Detta examensarbete utreder om det går att reglera lagstiftning gällande ersättning vid rådighetsinskränkning på den enskilda fastighetsägarens mark, i de fall då expropriation sker i syfte att främja miljöskydd för specifikt ändamål. Utredningen avgränsas till miljöskyddet, specifikt vattenskyddsområden. Den rättsdogmatiska metoden har legat till grund för arbetets utredning, där analys och studier av teori har genomförts inom bl.a. lagtext, doktrin, praxis och litteratur inom det aktuella forskningsområdet. Till detta har kompletterande intervjuer genomförts med advokat Michelle Hesselbrand, teknologidoktor Leif Norell och Uno Schön, funktionsansvarig för dricksvatten. Vidare redogörs för rättsfall, i syfte att åskådliggöra hur teorin tillämpas i praktiken. Vattenskyddsområden inrättas för att bevara och säkerställa kvalitet och kvantitet av råvattentillgångar. Skyddet är inrättat för att motverka kontinuerliga och tillfälliga föroreningar som människan förorsakar. Användning av bekämpningsmedel är det som förorsakar störst förorening i samband med markanvändning. Det har framkommit att rester från kemiska partiklar har hittats i vattentäkter, trots att kemikalierna sedan länge är förbjudna. Detta tyder på att nedbrytningsprocessen av kemikalierna tar lång tid och därför bör man eftersträva att använda bekämpningsmedel som är hållbara över tid och som inte förorsakar föroreningar. Vattendirektivet har upprättats av EU för att skydda och säkerställa vattenkvaliteten runt om i Europa. I Sverige beslutar länsstyrelserna och kommunerna om vattenskyddsområden ska upprättas för ett specifikt markområde. I och med att det finns behov av att skydda vattentäkter, finns det även ett behov av att genomföra inskränkningar i markanvändningen. Genom vattenskyddsföreskrifterna förbjuds vissa typer av åtgärder och verksamheter kan bli tillståndspliktiga eller helt förbjudna. Alla individer som äger egendom omfattas av egendomsskyddet, vilket följer av 2 kap. 15 § RF. Den aktuella paragrafen har influerats av bestämmelser från EKMR:s “artikel 1-Skydd för egendom”. Fastighetsägarens egendomsskydd är starkt och kan enbart upphävas genom expropriation eller för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Enligt 2 kap. 15 § 2 st. RF framgår att ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Är det fråga om ersättning för åtgärder som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl, ska ersättningsrätten följa det som förespråkas av gällande lagstiftning, t.ex. MB. Miljöbalken reglerar och upprätthåller bl.a. begränsningar för hälso- och miljöpåverkan. Syftet med MB är att uppnå en hållbar utveckling och säkerställa att människor i nutid och i framtid får en hälsosam och god omvärld att leva i. MB:s bestämmelser föreskriver rätten att upprätta skyddsområden för olika ändamål, som syftar till att ge skydd för påverkan som kan skada det skyddsvärda. När det beslutas om inrättande av ett skyddsområde, måste ställningstagande tas till skyddsintresset och det enskilda intresset. Om den enskildes rätt att använda mark eller vatten inskränks genom skyddsbestämmelser, får inskränkningen inte ske längre än det som krävs för att tillgodose syftet med skyddet. En intresseavvägning måste alltid ske vid inrättande av ett skyddsområde. Den enskilde har rätt att ansöka om dispens från restriktionerna och om kompensation för intrång som upprättas för att tillgodogöra det allmänna intresset. Huruvida ersättningsrätt föreligger för den enskilde föreskrivs i bestämmelser i 31 kap. MB. Av aktuella bestämmelser framgår att ersättning ska ges för beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att markanvändning avsevärt försvåras för den enskilde. Uppkommer skada på mark där skyddsföreskrift inrättats enligt 7 kap. 22 § MB, ska bestämmelserna i 31 kap. MB och i ExL tillämpas, när markägarens ersättning ska beräknas. I de fall ersättning inte kan beslutas, ska föreskrifter i ExL tillämpas. De inskränkningar som får ske i äganderätten, måste vara av allmänt intresse och ha väsentlig betydelse. Expropriation sker antingen genom äganderätt, nyttjanderätt eller servitut på fastigheter som inte är statligt ägda. Vidare måste intrånget vara samhällsekonomiskt lönsamt, vilket innebär att intrånget måste överväga de olägenheter som allmänheten och den enskilde drabbas av, varvid en intresseavvägning ska ske mellan det allmänna och den enskilde. Ersättning ska utgå i de fall fastighetsägarens äganderätt inskränks eller om denne drabbas av skador som tillkommer när ett intrång sker. Det finns olika sätt att beräkna ersättningens storlek på. Det kan handla om inlösen av hela fastigheten eller om ersättning gällande intrång på del av fastigheten i samband med expropriation av ett markområde, varvid ersättning utgår från marknadsvärdet och minskningen av marknadsvärdet efter intrånget plus ytterligare 25 %. Täcker ersättningen inte skadan utgår annan ersättning för att täcka den övriga skadan. Ersättning kan också utgå för företagsskada, som uppstår när fastigheten som exproprieras drabbas av ändrad markanvändning. I uppsatsen ligger fokus på att utreda två olika ersättningsmetoder för att beräkna ersättningen vid vattenskyddsområde; Jordbruksnormen och IAN-metoden. Jordbruksnormen upprättades för att fastställa ersättning vid vägintrång och utgår från att beräkna intrångsersättning utifrån skadornas omfattning. IAN-metoden uppskattar den rättsliga minskningen i fastighetsägarens avkastningsvärde och fastställer därigenom övrig ekonomisk skada för fastighetsägaren. Genom vår litteratur- och empiristudie, har vi kunnat styrka vår uppfattning om att ingen specifik metod kan användas för att beräkna ersättning vid inrättande av specifik metod kan användas för att beräkna ersättning vid inrättande av olika förslag på framtida forskningsområden, där vi presenterar rekommendationer på hur ytterligare undersökningar kan genomföras inom området, för att bl.a. tydliggöra hur ersättningen ska fastställas och regleras utefter intrångets karaktär. / This degree project will investigate whether it is possible to regulate current legislation regarding remuneration in case of shortage of property on the land of the landowners, in cases where expropriation occurs in order to promote environmental protection for specific purposes. The investigation defines the current environmental protection, to water conservation areas, where there are essentially restrictions on ownership of the drinking water in various respects, for example, to ensure the drinking water of the municipality. The legal-judicial method will base the on-going investigation, in which we will analyze and study relevant theory, such as legal texts, doctrine, practice and literature in the current research area. Supplementary interviews will be carried out and legal cases will be explained, in order to illustrate how the theory is transformed into practice. Water conservation areas are created to preserve and ensure the quality and quantity of raw water resources. The protection is set up to counteract continuous and temporary contamination that human beings cause today or by land use in the future. Use of pesticides is what causes the greatest pollution in land use. It has been discovered that remains from chemical particles have been found in water, even though the chemicals have long been banned. This indicates that the decomposition process of the chemicals takes a long time and demonstrates the importance of striving for a sustainable use of pesticides. The European Union has established water directives to protect and ensure water quality around Europe. In Sweden, county councils and municipalities decide if water protection areas are to be established for a specific field of land. As there is a need to protect water resources, there is also a need to implement land use restrictions when drafting water protection regulations. The water protection regulations lead to land use restriction, which implies that certain types of actions or activities either become licensed or completely prohibited. All individuals who own a property are subject to property protection, according to the law. The European Convention “Article 1 Protection of Property” have influenced chapter 2 section 15 of the RF, in the Swedish legislation. The property owner's property protection is strong and can only be terminated by expropriation or to meet important public interests. Compensation shall be given in cases where expropriation occurs, according to the grounds stated in law. In case of compensation for actions that take place for health, environmental or safety reasons, the right to compensation shall comply with what is claimed by applicable legislation. The Environmental Code (MB) regulates and maintains limitations in the health and environmental impact of both present and future. The goal is to achieve sustainable development and ensure that living and future generations get a healthy and good living environment. Thus, it is the provisions of the Environmental Code that provide the right to establish protection areas with different purposes. The environmental protection provisions are intended to provide protection against harmful effects in these areas. It is thus, the authority that decides establishment of a protection area, where position must both regulate the interest of the protection as to the interest of the individual. As the individual's right to use land or water is restricted by a safeguard clause, the limitation must not exceed the time required to meet the purpose of the protection. A balance of interest must always be done when establishing a protection area. The individual is entitled to apply for exemption from the restrictions and for compensation for intrusion established to accommodate public interest. In the case of the right to compensation, the provisions of the Environmental Code (MB) chapter 31 shall apply. The section states that compensation should be given for decisions requiring land or land use in the affected part of a property, to be significantly hampered. Thus, the regulation implies that the property owner is entitled to compensation in cases where damage of the kind referred to arises as a result of the establishment of a protection regulation under chapter 7 section 22 MB. According to chapter 31, MB shall apply the provisions of ExL when calculating the landowner's compensation. In cases where compensation cannot be decided in the applicable special legislation for the specific purpose, provisions in the Expropriation Act shall apply. Restrictions that can regulate and impose the ownership must be of general interest, essential and no alternative locations may be available. Expropriation occurs either through ownership, utility or servitude on nonstate property. Furthermore, the intrusion must be socio-economically profitable, which means that the intrusion must consider the disadvantages that the public and the individual suffer from, whereby an interest balance must be made between the general and the individual. Compensation shall be paid in cases where the property owner, in the case of a forced acquisition of ownership, is liable for damage that occurs when an infringement is instituted. There are various ways to calculate the amount of compensation. Partly by means of liquidation (entire property) and intrusion compensation (part of property), which in both cases refers to the expropriation of a land area, where remuneration is based on the market value / market value reduction plus another 25 % and if the compensation would not cover the damage, other compensation is paid to cover the remaining damage. Compensation can also be granted for corporate injury that occurs when the property being expropriated is affected by changed usage conditions. This degree project focuses on investigating two different remuneration methods for calculating compensation in the water conservation area; Agricultural Standards and IAN Methods The agricultural standard was established to determine compensation for road interference, based on calculating infringement compensation according to the extent of the damage. The IAN method estimates the legal reduction in the real estate owner's return value and thereby determines other financial damage to the property owner. The authors, through interviews and court cases, have obtained information that has led to a stated conclusion for the work. The conclusion of the investigation is that no specific method can be established to calculate the compensation for the establishment of water conservation areas. The calculation of remuneration varies on a case by case basis and should be assessed according to the conditions for the individual. The degree project also discusses different proposals for future research areas and how further investigations can be carried out in the field, including clarify how compensation is determined and regulated according to the nature of the infringement.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-230921 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Montelius, Erika, Marija, Pavlovic |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 18112 |
Page generated in 0.0029 seconds