Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter av självskadebeteende autistiska personer och personer med EIPS har, samt utröna om det finns skillnader mellan dessa grupper. Metod: En litteraturöversikt enligt Polit & Beck. Vetenskapliga artiklar publicerade från 2010 och framåt söktes i databaserna: Cinahl, PubMed och Psycinfo. 12 artiklar inkluderades i arbetets resultat och analyserades enligt Braun och Clark´s kvalitativa tematiska analysmetod. Resultat: I resultatet ingår följande huvudteman: Svårhanterade känslor, strategier mot NSSI eller NSSI som strategi, överbelastade eller domnade sinnen och vården och vårdrelationen. Både likheter och olikheter i erfarenheter hos de båda grupperna synliggörs under dessa teman. Slutsats: Bland autistiska personer var depression den enskilt största riskfaktorn för självskadebeteende medan tomhetskänslor dominerade hos personer med EIPS. Två gemensamma riskfaktorer för självskadebeteende var ångest och alexitymi. Personer med EIPS har ett sjukdomslidande i väntan på bot medans autistiska personer i större utsträckning har ett livslidande som inte kan botas men lindras med anpassningar och stöd. Båda diagnosgrupperna kan drabbas av vårdlidande när omvårdnaden brister. Utbildningsinsatser behövs för att upprätthålla och förnya kunskaperna om självskadebeteende och därmed förbättra omvårdnaden. Fortsatt forskning: Framtida forskning bör fokusera på autism och självskadebeteende / Aim: To describe experiences of self-harm among autistic people and people with EIPS, and to find out if there are differences between these groups. Method: A literature review according to Polit & Beck. Scientific articles published from 2010 onwards were searched in the databases: Cinahl, PubMed and Psycinfo. 12 articles were included in the result part, and analyzed with Braun & Clark's qualitative thematic analysis method. Results: The result included four main themes: Difficulties to manage emotions, strategies against NSSI or NSSI as a strategy, overloaded or numb senses and care and caring relationship. Similarities and differences between the two groups became visible. Conclusion: Two risk factors for self-harming behavior were anxiety and alexithymia. People with EIPS have a suffering related to illness with hope for a cure. Autistic people have a greater extent of suffering related to life, that cannot be cured but alleviated with adaptations and support. Both diagnostic groups can suffer related to care when nursing is deficient. Systematic education is needed to maintain and renew knowledge about self-harming behavior to improve nursing care. Further research: Further research should focus on autism and self-harming behavior.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:rkh-4346 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Laxén, Thèrése, Stegard, Jörgen |
| Publisher | Röda Korsets Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds