No description available.

No description available.

Ångest är en av de vanligaste symtom i livets slut. Det är sjuksköterskans ansvar att samtala med personen om existentiella livsfrågor. Morse teori om känslomässigt lidande och att uthärda lidande beskriver hur personer kan stanna upp i uthärdandet för att skydda sig själv. Sjuksköterskan är ofta den som är vid personers sida i deras lidande. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av dödsångest. För att nå syftet analyserades nio artiklar med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av analysen gav fem kategorier:Att känna sig maktlös vid kontrollförlust, Att vara mer rädd för lidandet än döden, Att känna ensamhet när andra inte förstår upplevelsen i lidandet, Att ha tankar på familjen och hur de ska klara sig efter ens död, Att lära sig hantera dödsångest. I resultatet framkom det att personer var rädd för att de skulle bli beroende av andra och att de inte kunde kontrollera sin sjukdom. Personer som visste att de skulle dö var rädda för lämna livet och att slutet skulle bli smärtsamt. De kände sorg, ensamhet och maktlöshet. Många försökte hantera dödsångesten genom att tänka positivt, se livet som en andra chans och att försöka acceptera sitt öde. Att sjuksköterskan har kunskap om dödsångest är viktigt för att hen ska kunna tillgodose personers behov och utforma en individuell omvårdnad. Att ha kunskap om dödsångest kan ge sjuksköterskan förståelse för hur hen ska kunna samtala med personer och dess anhöriga.

No description available.

Class of 2009 Abstract / OBJECTIVES: To determine patient preference for the type of visit for the receipt of the influenza vaccine from the pharmacist and to determine patient preference for contact method for annual notification of the influenza vaccine program. METHODS: This was a descriptive study using a short telephone survey. The first dependent variable was the preferred type of visit comparing appointment-based and predetermined walk-in clinics. The second dependent variable was the preferred method of contact for annual notification of a pharmacist administered influenza vaccination program (telephone, US post mail, email). RESULTS: The telephone survey was completed by 206 patients. Overall, study participants preferred appointment-based visits ( 81.2 %; p < 0.05) compared to a predetermined walk-in clinic (18.8%). Overall, study participants significantly preferred to be contacted for annual notification of a pharmacist administered influenza vaccination program via telephone (75.7%; p< 0.05) compared with US post mail and email. Based on the percentages observed, the second preferred method of contact was email (12.6%) and US post mail was the third preferred method of contact (11.7%). CONCLUSIONS: Patient preference for type of visit for pharmacist-administered influenza vaccine was appointment-based as opposed to predetermined walk-in clinic based. Patient preference for contact method for annual notification was telephone as opposed to email or postal mail.

Empati finns hos de flesta människor redan från födseln och innebär en förmåga att kunna lyssna på andra och sätta sig in i en situation genom att förstå dennes känslor och reaktioner. Empati är mycket viktig inom vården, bland annat för att kunna skapa en bra relation mellan sjuksköterska och patient samt för en god omvårdnad. Även om ett empatiskt förhållningssätt är av stor betydelse och ligger till grund för sjuksköterskans huvudområde omvårdnad, tyder forskning på att sjuksköterskan brister i sin förmåga att visa empati. Studien var en litteraturstudie med syftet att identifiera faktorer som påverkar sjuksköterskans empatiska förmåga i omvårdnaden. I resultatet presenteras två huvudgrupper faktorer som identifierades av sjuksköterskor och faktorer som identifierades av patienter. I faktorer som identifierades av sjuksköterskor identifierades bland annat arbetsmiljöns betydelse där både välbefinnande och stress var faktorer som påverkade sjuksköterskans empatiska förhållningsätt. Sjuksköterskans vilja att göra gott och utöva yrket var också faktorer som påverkade. Ålder, antal år i yrket och utbildningsgrad kom också fram i resultatet som faktorer med påverkan på sjuksköterskans empatiska förmåga. Faktorer som identifierades av patienterna var att bli hörda och förstådda samt att patientens lidande blev identifierat av sjuksköterskan. Även sjuksköterskor som tog sig tid och såg till att en relation mellan dem skapades. Empati har positiva effekter både för patientens vård och omvårdnad. Empati främjar även sjuksköterskans självkänsla. Sjuksköterskors empatiska förmåga går att träna upp och arbetsledningar måste bli medvetna om empatins positiva effekter och jobba för att främja förekomsten av empati i vården. / Empathy exists in most people from birth and involves an ability to listen to others and put themselves into a situation by understanding their feelings and reactions. Empathy is very important in health care, among other things, to create a good relationship between the nurse and patient and to offer good care. Although an empathetic approach is of great importance and is the basis for the nurse's main field of nursing, research suggests that the nurse deficiencies in their ability to show empathy. The study was a literature study and aimed to identify factors affecting the nurse's empathy in nursing. The result presenters two themes; factors identified by nurses and factors identified by patients. The factors identified by nurses were identified as working environment significance where both well-being and stress were factors that influenced the nurse empathy. The nurse will to do good and to practice the profession were also factors that impacted. Age, number of years in the profession and education level were also highlighted in the results as factors affecting the nurse's empathy. Factors identified by patients were to be heard and understood, and that the patient's suffering was identified by the nurse. Even nurses who took the time and made sure that a relationship between them were established perceived empathic. Empathy has positive effects both for patient physical care and for the nursing care. Empathy also promotes the nurse's self-esteem. Nurses’ empathy is possible to train and the care management must be aware of the positive effects of empathy and work to promote the existence of empathy in care.

Bakgrund Allt fler drabbas av cancer, en sjukdom med många besvärande symptom. Fatigue, smärta, illamående, oro och ångest drabbar ofta patienten och farmakologisk behandling ger inte alltid fullgod symptomlindring. Massage är en behandling med få eller inga biverkningar som har god effekt på många symptom som cancerpatienter lider av. Som teoretisk referensram användes modeling och role-modeling. Syfte Att belysa patienters erfarenheter av massage som ett komplement vid cancerbehandling.Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes för att besvara syftet och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, PsychInfo och AMED. Efter kvalitetsgranskning valdes elva artiklar ut för analys.Resultat Analysen gav tre kategorier; Att bli lindrad, Att finna välbehag och Att bli bekräftad och trygg. I resultatet framkom att massage gav god symptomlindring på många av de symptom som cancer orsakar. Massagen gav även patienterna ett välbehag i form av glädje och harmoni. Genom massagen kunde patienterna även känna värdighet och autonomi, något som stärkte relationen till vårdare och anhöriga.Slutsats Massage bidrar till symptomlindring, trygghet och närhet. På grund av organisatoriska orsaker ses det dock endast som ett andrahandsalternativ. Det finns ett behov av kompetensutveckling angående hur sjuksköterskan kan använda sig av massage som metod för att lindra symptom.

Introduktion: Kolorektalcancer är en den tredje vanligaste cancerformen i Sverige och anses även vara ett globalt hälsoproblem. Det är en sjukdom som innebär stora livsförändringar för patienterna. Patienterna kan uppvisa olika symtom beroende på var cancertumören är lokaliserad. Med hjälp av kirurgi och kemoterapi kan patienterna behandlas. Sjuksköterskan kan ge god omvårdnad i form av bra bemötande, individanpassad information samt andra specifika omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med kolorektalcancer. Metod: En litteraturstudie där Polit och Becks (2012) niostegsmodell har använts. Sökning av artiklar genomfördes systematiskt med hjälp av databaserna CINAHL och Pubmed. Artiklarna som valdes ut och inkluderades i litteraturstudien granskades med hjälp av Polit och Becks (2012) granskningsmallar utifrån att de svarade på litteraturstudiens syfte och hade rätt inklusionskriterier. Efter tre urval återstod tio artiklar; sju kvalitativa och tre kvantitativa. Resultat: Resultatet framställde kategorier som lyfter fram patienters upplevelser av att leva med kolorektalcancer. Kategorierna består av: känslomässiga reaktioner, behov av information och kommunikation, behov av stöd med underkategorierna socialt stöd och stöd av sjuksköterskan, fysiska effekter samt attityder till förändring. Slutsats: Patienterna som lever med kolorektalcancer hade både positiva och negativa upplevelser av sjukdomsförloppet. Information, kommunikation och stöd var viktiga faktorer som sjuksköterskan hade möjlighet att påverka för att främja patienternas hälsa. Med hjälp av egenvård och användning av copingstrategier kunde patienterna finna sig i att leva med kolorektalcancer.

Patient monitoring is a complex task, particularly during childbirth, where assessment of the baby's condition is inferred from the continuous electronic recording of the baby's heart rate pattern and maternal uterine contractions (CTG). Computerised decision support has long been advocated, as difficulties in the interpretation of the CTG have led to failure to intervene and unnecessary intervention. The problem is large, for obstetric litigation now accounts for 80% of the UK National Health Service litigation bill. The Plymouth Perinatal Research Group has developed a computerised decision support system for patient monitoring during childbirth and the UK Medical Research Council has agreed to fund a multicentre randomised trial. The work of this thesis was an investigation of the labour ward care system to inform the human-centred design of the decision support system for patient monitoring in childbirth, prior to the clinical trial. It was recognised that many decision support systems have failed to gain clinical acceptance, as conventional design models were inadequate. Lack of attention to the organisational context of the care system and the process of the direct patient care led to the design of inflexible 'expert' systems, which constrained working practices. A pilot ethnographic study of an existing decision support system, used for the analysis of umbilical cord blood samples, was undertaken to clarify the research approach required for the main study. It was found that barriers to effective use within the wider work system included inadequate implementation and lack of organisational support. A case study approach produced a more comprehensive account of the context and process of the use of the computer system. The main study combined qualitative with quantitative techniques to investigate the system of care in childbirth, both outside and within the delivery room, to provide a unique, holistic perspective. The organisational context of the labour ward was investigated by direct observation of clinicians over the course of their work for 220 hours. Observations were documented and transcribed to computer text files. Patterns of actions and events were coded using ATLAS(ti) data analysis software. The codes were counted and tabulated to model the main features of this labour ward care system, which was expressed in the form of a rich picture diagram. These findings were confirmed by a limited study of five other UK labour wards. The core qualitative categories, derived from the observation data, found a complex and problematic relationship between communication, decision making and accountability. Decisions were often made outside the delivery room and were subject to misinterpretation and bias. The organisational hierarchy made it difficult for junior staff to question clinical management decisions. A system of tacit practice, external demands upon clinicians and transient allocation of junior midwives to labour ward militated against teamwork. This increased the vulnerability of the care of mothers to error. The process of direct patient care, within the individual delivery room, of 20 mothers in labour was captured in a novel audio-video observation study. The 111 hours of first stage labour and 12 hours of second stage labour were recorded and digitised to computer files. Recurrent actions and patterns of behaviour were coded both quantitatively and qualitatively using ATLAS(ti) data analysis software. Midwives left the room on average every 15 minutes to be absent for 27% of the first stage of labour. Record keeping occurred on average every 10 minutes and accounted for 19% of midwives' time. Midwives had little time to talk with mothers and only sat down at the bedside for 15% of the time. Psychosocial support was not given priority. Parents were generally excluded from communication between clinicians yet 108 clinicians took part in the care of the 20 women. Pressures from medicolegal directives and task-orientated imperatives overshadowed meaningful interaction with parents and caused spurious care priorities. This work has revealed the need for a critical reassessment of the type of support that is required for monitoring situations in all areas of medicine. A range of functions, such as shared information displays and models, have been suggested to augment roles and relationships between clinicians and parents to support patient-centred care. The present work has revealed that a combination of computer-based technology and changes to working practice can support the parents, their individual carers and their various roles. In this way the system of care can be more aligned to the objective of a safe and emotionally satisfying birth experience for parents and staff. A further programme of research is required to follow-up the existing studies, develop these new forms of interaction between technology and clinicians, and evaluate their effectiveness. The research methods employed in the present work will provide a more comprehensive evaluation of the decision support system in the forthcoming multicentre trial. The methods of investigation have also been shown to be of relevance to patient safety research, service delivery and training.

No description available.