No description available.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att beskriva hur sju lärare arbetar för att högpresterande elever i matematik ska få möjlighet att utveckla deras matematiska förmågor. Studiens valda metod är semistrukturerade intervjuer som genomfördes med lärare i årskurs 1–3. Resultaten visar på att lärare är måna om att det alltid finns extramaterial för högpresterande elever och att brist på utmaningar skulle kunna leda till bus och bråk. Det är viktigt att undervisningen är varierad, exempelvis konkret och visuell, även för högpresterande elever. Lärare beskriver att det ibland är svårt att tillfredsställa högpresterande elevers behov samt att det är viktigt att inte glömma bort dessa elever. Högpresterande elever får ibland agera hjälpfröken vilket lärare anser kunna stärka elevers självförtroende och utveckla deras kommunikativa förmåga. Lärare beskriver att högpresterande elever utgör en grupp som riskerar att glömmas bort eftersom de ofta är självgående. Några av studiens slutsatser är att det är viktigt att variera sin undervisning, en annan att det är fördelaktigt att ha extramaterial tillgängligt och en tredje att högpresterande elever i matematik inte får glömmas bort.

Syftet med denna studie är att identifiera hur engelsklärare i årskurs 4–6 uppfattar begreppet differentierad undervisning, samt urskilja hur begreppet förankras i undervisningen. Syftet uppnås genom att besvara frågorna om hur lärare tolkar begreppet differentierad undervisning, vad lärare anser vara viktiga kunskaper och färdigheter för att lyckas med en differentierad undervisning i engelska samt hur de deltagande lärarna beskriver sin differentierade engelskundervisning. En fenomenografisk metodansats, som syftar till att söka kunskap om människors varierade uppfattningar av fenomen i sin omvärld har tillämpats. För att få svar på studiens forskningsfrågor planerades och genomfördes kvalitativa semistrukturerade och tematiska intervjuer med fem engelsklärare på olika skolor i Sverige. Resultatet visar att lärarna till viss del hade varierade uppfattningar om begreppet differentierad undervisning, men begreppen motivation, inkludering och gemensamt arbete var likartade. Lärarna redovisade att relationer till eleverna, goda ämneskunskaper samt noggrann planering och organisering som viktiga aspekter för att lyckas med en differentierad undervisning. Resultatet visar ytterligare att lärarna i studien beskriver att de föredrar att bedriva sin differentierade undervisning i tematiska arbeten eftersom de menar att det erbjuder en bredd och variation till eleverna.

Skolans och lärarens uppgift är att möta varje elev utifrån elevens individuella förutsättningar och kunskapsnivå. Det är dock ont om specialpedagogisk forskning som visar hur man arbetar ämnesdidaktiskt i naturvetenskapliga ämnen för att differentiera undervisningen på ett fungerande sätt inom de ramar en lärare har. Särskilt begåvade elever, som inte är högpresterande, glöms ofta bort i klassrummet. Skolverket har utarbetat stödmaterial som kan användas för att utforma en organisation som identifierar och bemöter särskilt begåvade elever bättre, men det ämnesdidaktiska materialet är begränsat till språk och matematik. Genom internetbaserad intervju undersöktes därför naturlärares perspektiv på individanpassning. Resultatet indikerar att lärare individanpassar sin undervisning för att passa så många som möjligt, men även att få har det bredare perspektivet som fångar alla elever. Bara en av fjorton nämner de elever som har den kognitiva förmågan för att lätt klara det högsta betyget men som inte presterar.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur matematikundervisningen ser ut och därmed belysa vilka framgångsfaktorer som finns för de särskilt begåvade eleverna i matematik. Studien beskriver detta ur både lärare och elevers perspektiv då de inte alltid stämmer överens. Metoden som användes för att göra detta var först en kvantitativ undersökning i form av enkäter till såväl lärare som elever. Sedan övergick den till en kvalitativ metod i form av lärarintervjuer. Den teoretiska utgångspunkten har varit den sociokulturella teorin med fokus på den proximala utvecklingszonen. Resultatet visade att många lärare beskriver det som svårt att både identifiera och undervisa dessa elever. Både lärare och elever tydliggör hur eleverna ofta arbetar på egen hand med anpassade läromedel. För att de särskilt begåvade eleverna ska utmanas och vidareutveckla sina matematiska kunskaper visar denna studie att kartläggning och kommunikation är grunden. Kartläggningen är viktig för att eleven ska ha möjlighet att hoppa över sådant som den redan kan. Repetition av redan befäst kunskap är förödande för de särskilt begåvade eleverna då det ofta leder till dalande motivation. Kommunikation mellan lärare och elev, i lärarkollegiet och mellan lärare och vårdnadshavare, är viktigt för att strukturera en fungerande undervisning för eleven. Vidare visade studien att den vanligaste framgångsrika metoden i matematikklassrummet, är att arbeta med rika matematiska problem som kan lösas på flera olika nivåer.

Syftet med studien var att undersöka hur några lärare arbetar med inkludering i matematikundervisningen och vilka förutsättningar det kan ge för flerspråkiga elever. En kvalitativ metodasats har använts och det teoretiska ramverket har utgjorts av sociokulturell- och systemteori. Resultatet visar att lärarna arbetar inkluderande i olika utsträckning eftersom deras perspektiv skiljer sig åt. Även uppfattningen om differentierad undervisning och nivågrupperingar ser olika ut. Lärarna anser sig ha kunskap om innebörden, men saknar verktyg för att omsätta det i praktiken. Variation av arbetssätt och arbete med begrepp upplevde lärarna var fördelaktigt och värdefullt. Specialläraren kan bidra med stöd på olika nivåer och utifrån behov, men förväntningarna är varierande beroende på lärarnas perspektiv på elever i svårigheter. Samarbete med andra yrkeskategorier som svenska som andraspråkslärare eller studiehandledare på modersmålet är nödvändiga för flerspråkiga elevers matematikutveckling. Historiska tankesätt präglar fortfarande till viss del skolornas undervisning och förhållningssätt.

Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka undervisningsmetoder klasslärare använder för att utveckla högpresterande elever inom matematik i lågstadiet samt vilka förutsättningar läraren upplever att de har för att kunna utföra arbetet. Åtta lärare har fått beskriva hur de arbetar utifrån elevernas olika kunskapsnivåer med fokus på de högpresterande eleverna samt vilka möjligheter och hinder de upplever med undervisningen.   Resultatet visar att samtliga deltagande lärare använder undervisningsmetoder för att hjälpa högpresterande elever framåt i sin utveckling, både kopplat till ämneskunskaper och till motivation. Enligt de flesta lärarna finns det dock brister som gör att det fattas förutsättningar att kunna utmana högpresterande elever i den uträckning som lärarna skulle vilja. Framför allt kunde utvecklingsområden identifieras kopplat till tillgång på personal, lokaler och utmanande material. Dessutom visade resultatet att det råder en brist på stöd från skolledning kopplat till undervisningen av högpresterande elever.

Magnusson, Eva och Stenflo, Anna (2021), Språkutvecklande och differentierad undervisning – ett stöd för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Tidigare forskning visar att det i skolan finns ett behov av ökad kunskap kring hur undervisningen och stödet planeras för elever med språkstörning. Vidare visar forskning att tidiga och anpassade åtgärder är nödvändiga för att elever med språkstörning ska ges förutsättningar för att lyckas. Vår förhoppning är att resultatet i föreliggande studie kan bidra till en ökad kunskap och förståelse för elever med språkstörning. Syftet med studien är att beskriva några pedagogers erfarenheter av språkutvecklande arbetssätt i grundskolan, som bidrar till språkutveckling hos elever med språkstörning. Vidare är syftet är att ta reda på pedagogers erfarenheter av framgångsfaktorer och utmaningar för att stödja språkutvecklingen för elever med språkstörning i en differentierad undervisning. Studien utgår från Vygotskijs (1934/2018) sociokulturella teori där lärande och språkutveckling sker i samspel. I den proximala utvecklingszonen har eleven möjlighet att utveckla sitt språk med stöd av sin omgivning så kallat scaffolding. Studien grundas i semistrukturerade intervjuer och har en kvalitativ ingång med en fenomenologisk metodansats. En intervjuguide användes vid intervjuerna som spelades in, lyssnades igenom och transkriberades. Vid bearbetning och analys av materialet användes innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2017). Resultatet indikerar att pedagogerna är väldigt samstämmiga. Vissa skillnader i utsagorna framkommer dock som är relaterat till det stadium pedagogerna tjänstgör på. Två huvudteman identifierades: Scaffolding och Utmaningar utifrån elevens, lärarens och gruppens perspektiv. Scaffolding fick underrubrikerna Tillgänglig lärmiljö och visuellt stöd samt Tydliggörande pedagogik i undervisningen. Språkutvecklande arbetssätt möjliggör att eleven kan arbeta utifrån sina egna förutsättningar men även samarbeta. Exempel på arbetssätt är genrepedagogik, åldersanpassade läsförståelsestrategier och arbete med ordförrådsutveckling. Framgångsfaktorer finns på både organisations-, grupp- och individnivå i skolan. Tidiga insatser, samsyn och en gemensam kunskapsbas är avgörande för att ge alla elever möjlighet att delta på lika villkor och få stöd i kunskapsutvecklingen. Stödet bör byggas in på samtliga nivåer så att undervisningen görs tillgänglig för alla. En differentierad undervisning, där anpassningar och stödstrukturer byggs in på gruppnivå är gynnsam. Samtliga respondenter anser att det för elever med språkstörning är en utmaning att nå måluppfyllelse. Ytterligare utmaningar kan vara tidsbrist för både elev och lärare samt högre språkliga krav med stigande ålder.  Vår studie visar att det finns olika metoder att stödja elever med språkstörning. Specialläraren behöver en bred repertoar för att möta elevens specifika behov samt att kunna stödja lärare kring arbetssätt. Huvudfokus är förhållningssättet gentemot eleven utifrån det relationella perspektivet. I speciallärarrollen är det väsentligt att stödja, handleda kring och uppmuntra tillgänglig lärmiljö, visuellt stöd, språkutvecklande arbetssätt och andra framgångsrika arbetsmetoder i skolan.

En del av lärares uppdrag är att stötta elever att nå sin fulla potential med hänsyn till deras individuella förutsättningar, intressen och behov. I det heterogena klassrummet är det en utmaning som kan kännas överväldigande för såväl nya som erfarna lärare. Ämnesdidaktisk såväl som pedagogisk forskning har genom åren bidragit med nya infallsvinklar till hur vi kan förbättra lärandemiljön för elever. Syftet med denna studie var att undersöka lärares perspektiv till differentierad undervisning som didaktiskt verktyg att proaktivt anpassa undervisning till elevers förutsättningar, intressen och behov i ämnet matematik. Semistrukturerade intervjuer valdes som metod för datainsamling. Fem lärares uppfattningar om differentierad undervisning, samt beskrivningar om hur de implementerar differentierad undervisning analyserades med tematisk analys. Slutsatser för studien är att lärarna är positiva till differentierad undervisning som ett proaktivt förhållningssätt till undervisning. Vidare visar studien att lärarnas differentiering i stor utsträckning är inriktad på innehåll och process, utifrån elevernas förförståelse och lärprofil. Lärarna anser också att differentierad undervisning tar tid men är värt det, sett till hur det positivt påverkar elevernas kunskapsutveckling i matematik.