Utöver de lagenliga formerna av värdeöverföringar som återfinns i 17 kap. ABL, kan i förarbeten och doktrin särskiljas varianter som inte anses förenliga med lagstiftningen. Dessa utgörs bland annat av förskotts- och interimsutdelningar, och ska sanktioneras med återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar. Med hänsyn till avsaknaden av ett uttryckligt förbud, har det genom åren uppstått en gränsdragningsproblematik mellan dessa olovliga utdelningsvarianter och förbjudna lån. I denna studie har främst med hjälp av förarbeten och doktrin redogjorts för gränsdragningen, och undersökts begreppens underliggande definitioner. Närståendelåneförbudet har genom åren varit tämligen omdiskuterat, både i fråga om dess existens och underliggande syften. Sanktionerna som följer av förbjudna lån är både civilrättsliga, straffrättsliga och skatterättsliga. Det kan därmed direkt konstateras att en överträdelse av låneförbudet medför betydligt mer ingripande sanktioner än olovliga värdeöverföringar. Det är en av orsakerna till att gränsdragningen är essentiell, inte minst med hänsyn till förutsebarhetsprincipen. Frågan om förbjudna penninglån och dess gränsdragning gentemot förskottsutdelningar belystes nyligen i rättsfallet NJA 2021 s. 388. I domen uppställde HD ett antal kriterier som ska tas hänsyn till för att avgöra om en transaktion utgör ett lån eller inte, som i viss mån klargör begreppets tillämpningsområde. Gränsdragningsproblematiken kan orsaka vad som i vår mening får anses vara ett kringgående av låneförbudsreglerna, något som fortfarande inte kan anses utrett. Problematiken grundar sig delvis i den straffrättsliga sanktion som följer av låneförbudet, eftersom domaren i sin bedömning av en transaktion därmed är bunden av legalitetsprincipen. I uppsatsen lämnas rekommendationer i syfte att tydliggöra rättsläget och dess föreliggande gråzon. Ett uttryckligt förbud mot förskotts- och interimsutdelningar synes inte motiverat, utan istället föreslås andra åtgärder som kan vidtas för gränsdragningens klargörande. Utöver det nämnda finns anledning att utöka de kriterier som används för att fastställa huruvida en transaktion utgör ett förbjudet lån eller inte. I den alternativa lösningen ingår en avkriminalisering av låneförbudet, vilket skulle öppna dörrar för en vidare och mer ändamålsenlig tolkning utifrån förbudets syfte. Mycket i låneförbudets historia talar även för att reglerna är i behov av reformering.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-195107 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Granfelt, Tove, Fredén, Maja |
| Publisher | Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, Linköpings universitet, Affärsrätt |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds