Syftet med studien är att synliggöra hur arbetet med att inkludera alla barn i förskolans verksamhet kan se ut och hur det arbetet eventuellt har förändrats under förskolepedagogers yrkesverksamma tid. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer med sex förskole pedagoger. Materialet har sedan analyserats utifrån sociokulturell teori. Från teorin har begrepp som scaffolding, proximal utvecklingszon, artefakter och mediering använts. Resultatet visar att pedagogerna anpassar förskolans miljö och verksamhet för att alla barn oavsett funktionsvariation ska kunna växa och utvecklas. Trots pedagogernas ambition att underlätta lärande och utveckling för barn i behov av stöd finns enligt dem svårigheter i arbetet. Det handlar om tidsbrist, många möten och minskat stöd av specialresurser. Resultatet visar även att pedagogernas egen inställning till ”barn i behov av stöd” har ändrats under årens lopp. De menar att de idag är mer observanta på hur de bemöter barn i behov av stöd och vad de själva kan göra för att underlätta förskole-vardagen för dem.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-42971 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Kaller, Ida |
| Publisher | Högskolan Dalarna, Pedagogik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds