Personer under 15 år kan inte straffrättsligt bli ansvariga för brott de begått i enlighet med 1 kap 6§ BrB. Däremot kan en civilrättslig process gällande skadeståndsrättsligt anspråk bli aktuell i princip oberoende av skadevållarens ålder. Huvudregeln är alltså att barn kan bli skadeståndsskyldiga på samma sätt som en vuxen om de anses ha vållat skada. De större utmärkande skillnaderna mellan att hålla ett barn jämfört med en vuxen skadeståndsskyldig är att det görs en så kallad skälighetsbedömning när det gäller barn och även vid bedömning av barns culpa tar man mindre hänsyn till de subjektiva kriterierna. I denna uppsats utreds vårdnadshavarens ansvar enligt 3 kap. 5§ skadeståndslagen som infördes år 2010. Denna reglering innebär att föräldrar kan blir skadeståndsansvariga för skador som deras barn orsakar genom brott samt genom tillsynsansvaret som regleras i 6 kap. 2§ föräldrabalken. Denna paragraf reglerar att vårdnadshavaren skall ge barnet den tillsyn och uppsikt det behöver medhänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter för att hindra skadevållande handlingar. Skillnaden mellan dessa respektive lagregler gällande att vårdnadshavaren skall anses vara skadeståndsansvarig är att den förra förutsätter att barnet begått ett brott och förutsätter heller ej culpa medan den senare inte gör det.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-59708 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Aban, Saman |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0584 seconds