Background: Domestic violence is a major social problem both nationally and internationally. Around the world 35% of the women say that they have experienced physical and/or sexual violence. In most cases it is the woman's partner who subjected her to violence. Every year, 12,000 -14,000 women in Sweden seek medical help as a result of injury incurred of domestic violence. The healthcare in Sweden has a responsibility when it comes to detecting, treating and documenting, but also to prevent violence and its consequences. Aim: To examine the extent to which nurses and midwives asking women about domestic violence, barriers for asking the question and making visible steps to increase the ability to ask the question. Method: A literature review, were included articles reviewed and quality determined. Articles results were then analyzed and presented in three main themes and related sub-categories. Main results: The literature review is based on 13 pieces of scientific articles from Sweden, USA, England, Northern Ireland, Belgium, Turkey, Israel and Canada. Of the analyzed results three main themes were derived, "To question," "Obstacle" and "Opportunities". Both nurses and midwives underestimate the prevalence of domestic violence and only 50% of nurses and midwives routinely ask the question of domestic violence. However, it is common that the question is asked at times when suspicion of violence is at hand. Obstacles to not ask the question describe as lack of time, lack of knowledge and training, lack of privacy and present partners. Opportunities for routine screening of domestic violence are described to be further education and knowledge, clear policies and procedures from employers. Conclusion: The literature study results show that both nurses and midwives need to be better at routinely ask about domestic violence. This is due to more cases of violence against women coming to light and enable more people to have the opportunity to support and help. It also suggests that the greatest obstacles to ask the question are lack of knowledge, training, time and privacy. By giving healthcare professionals access to education and training in domestic violence and how to ask the question and handle the response, the authors believe that several of these obstacles can be rectified in the future. / Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem både nationellt och internationellt. Av kvinnorna runt om i världen så uppger 35 % att de någon gång har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld. I de flesta fall så är det kvinnans partner som utsatt henne för våldet. Varje år tvingas 12 000 -14 000 kvinnor i Sverige att uppsöka sjukvård till följd av skador som uppstått när de utsatts för våld i nära relation. Hälso- och sjukvården har ett ansvar vad det gäller att upptäcka, behandla och dokumentera, men även att förebygga våld och dess konsekvenser. Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor och barnmorskor frågar kvinnor om våld i nära relation, hinder till att ställa frågan samt att synliggöra åtgärder för att öka möjligheten att ställa frågan. Metod: En litteraturstudie där inkluderade artiklar granskats och kvalitetsbestämts. Artiklarnas resultat har sedan analyserats och presenterats i 3 huvudteman med tillhörande underteman. Huvudresultat: Litteraturstudien grundar sig på 13 vetenskapliga artiklar från Sverige, USA, England, Nord Irland, Belgien, Turkiet, Israel och Kanada. Av resultatet analyserades tre huvudteman fram, “Att fråga”, “Hinder” och “Möjligheter”. Både sjuksköterskor och barnmorskor tenderar att underskatta förekomsten av våld i nära relation och cirka 50 % av sjuksköterskorna och barnmorskorna ställer rutinmässigt frågan om våld i nära relation. Det är dock vanligare att frågan ställs vid tillfällen då misstanke om våld finns. Hinder till att inte ställa frågan beskriv vara tidsbrist, bristande kunskap och utbildning, brist på avskildhet samt närvarande partner. Möjligheter till rutinmässig screening om våld i nära relation beskrivs vara vidare utbildning samt mer kunskap, tydliga riktlinjer och rutiner från arbetsgivarna. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar samstämmigt på att både sjuksköterskor och barnmorskor kan bli bättre på att rutinmässigt ställa frågan om våld i nära relation. Detta på grund av att fler fall av våld mot kvinnor ska uppdagas och att fler ska kunna ges möjlighet till stöd och hjälp. Det framkommer även att de största hindren till att ställa frågan är brist på kunskap, utbildning, tid och avskildhet. Genom att ge vårdpersonal möjlighet till utbildning och träning inom våld i nära relation samt hur man ställer frågan och hanterar svaret, tror författarna att flera av dessa hinder kan avhjälpas.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-225205 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Larsson, Sofia, Ahlström, Märta |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf, application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess, info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0032 seconds