interaction constitute daily work and how this ultimately may be manifested in exclusion and inclusion processes during the upper secondary school education of the young. The research is directed at the organisation of the work of the upper secondary school as well as at students’ experience of and learning from their participation, communication in various contexts and their own learning. The dissertation has its point of departure in the communicative relational perspective (KoRP), which is founded on socio-cultural theory formation. In addition, concepts from dramaturgy have been used as analytical tools for deepened analysis and interpretation of interaction. The study is ethnographic and longitudinal in its nature. During slightly more than three years of field work, eleven case study students have been followed on their journey through upper secondary school education. The outcome indicates the complexity of the upper secondary school, where communication and actions in a number of communicative contexts not always have the expected effect. To formal contexts that shall have a precautionary and supportive function belong pupil welfare team meetings, transition conferences and class meetings. For the group of case study students, however, these turn out to have limited significance. Among other things, the study uncovers how work organisation, mediational tools and the interaction of participants may become obstacles. Further, waiting for support efforts as well as inadequate collaboration between various communicative contexts have negative consequences for students concerned. For students who prosper in spite of complicated schooling and life situation in general, the experience of participation in a community of friends has a prominent position, but above all participation in one’s own learning process appears to be a decisive factor. This calls for continuous talks and follow-ups, in which teachers and not least class teachers/mentors have a central role. / I stort sett alla elever som lämnar grundskolan fortsätter sina studier i gymnasieskolan, som därmed står inför utmaningen att kunna möta hela variationen av elevers skiftande behov och förutsättningar. Skolans dagliga praktik byggs upp av en mängd kommunikativa kontexter, formella såväl som informella. I dessa sociala och språkliga sammanhang förs samtal om och med elever. Avhandlingsarbetet riktar intresset mot elever som av olika skäl har bedömts vara i behov av stöd och studien förväntas utgöra ett bidrag till kunskapsbildningen om hur kommunikation och samspel konstituerar den dagliga verksamheten samt hur detta i sin förlängning kan ta sig uttryck i exkluderings- och inkluderingsprocesser under ungdomarnas gymnasieutbildning. Forskningsarbetet är inriktat dels mot organiseringen av gymnasieskolans verksamhet och dels mot elevernas upplevelser och erfarande av sin delaktighet, kommunikationen i olika kontexter och det egna lärandet. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP), som vilar på en sociokulturell teoribildning. Därtill har begrepp hämtade från dramaturgin använts som analysverktyg, för fördjupad analys och tolkning av samspelet. Studien har en etnografisk och longitudinell karaktär. Under drygt tre års fältarbete har elva fallstudieelever följts på resan genom den gymnasiala utbildningen. Resultatet visar på gymnasieskolans komplexitet, där kommunikation och handlingar inom en rad kommunikativa kontexter inte alltid får förväntad effekt. Till formella sammanhang som ska ha en förebyggande och stödjande funktion hör elevvårdsteamsmöten, överlämnings- och klasskonferenser. För gruppen av fallstudieelever visar sig emellertid dessa ha en begränsad betydelse. Studien blottlägger bland annat hur verksamhetens organisering, medierande verktyg och aktörernas samspel kan bli till hinder. Vidare får väntan på stödinsatser och bristande samverkan mellan olika kommunikativa kontexter negativa konsekvenser för berörda elever. För elever som når framgång trots en komplicerad skolgång och livssituation i övrigt, får upplevelsen av delaktighet i en kompisgemenskap en framskjutande plats, men framförallt framstår delaktigheten i den egna lärandeprocessen som en avgörande faktor. Detta ställer krav på kontinuerliga samtal och uppföljningar där undervisande lärare och inte minst klassföreståndare/mentor intar en central roll. / "Villkor och förutsättningar för delaktighet, kommunikation och lärande i gymnasieskolan" - ett projekt vid Göteborgs Universitet, IPD, Enheten för specialpedagogik