<p><p>Syftet med denna studie är att i grundskolans årskurs nio undersöka hur lärare upplever och bemöter elever med särskilda matematikförmågor i matematikundervisningen. Metoden som valdes för undersökningen var kvalitativa intervjuer som genomfördes med fyra lärare som undervisar i år nio. Studien knyter teoretiskt an till konstruktivistisk- och sociokulturell lärandeteori. Resultatet som framkom i studien visar på att lärarna uppfattar att elever med särskilda matematikförmågor skiljer sig åt sinsemellan, men att två typer av duktiga elever ändå kan urskiljas i deras berättelser; den mekaniske räknaren och den logiske tänkaren. Den logiske tänkaren betraktades dock som mer kvalificerad än den mekaniske räknaren. I resultatet framkom också att lärarna i första hand stödjer och hjälper elever med svårigheter i matematik framför elever med särskilda förmågor i matematik. De senare får i princip klara sig på egen hand. Lärarna ville dock gärna bemöta dessa elever på ett mer stimulerade sätt. Det fanns hos lärarna ett flertal goda idéer kring hur dessa elever bättre skulle kunna entusiasmeras, vilka emellertid inte kan fullföljas på grund av ett flertal hinder som lärarna till stor del själva inte kan påverka. Framförallt gäller det för lite tid, för stora elevgrupper samt för lite personal och resurspersoner.</p></p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-16438 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Arnell, Sofie |
| Publisher | Linköping University, Department of Social and Welfare Studies |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0023 seconds