Studien syftade till att undersöka hur en intensivundervisning i matematik kunde organiseras och planerasför en liten grupp bestående av tre elever i årskurs 7. Studien skulle också undersöka vad som hände medelevernas matematiska lärande samt hur de upplevde en sex veckor lång intensivundervisning imatematik. Undervisningen planerades utifrån den sociokulturella teorin som var studiens lär teori. Densociokulturella teorin innebär att den sociala varelse som människan är, lär sig nya kunskaper genomaktiviteter med andra människor. I studien medförde det att eleverna undervisades gemensamt i den lillagruppen för att öka sina matematiska kunskaper. Denna form av intensivundervisning innebar att elevernabland annat gemensamt fick lösa olika typer av diskussionsuppgifter. I studien ingick också formativbedömning på så vis att läraren planerade undervisningen efter hur långt eleverna kommit i sitt lärande,detta för att kunna möta elevernas kunskapsbehov. I det formativa lärandet användes också eleverna somläranderesurser för varandra. Under lektionerna utnyttjades intensivundervisningens fyra faser: laborativmuntlig fas, där eleverna använde laborativt material och satte ord på begrepp. I den representativa fasengick eleven från det konkreta till det abstrakta genom att rita. I den abstrakta fasen tränades eleverna i attse samband och relationer. Slutligen i den fjärde fasen hjälpte läraren eleven att befästa färdigheter. Detmatematiska område som eleverna arbetade med under hela studien var huvudräkningsstrategier i de fyraräknesätten. Detta område valdes ut eftersom detta var ett utvecklingsområde för samtliga tre elever.Undervisningen skedde inom skoldagens ram men utanför ordinarie matematikundervisning. Resultatetvisade att elevernas kunskaper ökade efter att de genomfört intensivundervisningen. Kunskapsökningenvar störst direkt efter avslutad studie medan ett kontrolltest genomfört fem veckor efter avslutadintensivundervisning visade att kunskaperna hos eleverna sjunkit. Eleverna upplevde också att matematikvar mer positivt laddat efter avslutad studie. En tänkbar förklaring till detta skulle kunna vara att deupplevde att de lyckades bättre i matematikämnet.

I föreliggande arbete studeras hur formativ bedömning har införts i matematik-undervisningen i en studieförberedande gymnasieklass. Vid formativ bedömning kartlägger man vad eleverna redan kan för att sedan använda denna information för att förbättra undervisningen och lärandet. Frågeställningarna har varit hur läraren anpassar undervisningen för elevers olika behov, hur matematikundervisningen upplevs ur ett elevperspektiv samt vilken uppfattning läraren har om elevernas måluppfyllelse. Webbaserade genomgångar som hemläxa och webbverktyg används vid undervisningen. Studien är en fallstudie som består av deltagande observationer, intervjuer och en enkät. Resultatet visar att eleverna vid lärande använder metakognitiva strategier samt är väl medvetna om mål och kriterier. Eleverna är i stort sett nöjda med återkopplingen. När det gäller elevernas måluppfyllelse går det inte att dra generella slutsatser, men undervisningen blir enligt läraren mer likvärdig då alla elever kan se de webbaserade genomgångarna och inte är beroende av föräldrarnas stöd.

Cancelli, Mirko (2017). Att växa tillsammans - En studie av samarbetet eleverna emellan på gymnasiesärskolans nationella program. Specialpedagogikprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag: Denna studie har som målsättning att beskriva hur tre pedagoger på gymnasiesärskolans nationella program uppfattar att samarbetet eleverna emellan ser ut. Pedagogernas upplevelser kommer att kompletteras med mina observationer i klassrummet för att få en bild av hur samarbetet som arbetssätt gestaltas under lektionens gång. Studien ger även en inblick i hur dagens nationella program på gymnasiesärskolan förbereder eleverna inför vuxenlivet.Syfte: Studiens syfte är att öka kunskapen om hur samarbetet eleverna emellan sker på gymnasiesärskolans nationella program. En strävan efter demokrati, och ett samhälle som alltmer kräver en samarbetsförmåga hos individen gör att samarbete i skolan har blivit alltmer viktigt och centralt. Detta uttrycks även i skollagen och i andra styrdokument. Ordet samarbete kommer då att vara centralt i denna studie.Frågeställningar:•Hur ser samarbetet eleverna emellan ut på gymnasiesärskolans nationella program?•Vilken erfarenhet har pedagogerna som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program av samarbete eleverna emellan? Teori: Den teoretiska utgångspunkten i denna uppsats är det sociokulturella perspektivet med Vygotsky som dess främsta företrädare. I det sociokulturella perspektivet ses samspel och kommunikation som viktigt för barns lärande. Vygotsky ansåg att människan är i en ständig utveckling. Att erövra nya tankesätt är en förutsättning för att få nya färdigheter i interaktionen med andra. Denna utgångspunkt är ett av Vygotskys mest kända begrepp, som kallas för den närmaste utvecklingszonen. Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer samt observationer. Mina informanter var tre pedagoger som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program. Intervjuerna var semistrukturella och blev inspelade och transkriberade med informanternas samtycke.Jag tog stöd av hermeneutiken för att analysera informanternas svar. I analysen av dessa svar försökte jag att se skillnader i informanternas upplevelser och tankar kring samarbete eleverna emellan med hjälp av fenomenografi. Resultat: Resultatet visar att, trots att alla informanter tycker att samarbete är viktigt för elevernas utveckling, upplevs ofta denna arbetsmetod som svår att genomföra i klassrummet. En möjlig orsak som man kan utläsa i svaren är elevernas olika förutsättningar som gör att samarbete kan bli komplicerat att organisera under lektionens gång. Dock tyckte informanterna att elevsamarbete fungerade bättre i de praktiska momenten. År 2013 gick gymnasiesärskolan igenom en reform som ledde till att en ny läroplan, Gys 13, infördes. Några informanter upplever att eleverna som nu går på de nationella programmen utgör en mer heterogen grupp än innan reformen. Alla pedagoger är överens om att ett av gymnasiesärskolans mål är att förbereda elever inför ett kommande yrkes- och samhällsliv.Specialpedagogiska implikationer: En rapport som utfördes av Skolverket lyfter fram behovet av att förstärka lärarnas pedagogiska kompetens för att se till så att eleverna får den kunskap de har rätt till. Jag har utifrån mina informanters berättelser, i vissa fall, märkt en tendens att se elevernas förutsättningar som ett hinder för samarbete som arbetsform. I en sådan kontext kan specialpedagogiska kompentenser i särskolan vara en tillgång och ett stöd för pedagogerna. Att bedriva ett förändringsarbete kan vara ett exempel på hur specialpedagogiska kompetenser kan bidra till en bättre verksamhet på särskolan.

Bakgrund: Primärvården bedöms bli den bestämda basen i hälso- och sjukvården. Samtidigt väntar stora pensionsavgångar bland befintlig hälso- och sjukvårdspersonal vilket innebär minskade resurser att handleda studenter. Ett steg i att möta detta har primärvården i en region i Mellansverige tagit beslut på att kamratlärande skall implementeras på alla hälsocentraler för sjuksköterske- och distriktssköterske-studerande. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskors reflektioner av kamratlärande i primärvården. Metod: Studien hade kvalitativ ansats med beskrivande design. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide utvecklad av författaren. Analysen gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I resultatet framkom temat: En positiv och utvecklande utmaning vilket beskriver primärvårdssköterskornas gemensamma reflektioner av kamratlärande i primärvården baserat på de tre kategorier som uppstod. I kategorin Förutsättningar för att införa kamratlärande reflekterade primärvårdssköterskorna över förutsättningarna för att utöva kamratlärande. Kategorin handlar om handledarnas kompetens, inställningen till kamratlärande hos såväl arbetskamrater som studenter, samt beskrivningar om när resurserna minskat. Primärvårdssköterskornas reflektioner av lärandemiljön för studenterna beskrivs i kategorin Lärandemiljön vid kamratlärande. Den redogör för handledarens roll i kamratlärande, om hur studenterna blir en naturlig del av andra professioners vardag samt reflektioner om studenternas utveckling med kamratlärande. Kategorin Arbetssätt som används vid kamratlärande beskriver primärvårdssköterskornas erfarenheter av förberedandet, själva utförandet av kamratlärande och utmaningar samt hur de tänkt sig framtidens kamratlärande. Slutsats: Resultatet av denna studie påvisade att primärvårdssköterskor upplevde kamratlärande i primärvården som en positiv utvecklande utmaning vilket kan underlätta fortsatt implementering av kamratlärande i primärvården under rätt förutsättningar. / Background: Primary care is estimated to be the definite basis in health care. At the same time, large pension departures await among existing healthcare personnel, which means reduced resources to mentor students. One step in meeting this is that the primary care in a region in central Sweden decided that peer learning should be implemented at all healthcare centers for nurse- and districtnurse students.Purpose: The purpose was to describe district nurses' reflections on peer learning in primary care. Method: The study had a qualitative approach with descriptive design. Data collection was done through semi-structured interviews based on an interview guide developed by the author. The analysis was done with qualitative content analysis. Headresults: In the result, the theme emerged: A positive and developmental challenge that describes the primary care nurses' shared reflections of peer learning in primary care based on the three categories that emerged. In the Prerequisites for introducing peer lerarning category, primary care nurses reflected on the prerequisites for practicing peer learning. The category is about the supervisors' competence, the attitude towards peer learning of both co-workers and students, as well as descriptions of when resources have decreased. The nurses' reflections of the learning environment for the students are described in the category The learning environment of peer learning. It describes the supervisor's role in peer learning, about how students become a natural part of other professionals 'everyday lives, and reflections on students' development with peer learning. The Working Methods used in peer learning category describes the primary care nurses' experiences of preparation, the actual execution of peer learning and challenges, and how they envisioned their future peer learning. Conclusion: The results of this study showed that primary care nurses experienced peer learning in primary care as a positive developmental challenge, which can facilitate continued implementation of peer learning in primary care under the right conditions.

När elever börjar i skolan har de väldigt olika erfarenheter av språket och att läsa och skriva. I skollagen (SFS 2010:800) står det att hänsyn skall tas till elevernas olika behov. Att möta variationerna av elevernas kunskapsnivå vid skolstart blir en utmaning för de undervisande lärarna. Syftet med denna undersökning är att bidra med kunskap om differentierad läs- och skrivundervisning i grundskolans tidiga år som ett sätt att möta elevernas olika kunskapsnivåer. I undersökningen används kvalitativa intervjuer av lärare med erfarenhet av läs- och skrivundervisning. I analysen av den insamlade empirin används en tematisk analys där tre teman framkommit. De tre teman som utkristalliserades i analysen av informanternas svar är: Möta elevernas nivå, Differentiering i praktiken och Begreppet differentiering. Flera av informanterna som deltar i studien uttrycker att det är svårt att differentiera den tidiga läs- och skrivinlärningen då eleverna ligger på så olika kunskapsnivå. Trots detta kan undersökningen lyfta fram några praktiska exempel på differentierade lektioner eller aktiviteter i läs- och skrivinlärning. Begreppet differentierad undervisning är inte helt tydligt för alla informanter och det öppnar upp för olika tolkningar av begreppet. Utifrån att tolkningen av begreppet kan variera skulle vidare undersökningar genom observationer och intervjuer med fler lärare vara intressant att genomföra.

SammanfattningStudiens syfte var att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av kamratlärande i grundsärskolan. Vårt fokus har framför allt legat på de undervisningspraktiker som lärarna representerar och deras syn på möjligheter som skapas för elevernas självständighet och kunskapsutveckling.Vi använde en kvalitativ metod där det empiriska materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer. I studien deltog tolv respondenter som alla arbetar i grund- eller gymnasiesärskola. Vi analyserade resultatet med hjälp av kulturpsykologisk teori och begreppen mer kunnig annan, proximal utvecklingszon, scaffolding (stöttning) samt ömsesidig lärogemenskap. Resultaten visade att alla 12 respondenter använder kamratlärande i sina undervisnings-praktiker för att främja elevernas sociala utveckling och/eller kunskapsutveckling. Flertalet av respondenterna anser att det är viktigt att arbeta med elevernas självständighet för ett framtida liv. En del av respondenterna ser kamratlärande som en möjlighet för det, men att det som lärare är många faktorer att ta hänsyn till för att få det att fungera. Resultatet tyder på att för att kamratlärande i grundsärskolan ska fungera krävs en trygg elevgrupp, stor medvetenhet vid gruppsammansättning samt en flexibel lärarroll i en tillåtande ömsesidig lärogemenskap.

Research shows that students may be proficient in solving physics problem mathematically but still lack a fundamental understanding of the phenomena in question. One reason may be that a traditional approach to physics instruction emphasises instructors transfer of material to the students and problem-solving, sometimes at the expense of conceptional understanding. This master thesis combines socio-cultural and behaviouristic perspectives to analyse the effects of audience response systems in learning environments, in particular physics instruction. An audience response system is a tool that collects responses from the participants. It is commonly used to create interaction, thus moderating the approach of pure transmission of information. The current state of research shows that the effects of audience response systems depend on how it is used by the instructor. Audience response systems have been popular for use in peer instruction in physics and part of this study was to evaluate the design of conceptual problems. Using a mix-methods approach with interviews, observations, and tests, this thesis explores teachers’ experiences from using audience response systems to stimulate thinking and discussion on conceptual questions. Different modalities of systems are also compared. The study was affected by the school closure due to the COVID-19 pandemic, however the remote teaching situation also makes the topic even more important. The findings confirm what is previously established about the role of the instructor and that the effects depend on their intention. This study demonstrates that an audience response system can be used for formative assessment, initiate discussions, simultaneously engage multiple participants, prompt instructors to reconsider their methods and support a productive learning environment. Important features of an audience response system are ease of use, clear display of responses, synchronous participation, and anonymity. / Tidigare forskning visar att studenter kan vara skickliga i att lösa fysikproblem matematiskt men ändå sakna en grundläggande förståelse för fenomenen i fråga. En möjlig förklaring är att fysikundervisning traditionellt fokuserar på överföring av material från lärare till elev med ett fokus på problemlösning, ibland på bekostnad av den konceptuella förståelsen. Detta examensarbete kombinerar sociokulturella och beteendemässiga perspektiv för att analysera effekterna av publiksvarssystem i lärande miljöer, primärt i fysikundervisning. Ett publiksvarssystem är ett verktyg som samlar in respons från deltagarna. Det används vanligen för att skapa interaktion, och därmed reducera fokuset på ren överföring av material i undervisningen. Det aktuella forskningsläget visar att effekterna av publiksvarssystem beror på hur det tillämpas av läraren. Publiksvarssystem har populärt använts i peer instruction (kamratlärande) i fysik och en del i denna studie har varit att utvärdera design av konceptuella frågor. Med hjälp av kvalitativa och kvantitativa metoder (intervjuer, observationer och tester) undersöker detta arbete lärares erfarenheter av att använda publiksvarssystem för att stimulera tänkande och diskussioner om konceptuella frågor. Vidare jämförs modaliteten hos olika system. Studiens utformning påverkades av skolstängningarna till följd av COVID-19-pandemin, dock ger de förutsättningar som kommer med distansundervisning ytterligare relevans för ämnet. Resultaten bekräftar vad som tidigare har fastställts om lärarens roll och att effekterna beror på dennes intentioner. Studien visar att ett publiksvarssystem kan användas för formativ bedömning, initiera diskussioner, engagera flera deltagare simultant, uppmuntra lärare att ompröva sina metoder och hjälpa till att skapa förutsättningar för en produktiv inlärningsmiljö. Viktiga funktioner i ett publikresponssystem är användarvänlighet, tydlig presentation av svar, möjlighet till synkront deltagande för många personer samt anonymitet.

SAMMANFATTNING Bakgrund Elevers grupparbeten utgör en betydande del av HKK-undervisningen. Tidigare forskning kring elevers grupparbeten i allmänhet är omfattande, men forskning gällande elevers grupparbeten inom HKK är ytterst begränsad. Som utpräglat processämne är det av största vikt att eleverna ges möjlighet att träna på praktiska moment inom hem- och konsumentkunskap (HKK), för att eleverna ska kunna utveckla kunskap i handling vilket sedermera ska bedömas av undervisande lärare. Syfte Syftet med studien var att utforska lärares uppfattningar, upplevelser och erfarenheter av grupparbete i HKK. Metod Kvalitativa intervjuer genomfördes med tio HKK-lärare runtom i Sverige. Intervjuerna analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Det mest framträdande resultatet i studien var att arbetsformen grupparbete var dominerande i såväl praktiskt som teoretiskt arbete inom HKK. Ramfaktorer påverkade, styrde och begränsade undervisningen. Samarbete, kamratlärande, trygghet och praktisk träning var främsta syften med grupparbeten inom HKK. Det sociala klimatet, elevernaskunskapsnivå och särskilda behov var de faktorer som främst togs i beaktning vid sammansättning av elevgrupper. Lärarnas arbete kring elevgruppernas varaktighet skilde sig åt. Observationer var den vanligaste bedömningsformen när elever arbetade i grupp. Bedömning av elever som arbetade i grupp upplevdes vara svårt och utmanande bland lärarna i studien. Slutsats Grupparbete som undervisningsmetod framstår som rådande kutym inom ämnet. Studien påvisade brister med denna undervisningsmetod, främst utifrån bedömningsaspekten. Med mer noggrant uttänkta strategier för varför, hur och när det vore lämpligt att använda grupparbete som undervisningsmetod anser vi att HKK-läraren har möjlighet att höja kvaliteten på såväl undervisning som bedömning. / ABSTRACT  Background Students' group work constitutes a significant part of the teaching in Home and Consumer Studies (HCS). Previous research on students 'group work in general is extensive, but research on students' group work within HCS is extremely limited. As a distinct process subject, it is of the utmost importance that students are given the opportunity to practice practical elements in HCS, so that students can develop ”knowledge in action”, which will be assessed by the teacher.  Objective The aim of the study was to explore the teachers’ perceptions and experiences regarding group work in HCS.  Method Qualitative interviews were conducted with ten teachers in HCS within Sweden. The interviews were analyzed on the basis of content analysis.  Results The most prominent result in the study was that group work was dominant in both practical and theoretical work within HCS. Framework factors influenced, controlled and limited teaching. Cooperation, peer learning, safety and practical training were the main purposes of group work within HCS. The social climate, the students' level of knowledge and special needs were the factors that were mainly taken into account when composing student groups. The teachers' work on the duration of the student groups differed. Observations were the most common form of assessment when students worked in groups. Assessment of students who worked in groups was perceived as difficult and challenging among the teachers in the study.  Conclusion Group work as a teaching method appears to be the prevailing custom within the subject. The study demonstrated shortcomings with this teaching method, mainly based on the assessment aspect. With more carefully thought out strategies for why, how and when it would be appropriate to use group work as a teaching method, we believe that the HCS teacher has the opportunity to raise the quality of both teaching and assessment.