Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare på gymnasiesärskolans nationella program arbetar med bedömning av elevernas kunskapsutveckling samt hur dessa lärare arbetar för att eleverna ska kunna synliggöra sina kunskaper. Studien baseras på sju halvstrukturerade intervjuer med lärare som undervisar i svenska på gymnasiesärskolan.  Resultatet visar att lärarna använder sig av många olika metoder för att skaffa underlag för  kunskapsbedömning. Samtal, observationer och dokumentation är några exempel. Lärarna arbetar tätt ihop med eleverna och ger konkret, tät återkoppling för att synliggöra kunskapsutvecklingen både för eleven och sig själva. Eleverna behöver mycket stöttning och repetition för att utveckla kunskaper och självständighet i arbetet. Ett dilemma som framträder är att det är svårt att skapa förutsättningar för alla elever att kunna visa fram sina kunskaper. Det vanligaste är att man sitter bredvid och samtalar med eleven för att ta reda på vilka kunskaper eleven har tillägnat sig. Lärande som en social företeelse som sker i samspel med andra är ett synsätt som skiner igenom. Enligt min studie är det oftast eleven och läraren som samspelar med varandra. / The aim of this study is to explore how a few teachers in the upper secondary school’s national programmes for pupils with intellectual disabilities work with assessing the knowledge development in students and how these teachers work for the pupils to be able to make their own knowledge visible.   The study is based upon seven semi structured interviews with teachers teaching Swedish in upper secondary schools for pupils with intellectual disabilities.  The results show that the teachers use multiple methods to acquire ground for assessment of knowledge. Conversation, observation and documentation are some examples of methods. The teachers work closely together with the students and provide tangible, frequent feedback to make the knowledge development visible both to the student and themselves. The students need a lot of scaffolding and repetition to develop knowledge and independence in their work. An emerging dilemma is the difficulty to create opportunities for all students to communicate their knowledge. The most common strategy is to sit beside the student and have a conversation to find out what knowledge the student has acquired. Learning as a social experience which occurs in interaction with others is a line of approach that shines through. According to my study it is most commonly the student and the teacher who are interacting with each other.

Practically all pupils leaving the nine-year compulsory school continue their studies at the upper secondary school, which consequently faces the challenge of meeting the whole range of varying needs and conditions of students. Daily school practice is constituted by a number of communicative contexts, formal as well as informal. In these social and linguistic contexts, conversations are held about and with students. The dissertation, which focuses on students in need of support, is expected to contribute to the creation of knowledge about how communication and interaction constitute daily work and how this ultimately may be manifested in exclusion and inclusion processes during the upper secondary school education of the young. The research is directed at the organisation of the work of the upper secondary school as well as at students’ experience of and learning from their participation, communication in various contexts and their own learning. The dissertation has its point of departure in the communicative relational perspective (KoRP), which is founded on socio-cultural theory formation. In addition, concepts from dramaturgy have been used as analytical tools for deepened analysis and interpretation of interaction. The study is ethnographic and longitudinal in its nature. During slightly more than three years of field work, eleven case study students have been followed on their journey through upper secondary school education. The outcome indicates the complexity of the upper secondary school, where communication and actions in a number of communicative contexts not always have the expected effect. To formal contexts that shall have a precautionary and supportive function belong pupil welfare team meetings, transition conferences and class meetings. For the group of case study students, however, these turn out to have limited significance. Among other things, the study uncovers how work organisation, mediational tools and the interaction of participants may become obstacles. Further, waiting for support efforts as well as inadequate collaboration between various communicative contexts have negative consequences for students concerned. For students who prosper in spite of complicated schooling and life situation in general, the experience of participation in a community of friends has a prominent position, but above all participation in one’s own learning process appears to be a decisive factor. This calls for continuous talks and follow-ups, in which teachers and not least class teachers/mentors have a central role. / I stort sett alla elever som lämnar grundskolan fortsätter sina studier i gymnasieskolan, som därmed står inför utmaningen att kunna möta hela variationen av elevers skiftande behov och förutsättningar. Skolans dagliga praktik byggs upp av en mängd kommunikativa kontexter, formella såväl som informella. I dessa sociala och språkliga sammanhang förs samtal om och med elever. Avhandlingsarbetet riktar intresset mot elever som av olika skäl har bedömts vara i behov av stöd och studien förväntas utgöra ett bidrag till kunskapsbildningen om hur kommunikation och samspel konstituerar den dagliga verksamheten samt hur detta i sin förlängning kan ta sig uttryck i exkluderings- och inkluderingsprocesser under ungdomarnas gymnasieutbildning. Forskningsarbetet är inriktat dels mot organiseringen av gymnasieskolans verksamhet och dels mot elevernas upplevelser och erfarande av sin delaktighet, kommunikationen i olika kontexter och det egna lärandet. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP), som vilar på en sociokulturell teoribildning. Därtill har begrepp hämtade från dramaturgin använts som analysverktyg, för fördjupad analys och tolkning av samspelet. Studien har en etnografisk och longitudinell karaktär. Under drygt tre års fältarbete har elva fallstudieelever följts på resan genom den gymnasiala utbildningen. Resultatet visar på gymnasieskolans komplexitet, där kommunikation och handlingar inom en rad kommunikativa kontexter inte alltid får förväntad effekt. Till formella sammanhang som ska ha en förebyggande och stödjande funktion hör elevvårdsteamsmöten, överlämnings- och klasskonferenser. För gruppen av fallstudieelever visar sig emellertid dessa ha en begränsad betydelse. Studien blottlägger bland annat hur verksamhetens organisering, medierande verktyg och aktörernas samspel kan bli till hinder. Vidare får väntan på stödinsatser och bristande samverkan mellan olika kommunikativa kontexter negativa konsekvenser för berörda elever. För elever som når framgång trots en komplicerad skolgång och livssituation i övrigt, får upplevelsen av delaktighet i en kompisgemenskap en framskjutande plats, men framförallt framstår delaktigheten i den egna lärandeprocessen som en avgörande faktor. Detta ställer krav på kontinuerliga samtal och uppföljningar där undervisande lärare och inte minst klassföreståndare/mentor intar en central roll. / "Villkor och förutsättningar för delaktighet, kommunikation och lärande i gymnasieskolan" - ett projekt vid Göteborgs Universitet, IPD, Enheten för specialpedagogik

The main aim of this work is to carry out analysis of programmes of direct support for small and middle-sized companies offered by the state, European Union and commercial sphere, also description of process of acquision of support in chosen company and evaluation of the benefits in factual company. To support small and middle-sized companies is sensible and pragmatic because this segment is an importand part of the development of national economy, increases employment, cocreates healthy business environment and therefore develops each village, town and region. The support is related to efficient and stable companies only. The operational programmes help small and middle-sized companies to dynamize their growth and development, they are not dedicated to saving companies with problems.