Plaster i marina miljöer är ett mycket uppmärksammat problem. På senare år har även mikroplaster uppmärksammats som ett stort miljöproblem. Mikroplasterna kan anrikas med diverse föroreningar i vattnet, de misstas även för föda och tar sig in i näringskedjan. Hälsoeffekterna av detta är ännu okända, men allt mer forskning pekar på att det kan ha en negativ inverkan. En stor andel av mikroplasterna i haven kommer från tvätt av syntetkläder. De följer med tvättvattnet ut ur maskinen och då de flesta reningsverk inte effektivt filtrerar bort dessa partiklar så förs de vidare ut i våra vattendrag. Utifrån de studier som gjorts på mikroplastemission vid hushållstvätt är det svårt att göra några jämförelser eftersom det inte finns någon standardiserad metod. Det anses viktigt att ta fram standardiserade testmetoder för att kunna få jämförbara resultat vid utvecklandet av textila material som släpper minimalt med fibrer i tvätt. Tygprover av polyetylentereftalat analyserades med syftet att utvärdera och validera en metod för att mäta fibersläpp i tvätt, framtagen hos Swerea IVF genom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion. Metoden bygger på gyrowashtest i kombination med optisk mikroskopi med tillhörande mjukvara som automatiskt kvantifierar antalet partiklar. Enligt den statistiska analysen misslyckades försöket att upprepa metoden utan signifikanta skillnader. Troligtvis berodde detta på skillnader i förutsättningar, som exempelvis att en laserskärare nyttjades i detta projekt. För att underlätta förbehandlingen och öka repeterbarheten togs en fixtur fram för dammsugning. Fixturen gjorde även att spridningen på provresultaten minskade. Dock visade resultaten på interaktion mellan material och dammsugningsmetod vilket gör det opassande att dra entydiga statistiska slutsatser beträffande de enskilda huvudfaktorerna. Fixturen ger inga skillnader i antalet observerade fibersläpp för återvunnen polyester, men i resultatet för ny polyester syns en signifikant skillnad vid användandet av fixturen. På grund av interaktion och avvikelser för fler än en konstruktionsparameter i materialparen så går det inte att dra några signifikanta slutsatser om eventuella skillnader mellan ny och återvunnen polyester. Metoden är inte lämplig för att mäta den reella fiberemissionen vid hushållstvätt och endast funktionell för att kartlägga skillnader då en parameter i taget varieras. Vidare bör man undvika att göra jämförelser mellan försök utförda med olika förutsättningar innan dess inverkan ordentligt fastställts. / Plastics in the marine environment are an issue that has gotten a lot of attention. Lately microplastics have also been observed as an environmental problem. Contaminants in the water can be adsorbed onto the microplastics, they can also be mistaken for food and enter the food web. The health effects of this are still unknown, but research suggests that it can have a negative impact. A large proportion of the microplastics in the oceans are derived from synthetic clothing. They are shed from the garments during laundry and since most wastewater treatment plants do not efficiently filter out these particles, they end up in the ocean. Today there is no standardized method of measuring shedding and therefore difficult to make any comparisons between studies. It is considered important to develop standardized testing methods to obtain comparable results in the development of textile materials that shed less. Fabric samples of polyester were analyzed for the purpose of evaluating and validating a method of measuring shedding in laundry, developed by Swerea IVF through the research program Mistra Future Fashion. The method is based on gyrowash combined with optical microscopy and connected software that quantifies the number of particles. The method could not be reproduced at the University of Borås without significant differences in shedding. This is probably due to differences in conditions, such as the use of a laser cutter in this project. To facilitate pre-treatment and increase the reproducibility, a fixture was developed for vacuuming. The fixture also reduced the statistical dispersion of the test results. However, the results showed an interaction between the material and the method of vacuuming, thus making it inadvisable to draw any conclusions regarding each individual factor. For the recycled polyester there is no difference in shedding with the use of the fixture, but in the case of virgin polyester a significant difference is observed. Due to interaction and deviations of more than one construction parameter in the paired materials, it is not possible to draw any conclusions regarding differences in shedding between virgin and recycled polyester. The method is not suitable for measuring the actual shedding in household laundry and only functions to compare differences when one parameter is varied solely. Furthermore, comparisons between trials carried out under different conditions should be avoided unless their impact has been properly established.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hb-14876 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Söderberg, Emily, Sundin, Kristoffer |
| Publisher | Högskolan i Borås, Akademin för textil, teknik och ekonomi, Högskolan i Borås, Akademin för textil, teknik och ekonomi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0032 seconds