I Sverige har till dato endast en fällande dom för människohandel för tvångsarbete meddelats, trots att statistik och rapportering i media indikerar att problemet är omfattande. Av media och myndighetsrapporter framgår att de som utsätts för arbetskraftsexploatering ofta är personer som befinner sig i Sverige som asylsökande eller som helt saknar tillstånd att vistas och arbeta i landet. Detta är även en grupp som på grund av deras prekära migrationsstatus, bristande tillgång till myndighetsskydd och begränsade försörjningsmöjligheter identifierats som särskilt utsatt för människohandel. Trots detta har inget åtal för människohandel för tvångsarbete avsett exploatering av papperslösa eller asylsökande, och åtal har heller aldrig väckts för fall där migranten rekryterats i Sverige. I denna uppsats diskuteras och problematiseras den internationella och den svenska definitionen av människohandel ur ett rättighetsperspektiv, med särskild fokus på arbetskraftsexploatering av irreguljära migranter och skyddet för deras rättigheter. Det konstateras att eftersom definitionen av människohandel utformats inom ramen för ett brottsbekämpningsuppdrag har de utsattas rättigheter hamnat i skymundan. Staternas ovilja att garantera de irreguljära migranternas rättigheter har påverkat definitionens utformning och lett till att den exploatering denna grupp utsätts för hamnar utanför dess tillämpningsområde. Vidare visas att svenska domstolars tolkning och tillämpning av straffbestämmelsen har ytterligare begränsat dess tillämplighet i sammanhanget. Mot denna bakgrund anförs att människohandelsbestämmelsen inte på ett tillfredsställande sätt förmår förebygga och bekämpa den typ av människohandel som idag är av störst praktisk betydelse. Straffbestämmelsen misslyckas även med att beskydda de irreguljära migranternas rättigheter, en grupp som är särskilt utsatt för rättighetskränkningar av olika slag men som har en mycket begränsad tillgång till myndigheternas beskydd. Avslutningsvis diskuteras behovet av en mer ändamålsenlig rättstillämpning eller en reviderad straffbestämmelse. Såsom människohandel definierats av internationella organisationer avses den handelsprocess som leder till exploatering, och inte exploateringen i sig. Särskilt de irreguljära migranter som rekryteras i Sverige har sällan utsatts för en sådan handelsprocess. Det anförs därför att det ur ett svenskt perspektiv vore angeläget att istället anta en straffbestämmelse som möjliggör bestraffning av den fortgående exploateringen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-277116 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Heselius, Chatrin |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds