Eye Movement Desensitization and Reprocessing, EMDR, har i psykoterapiforskning visats vara en effektiv behandlingsmetod av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Däremot är ögonrörelsestimuleringen, som är ett centralt moment i metoden, kontroversiell och dess funktion inte klarlagd. I föreliggande undersökning randomiserades trettiosex friska försökspersoner till en av tre stimuleringsbetingelser: ögonrörelsestimulering, taktil stimulering eller orörligt visuellt stimuli (kontrollgrupp). Stimuleringen kombinerades med imaginär exponering, negativ och positiv. Utfallet av experimentet mättes i olika fysiologiska mätparametrar, samt självskattningar av obehagsnivån (SUD). Resultaten visade signifikant högre hudkonduktansnivå vid ögonrörelsestimulering jämfört med kontrollgruppen, relaterat till aktivering av det sympatiska nervsystemet. Inga signifikanta gruppskillnader fanns i de övriga mätningarna. Mönstret av autonom aktivering kan tyda på att ögonrörelsestimuleringen utlöser eller förstärker en orienteringsrespons, vilket vissa teoretiker föreslagit är den verksamma mekanismen i EMDR. Dock behövs fortsatt forskning för att förstå denna verkan, samt koppling till terapeutisk effekt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-7460 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Unger, Max Anders |
| Publisher | Stockholms universitet, Psykologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds