Bakgrund: Antalet klagomål till patientnämnden har ökat angående missnöje i vården, trots att investeringar har gjorts. Det kan grunda sig i att patienters behov inte tillgodoses vilket kan resultera i maktlöshet hos patienten. Utgångspunkten för en god vårdrelation är att tillmötesgå önskemål hos patienten. Litteraturöversiktens teoretiska referensram utgår från Travelbees teori, som beskriver att en god vårdrelation bör utvecklas för att patientens individuella omvårdnadsbehov ska kunna främjas. Syfte: Syftet var att belysa aspekter som skapar en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient ur ett patientperspektiv. Metod: En litteraturöversikt har gjorts där elva kvalitativa artiklar inkluderats. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats med en innehållsanalys. Resultat: Patienten vill vara delaktig i sin vård och ha rätt till valmöjligheter för att en god vårdrelation ska kunna etableras med sjuksköterskan. Patienten önskar att en sjuksköterska ska upprätthålla dennes värdighet, vara kompetent, sträva efter kontinuitet och visa respekt i kommunikationen mellan dem. Enligt patienten har sjuksköterskans handlingssätt betydelse för hur en god vårdrelation ska utformas mellan parterna. Slutsats: Litteraturöversiktens subkategorier speglar de aspekter som bidra till en god vårdrelation enligt patienten. Genom att sjuksköterkor tar del av dessa aspekter gör det att de får en överblick över hur sjuksköterskor bör förhålla sig i relation till patienten, för att en vårdrelation ska bli god.

Bakgrund: Att vara patient i palliativt skede innebär att kroppen förändras successivt. Kroppen förlorar alltmer sin förmåga att reglera blodcirkulation, puls och temperatur. Individen blir trött och förvirrad. När livets slut närmar sig isolerar sig patienten från omvärlden och endast de närmaste personerna finns kvar nära patienten. Patienten är ensam i sin död där en lätt beröring kan vara viktigare än någonsin. När sjuksköterskan ser patienten genom livsvärldsperspektivet ses patienten som en helhet. Syfte: belysa patienters upplevelser att vara i ett palliativt skede. Metod: En systematisk litteraturstudie. Datasökningen genomfördes i tre databaser, PubMed, PsycINFO och Cinahl. Kvalitetsgranskningen resulterade i nio artiklar, fem kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultat: I analysprocessen identifierades tre kategorier och sju underkategorier; Betydelsen av mänskliga möten - Närståendes betydelse och Möte med vården, Ställningstagande till en ny livssituation - Att komma till insikt och Att känna hopp, Kroppsliga och själsliga förändringar - Fysisk hälsa, Psykisk hälsa och Existentiell eftertanke. Slutsats: Patienters upplevelser att vara i palliativt skede innebar fysiska och psykiska förändringar. Kroppen blev svagare och omvärdering gällande livet och relationer gjordes. Patientens upplevelser innebar också anpassning till sin livssituation. Oavsett hur patienten anpassade sig till livssituationen var alltid vårdpersonal och närstående av stor betydelse för patienten.

Bakgrund: Upplevelserna av mötet på en akutmottagning kan påverkas av olika saker. Patienter har ofta smärta, en del patienter är allvarligt skadade och vissa är i chocktillstånd. Och för vårdpersonalen handlar det inte bara om bemötande och vård utan de måste även tänka på att prioritera, prioritera mellan den allvarligt skadade patienten och den mindre allvarligt skadade. Samtidigt skall de kommunicera med patienterna på bästa sätt, i en ofta stressig arbetsmiljö. Syftet var att undersöka patienters upplevelser i mötet med vårdpersonalen på en akutmottagning. Metod: Författarna har valt att göra en litteraturstudie och att bearbeta och analysera texten i artiklarna utifrån Polit och Hunglers riktlinjer för en innehållsanalys. Resultatet visar att det har framkommit tre olika huvudområden; väntetid, att få veta och förtroende. Patienterna upplevde en brist i mötet framför allt vad gällde kommunikation och information. Väntetiden mellan olika undersökningar och behandlingar var enligt patienterna för lång. Patienterna var överlag nöjda med vårdpersonalens medicinska kompetens. Patienter som var allvarligt skadade eller sjuka upplevde mötet som mer tillfredställande än vad mindre allvarligt skadade eller sjuka upplevde. Slutsats: Studien visade att nästan alla patienter upplevde att informationsbrist var ett av de största problemen i samband med vårdtillfället. Vårdpersonalen behöver bli bättre på att kommunicera med patienterna och ge klar och tydlig information om vården för att öka patienternas tillfredsställelse med mötet. Det var viktigt att vårdpersonalen hade medicinsk kompetens och behandlade patienterna med lugn och utstrålade kunskap och självsäkerhet.

Optimal effect of medical treatment requires patients' adherence to those treatments, which plays a even greater role than the medical decision made by physicians. With the epidemiological dynamic evolving, chronic disease becomes the major burden of healthcare, such as AIDS, hypertension, COPD, tuberculosis, asthma, epilepsy, schizophrenia, depression and diabetes, which make the adherence especially medication adherence a sightworthy issue because the risk of poor adherence with the complexity and duration of treatment with both of them are inherent to chronic diseases. Among patients with hypertension, medication nonadherence contributes to poorly controlled blood pressure as an significant yet unrecognized role. With the mediator of negative outcomes of further development of vascular disorders, including stroke, heart failure, renal insufficiency and coronary diseases, medication nonadherence to antihypertensives become the root of all devil in terms of healthcare. In terms of healthcare utilization, it costs approximately 396 to 792 million dollars per year and creates a significant burden. Effect factors for medication nonadherence among hypertension patients include knowledge about hypertension, beliefs about hypertension, perceived beliefs about medication, inadequate self-management behaviors, physician-patient relationship, social support and healthcare policy. The achievements of current single level interventions are not satisfactory, therefore multiple level interventions are calling for attention.Everyone in the healthcare system are responsible to alter the situation. A comprehensive healthcare system that consummates all the effect factors is the effective and efficient solution. / published_or_final_version / Public Health / Master / Master of Public Health

OBJECTIVES: This thesis adopts a multivariate approach to examine perceptions and practices regarding routine dentist-patient interactions in initial consultations. METHODS: A 16-item Dental Patient Feedback on Consultation skills (DPFC) questionnaire was adapted for use in the dental setting through face, content, and construct validity. A cross-sectional survey (n=389) of patients’ perceptions of their dentist’s clinical performances was conducted in a teaching hospital. Test-retest reliability (n=42) was assessed. Variations in DPFC responses (scale and item level) were examined in relation to socio-demographics and dental attendance patterns in bivariate and regression analyses. Second tier data was collected in the form of 70 audio-visual recordings (~15 hours) which were transcribed and sequentially analyzed to identify internal structures. Corpus-based discourse and sociolinguistic analysis drawing on traditions of Conversation Analysis, was used to identify dental consultation stages and sequential patterns across turn-taking systems. Transcribed recordings from the top quartile of survey results (n=18) were examined to reveal how dentists and their patients co-accomplished ‘successful’ consultations. RESULTS: Face validity of the DPFC questionnaire ranged 81.1-100%. Content Validity Index ranged 0.73-1.00. Variations across DPFC scores regarding global ratings of satisfaction were apparent (p<0.001). Cronbach’s alpha value was 0.94 and Intraclass Coefficient Correlation value was 0.89. Results identified that dental attendance pattern was a factor associated with DPFC (p<0.05); but no significant differences were observed regarding socio-demographics. Corpus-based discourse and sociolinguistic analysis indicated seven specific consultation stages across the 70 recordings. This was divided into two parts by radiographic imaging, namely Part A: Opening, Oral Problem Presentation, Medical History Taking, Oral Examination, Post-examination; and Part B: Diagnosis and Explanation, and Closing. Sequential analysis of Turn-Constructional Units in the Oral Problem Presentation Stage across the 70 recordings indicated patterns for dentists’ soliciting and patients’ presenting. Dentists solicited patient problems through open-ended questions (n=68) and closed-ended questions (n=2). Patients adopted two oral problem presentation types either using talk with gestures (n=61) or without gestures (n=9). Sequential analysis of the top quartile of recordings (n=18) revealed that patients perceived higher satisfaction with clinical communication if dentists re-visited their oral problems in the Diagnosis and Explanation Stage through a stepwise formulation. This presented as re-visiting patients’ oral problems through either repeating patients’ own terms or repairing patients’ prior talk. Finally, a case is analyzed to examine how a patient perceived effective dentist communication despite receiving a less-than-satisfactory admission outcome. CONCLUSIONS: The lack of socio-demographic variations in DPFC indicates similar treatment across groups and standardized communication practices by dentists in this public hospital context. Patients with prior dental visits within one year require greater attention in first encounters, possibly due to their recently unresolved oral problems. To enhance the quality of dentist-patient communication, dentists need to attend to patients’ non-verbal signals during talk when presenting oral problems. In identifying how patients and dentists co-accomplish ‘successful’ communication, a clear topical thread connecting patients’ oral problem presentation with the final dentist explanation stages emerged. Empirical findings suggest re-visiting of patients’ oral problems before delivering diagnosis may enhance patient perceptions of ‘successful’ communication in initial consultations. / published_or_final_version / Dentistry / Doctoral / Doctor of Philosophy

Fokus inom hälso-sjukvård ligger idag på patienten. Anhöriga som grupp är av stor betydelse både för patientens välmående samt med sin kännedom om patienten bidrar de till att underlätta arbetet för verksam hälso-sjukvårdspersonal. Ser de sig som vårdare/anhörig eller både och? Upplever de en förändrad livssituation och vad innebär det för deras välbefinnande? Syftet är att beskriva anhörigas upplevelser av att vara anhöriga till personer med demenssjukdom. Urval: Tre män, tre kvinnor i åldern 55-75 som deltog i studien. Resultat: Utav intervjuerna har det lett till 4 huvudkategorier: Maktlöshet, Livslidande, Ansvar att vårda och Ökat välbefinnande och 11 underkategorier: förlora kraft genom att vara ständigt tillgänglig, känna sig otillräcklig och emotionellt utmattad, kontrollförlust, känna sig obekräftad, känna sorg uppleva bristande tillit, känna sin plikt och göra sitt bästa, ha dubbla roller, prioritera egna behov känna trygghet och frihet vid avlösning, vilja leva tillsammans. Diskussion belyser framförallt det centrala i resultatdelen, känslan av maktlöshet och livslidande bland anhöriga.

Not available / text

Not available / text

The ability of a patient to access physiotherapy directly (patient self-referral), although used widely in the private sector, is not the mechanism in use within the NHS where there exists a system of open access controlled by doctors. This study aimed to develop, implement and investigate a direct access physiotherapy service within a primary care setting in a health district of Scotland. The service was introduced and compared to the existing system of open access over a twelve-month period (1997-1998). Demographic and clinical data was collected relating to two samples: Control Year Group: All GP referrals for a year prior to the study year collected retrospectively. Study Year Group: General practitioner (GP) and direct access (DA) referrals. All patients were followed up one-month after discharge, and the number of associated GP consultations collated together with patient, physiotherapist, general practitioner and service non-user views of physiotherapy generally and direct access specifically. There were similar numbers of referrals (339 vs. 340) with no significant differences with regard to patient age or gender between the Control and Study Year Groups. The Study Year Group however revealed significant differences between DA and GP referrals. DA referrals, all of which were appropriate, accounted for 22.4% of total referrals in comparison to 77.6% GP referrals. DA patients were more likely to have been: male, younger, suffering from conditions of a shorter duration, in paid employment with less work absence, who were more compliant with attendance, had fewer physiotherapy contacts, lower reporting of symptom severity at discharge and were more highly satisfied with their physiotherapy care. This group also demonstrated a greater confidence in knowing when to access physiotherapy and were highly supportive of the effectiveness of physiotherapy. DA patients also consulted their general practitioner significantly less often than GP referrals (p = 0.001). Support for direct access was strongly expressed by service users and nonusers, physiotherapists and general practitioners. Direct access to physiotherapy is an example of an innovative, flexible approach to primary care service provision encouraged by current health policy.

published_or_final_version / Medicine / Master / Doctor of Medicine