Return to search

Att kalla det vårdare då…det vet jag inte… : en studie om anhöriga, äldres individuella upplevelse av att vårda sin partner

<p>Studiens syfte var att skildra anhörigas individuella upplevelser av att vårda sin partner på äldre dar. Teman som berördes var upplevelser kring hur situationen uppkommit, relationen, vardagen, stöd och den egna hälsan. Metoden var kvalitativ med en fenomenologisk ansats. För att besvara frågeställningarna intervjuades fyra personer, tre kvinnor och en man. De anhöriga var vid tidpunkten av deras partners insjuknande pensionerade. Det teoretiska perspektivet som har använts är gerotranscendensteorin. Studien relateras också till Heaps tankar om existerande förväntningar på äldre samt tar upp förlustbegreppet relaterat till den äldre människan. Heaps beskrivningar om sorg i samband med åldrandet bearbetas också. Resultatet visade att upplevelsen kring situationen är högst individuell. De anhörigas upplevelser av att vårda sin partner framstår ur deras berättelser som mer beskriva en del av deras liv tillsammans än som en enskild uppgift. Att den anhöriges situation och upplevelser är beroende av hur den sjuke partners situation upplever sin, förtydligas i resultatet. Intervjupersonerna uttryck i studien var att situationen innebar en emotionell process och framträdande var upplevelser av sorg. Samtidigt uttrycks stor tacksamhet hos de anhöriga över att få möjlighet att finnas till hand och hjälpa sin livskamrat, likt en sista ömhetsbevis.</p>

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-891
Date January 2005
CreatorsPeldan, Karin
PublisherStockholm University, Department of Social Work
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, text

Page generated in 0.0021 seconds