Plaster i marina miljöer är ett mycket uppmärksammat problem. På senare år har även mikroplaster uppmärksammats som ett stort miljöproblem. Mikroplasterna kan anrikas med diverse föroreningar i vattnet, de misstas även för föda och tar sig in i näringskedjan. Hälsoeffekterna av detta är ännu okända, men allt mer forskning pekar på att det kan ha en negativ inverkan. En stor andel av mikroplasterna i haven kommer från tvätt av syntetkläder. De följer med tvättvattnet ut ur maskinen och då de flesta reningsverk inte effektivt filtrerar bort dessa partiklar så förs de vidare ut i våra vattendrag. Utifrån de studier som gjorts på mikroplastemission vid hushållstvätt är det svårt att göra några jämförelser eftersom det inte finns någon standardiserad metod. Det anses viktigt att ta fram standardiserade testmetoder för att kunna få jämförbara resultat vid utvecklandet av textila material som släpper minimalt med fibrer i tvätt. Tygprover av polyetylentereftalat analyserades med syftet att utvärdera och validera en metod för att mäta fibersläpp i tvätt, framtagen hos Swerea IVF genom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion. Metoden bygger på gyrowashtest i kombination med optisk mikroskopi med tillhörande mjukvara som automatiskt kvantifierar antalet partiklar. Enligt den statistiska analysen misslyckades försöket att upprepa metoden utan signifikanta skillnader. Troligtvis berodde detta på skillnader i förutsättningar, som exempelvis att en laserskärare nyttjades i detta projekt. För att underlätta förbehandlingen och öka repeterbarheten togs en fixtur fram för dammsugning. Fixturen gjorde även att spridningen på provresultaten minskade. Dock visade resultaten på interaktion mellan material och dammsugningsmetod vilket gör det opassande att dra entydiga statistiska slutsatser beträffande de enskilda huvudfaktorerna. Fixturen ger inga skillnader i antalet observerade fibersläpp för återvunnen polyester, men i resultatet för ny polyester syns en signifikant skillnad vid användandet av fixturen. På grund av interaktion och avvikelser för fler än en konstruktionsparameter i materialparen så går det inte att dra några signifikanta slutsatser om eventuella skillnader mellan ny och återvunnen polyester. Metoden är inte lämplig för att mäta den reella fiberemissionen vid hushållstvätt och endast funktionell för att kartlägga skillnader då en parameter i taget varieras. Vidare bör man undvika att göra jämförelser mellan försök utförda med olika förutsättningar innan dess inverkan ordentligt fastställts. / Plastics in the marine environment are an issue that has gotten a lot of attention. Lately microplastics have also been observed as an environmental problem. Contaminants in the water can be adsorbed onto the microplastics, they can also be mistaken for food and enter the food web. The health effects of this are still unknown, but research suggests that it can have a negative impact. A large proportion of the microplastics in the oceans are derived from synthetic clothing. They are shed from the garments during laundry and since most wastewater treatment plants do not efficiently filter out these particles, they end up in the ocean. Today there is no standardized method of measuring shedding and therefore difficult to make any comparisons between studies. It is considered important to develop standardized testing methods to obtain comparable results in the development of textile materials that shed less. Fabric samples of polyester were analyzed for the purpose of evaluating and validating a method of measuring shedding in laundry, developed by Swerea IVF through the research program Mistra Future Fashion. The method is based on gyrowash combined with optical microscopy and connected software that quantifies the number of particles. The method could not be reproduced at the University of Borås without significant differences in shedding. This is probably due to differences in conditions, such as the use of a laser cutter in this project. To facilitate pre-treatment and increase the reproducibility, a fixture was developed for vacuuming. The fixture also reduced the statistical dispersion of the test results. However, the results showed an interaction between the material and the method of vacuuming, thus making it inadvisable to draw any conclusions regarding each individual factor. For the recycled polyester there is no difference in shedding with the use of the fixture, but in the case of virgin polyester a significant difference is observed. Due to interaction and deviations of more than one construction parameter in the paired materials, it is not possible to draw any conclusions regarding differences in shedding between virgin and recycled polyester. The method is not suitable for measuring the actual shedding in household laundry and only functions to compare differences when one parameter is varied solely. Furthermore, comparisons between trials carried out under different conditions should be avoided unless their impact has been properly established.

Mikroplast är ett begrepp som förekommer allt mer frekvent i media och medför stor förvirring kring var det kommer ifrån och varför det är skadligt. Naturvårdsverket har listat de sju största faktorerna till emission av mikroplast i Sverige, där hushållstvätt av syntetfiber är en utav dem. Mikroplast är små plastfragment (1 nm- 5 mm) och härstammar inte bara från syntetfiber, utan från bland annat däckslitage, allmän nedskräpning och fiskeverktyg. Vid hushållstvätt sprids partiklarna via avloppsvattnet, genom reningsverk och hamnar till slut i havet där de drar till sig miljöfarliga kemikalier och skadar vattenlevande organismer. Den här studien utreder textilföretags miljökommunikation angående mikroplast gentemot kund samt vad det finns för råd och direktiv från organisationer och myndigheter för textilföretag att tillgå vid dess generering av mikroplast. Studiens ambition är att kunna förmedla samlade riktlinjer till textilföretag som kan appliceras till deras verksamhet. Studien stöds utav RISE IVF och MinShed projektet och kommer genomföras med hjälp av litteratur-, enkät-, och intervjustudier. Resultatet som tagits fram genom uppsatsen visar att textilföretag generellt inte kommunicerar mikroplast gentemot kund. Det här beror på den, än så länge, bristfällig forskning som finns tillgänglig angående emission av mikroplast. Textilföretag upplever att de inte har tillräckligt med information för att ta långsiktiga beslut som kan förbättra dess hantering av mikroplast. Avsaknaden av standardiserade testmetoder över hur mycket olika syntetfiber fäller är det som textilföretag upplever saknas. Resultatet visar också att organisationer och myndigheter överlag inte ger några råd och direktiv till specifikt textilföretag. Utifrån de resultat som presenteras från det underlag som grundat sig från litteratur-, enkät-, och intervjustudier, kan författarna dra slutsatsen att rapporten inte kommer bidra med rekommendationer till textilföretag. Författarna uppmanar till vidare forskning inom ämnet, främst angående utveckling av filter i tvättmaskiner, som skulle kunna hindra mikroplast att spridas ut i havsmiljön via avloppsvattnet. / Microplastic waste is something that is featured more and more frequently in media today. There is a lot of confusion, due to the focus in the media, on what microplastic waste actually is and in what way it is harmful to the environment. The Environmental Protection Agency has listed the seven biggest sources to microplastic shedding and it shows that household laundry of synthetic fibers is one of them. Microplastic waste, or microplastics, are small plastic fragments (1 nm- 5 mm) and originate not only from synthetic fibers, but from tire wear, general plastic waste and fishing tools. During household laundry, the synthetic fibers shed microplastic that travels through the wastewater and sewage treatment plants before it finally ends up in the ocean where they have the potential to attract hazardous chemicals and damage aquatic organisms.    This study examines textile companies environmental communication regarding microplastics towards their customer and what kind of guidelines different organizations, institutes and authorities offer to textile companies regarding their generation of microplastics. The ambition of the study is to gather overall guidelines to textile companies that can be applied to their businesses. The study is supported by RISE IVF and the MinShed project and has been accomplished by literature-, questionnaire-, and interview studies. The outcome of the study shows that textile companies generally do not communicate about microplastics to their customer. This is due to the, so far, inadequate research regarding microplastic shedding. Textile companies experience that they do not have enough information to make long-term decisions that can improve their microplastic management, since there is no standardized test methods for fabrics available. The result also shows that organizations and authorities generally do not provide guidelines specific to textile companies. Based on the result from the study, the writers will not accomplish to gather guidelines to textile companies regarding microplastic management. The writers request further research on microplastics, primarily regarding the development of filters in washing machines, which could prevent microplastics from spreading out into the marine environment via the wastewater.