I flera forskningssammanhang framkommer det att övergångar från en verksamhet till en annan verksamhet innebär en mängd svårigheter för många barn och ungdomar, särskilt för de som har eller haft en negativ utbildningsspiral. Elever som inte blir behöriga efter grundskolan hamnar på något av gymnasieskolans fyra introduktionsprogram, vilket innebär att dessa ungdomar får vara med om ytterligare en övergång där de förväntas att så småningom komma in på ett program. Syfte med föreliggande studie är att bidra med kunskap, och då främst till det specialpedagogiska fältet, om hur övergångar, från introduktionsprogram till ett nationellt program, eller annat program inom gymnasieskolan fungerar organisatoriskt för elever med en tidigare eller pågående negativ utbildningsspiral. Detta för att finna faktorer på organisations, grupp- och individnivå som gynnar trivsel och motverkar skolavhopp. Studiens teoretiska utgångspunkt för arbetet är systemteori och Bronfenbrenners (1994) ekologiska utvecklingsmodell, samt metoden för arbetet är semistrukturerade intervjuer, vilka utförts med åtta informanter från fyra olika gymnasieskolor i fyra olika kommuner. I resultatet efterfrågas fungerade rutiner kring överlämningar, att de individuella studieplanerna är för eleven, rätt ifylld samt att den har medvetandegjorts och tydliggjorts för eleven, samarbete mellan programmen, att anpassningar och stöd ska dokumentera framgångsfaktorer inför överlämningen, att inneha goda relationer och att förbereda eleven inför övergången. I arbetets diskussionsdel diskuteras bakgrund och tidigare forskning tillsammans med studiens resultat. Studiens resultat stämmer mestadels överens med tidigare forskning, dock inte vad det gäller de individuella studieplanerna, här ställer sig studiens resultat sig ensam gentemot vad forskning visar.