I denna uppsats undersöks hur föräldraförmågan konstrueras i rättsfall och hur olika domstolsinstanser med fokus på Högsta förvaltningsdomstolen, argumenterar för bifall respektive avslag för vård enligt LVU 2§ vilket handlar om föräldraförmågan. Genom en kvalitativ dokumentstudie undersöks sju domstolsavgöranden från förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen där fokus ligger på Högsta förvaltningsdomstolens beslut. En hermeneutisk analysmetod används för att analysera materialet samt att socialkonstruktionismen som teori genomsyrar hela uppsatsen. För att fördjupa analysen tar vi stöd av tidigare forskning och vetenskapliga artiklar. Den tidigare forskningen innehåller studier som förklarar termen föräldraskap och vad som ingår i detta men även forskning kring tvångsomhändertagande av barn enligt LVU. Uppsatsens ämne uppkom efter debatter och kritik kring socialtjänstens arbete våren 2022. Det har i dessa debatter hävdats att socialtjänsten omhändertar barn utan giltiga skäl. Resultatet i vår uppsats visar dock på raka motsatsen. Resultatet visar på att en bristande föräldraförmåga inte föranleder ett omhändertagande utan snarare att flera brister i kombinationen med varandra utgör grund för LVU. Uppsatsens resultat visar att en förälder kan klassas som en tillräckligt bra förälder trots bristande föräldraförmågor. Det uppsatsens resultat dock visar på, vilket samstämmer med tidigare forskningen är att ett det krävs en hel del brister i föräldraskapet och omfattande problematik för att skäl för ett LVU enligt 2§ ska föreligga.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-475358 |
Date | January 2022 |
Creators | Asadi, Evon, Sultana, Tamanna |
Publisher | Uppsala universitet, Sociologiska institutionen |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.029 seconds