Yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten genast då de i sin verksamhet fattar misstanke om eller får kännedom om att ett barn far illa. Det är känt att trots att det finns misstanke om att ett barn far illa så är det vanligt att det inte anmäls till socialtjänsten. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos sjuksköterskor inom barnhälsovården av att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Deltagarna bestod av nio sjuksköterskor verksamma vid barnhälsovården i norra och mellersta Sverige. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fem kategorier. Resultatet visade att sjuksköterskor verksamma inom barnhälsovården upplevde svårigheter att identifiera att ett barn far illa och att de vanligtvis använde stödjande åtgärder i första hand. De uppgav att en god relation med familjen var mycket betydelsefull och viktig för samarbetet med familjen. Sjuksköterskor försökte arbeta familjecentrerat, men brist på tid gjorde att de inte alltid kände att de gjorde ett tillräckligt arbete. Samtliga sjuksköterskor önskade ett bättre samarbete med socialtjänsten. Studien visar på brister i sjuksköterskornas stöd för att kunna ta beslut om anmälan och brister i kommunikation mellan sjuksköterskor och socialtjänsten.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-66799 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Johansson, Carolina, Klingvall, Linda |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Omvårdnad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds