Det råder stor bostadsbrist i många av Sveriges kommuner och fram till 2025 skulle 700 000 bostäder behöva byggas (Boverket, 2016). Förtätning är en av de främsta strategierna inom dagens stadsbyggande då det strävas efter att städer inte ska breda ut sig. Miljonprogramsområdena från 1960- och 1970-talet byggdes med funktionalistiska idéer om luftiga och öppna bostadsområden, vilket gör att områdena är intressanta för förtätning, men vilka värden och svagheter behöver belysas vid förtätning och utveckling? Detta examensarbete har skrivits för Södertälje kommun som vill förtäta stadsdelen Geneta som byggdes under miljonprogrammet. En fallstudie gjordes i Geneta och rapporten syftar till att belysa värden och svagheter i den fysiska strukturen som bör beaktas vid förtätning. För att ta reda på vad som är viktigt att belysas gjordes en litteraturstudie om de dåtida och dagens stadsbyggnadsideal. Genom referensstudier i tre andra kommuner studerades hur förtätning och utveckling sker i miljonprogramsområden på andra håll i Sverige. Med hjälp av litteraturstudien och referensstudierna arbetades en översiktlig strukturplan fram för Geneta. Även platsbesök tillsammans med intervjuer med boende och fastighetsägare utgjorde en viktig del av underlaget. Miljonprogramsområdena byggdes efter de funktionalistiska stadsbyggnadsidealen som ville komma ifrån de trånga traditionella stadsstrukturerna. Istället skulle öppna strukturer med bostadsmiljöer som hade god tillgång till ljus, luft och natur byggas. Då bilism växte under 1950-talet fick bilen en alltmer central betydelse i stadsbyggandet, därför ansågs trafiksäkra miljöer viktiga och bilpendling mellan bostadsområden och arbetsplatser som självklar. Sedan miljonprogramsområdena byggdes har stadsbyggnadsidealen förändrats avsevärt och idag anses det finnas svagheter med den fysiska strukturen. Barriärer behöver brytas, det enformiga bostadsutbudet behöver kompletteras och den vikande centrumhandeln behöver få ett större kundunderlag. Enligt dagens stadsbyggnadsideal vill man återgå till den traditionella kvartersstaden, städer ska byggas tätare med blandade funktioner och ha en stadsmässig karaktär som skapar liv och rörelse. Vid förtätning bör värdefulla platser som grönområden och gårdsmiljöer beaktas. Förtätning ses som positivt om det kan bryta barriärer och skapa tryggare miljöer, men det är även viktigt att förändringar bidrar till mervärde för stadsdelarna i helhet. Geneta har många av de typiska funktionalistiska karaktärsdragen. Likt många andra miljonprogramsområden så ligger stadsdelen som en enklav omgärdat av trafikerade leder. Det kan upplevas som isolerat trots att det endast är ungefär 4 km till Södertälje centrum, men med förbättrade stråk både inom stadsdelen och till närliggande stadsdelar kan kopplingar förbättras. Det är tveksamt om det stadsmässiga byggandet med butikslokaler på bottenvåningar skulle fungerar i Geneta då Geneta centrum behöver förstärkas samtidigt som det finns konkurrerande handel. Det begränsade bostadsutbudet behöver kompletteras och det finns mycket potential att utveckla utemiljöerna som är i behov av upprustning. Det finns många fina gårdsmiljöer i Geneta som är barnvänliga. Grönskan och grönområdena ses som en fin kvalité, men de kan även skapa barriärer. Genom förtätning kan bostadsområdena byggas ihop och skapa en mer sammanhållen stadsdel.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-62577 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Lau, Winny |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds