Thesis (MTh)--Stellenbosch University, 2010. / ENGLISH ABSTRACT: Life in the present is never only about the present, but notably also about the past and the future. In this study the problematic of the representation of the past is addressed in search of a responsible historical hermeneutic. It is argued that historical hermeneutics is about the past, the present and the future, and, above all, the relation that exists between them. Historical hermeneutics facilitates our understanding of the past from our position in the present and creates meaningful ways in which we may anticipate the future. In this study I aim to contribute to the development of responsible historical hermeneutic for church and theology, especially in South Africa. To do so, I engage with the magisterial work of the French philosopher Paul Ricoeur, Mémoire, l’histoire, l’oubli who, I believe, proposes valuable signposts for us to reckon with on our way to a responsible historical hermeneutic. A general introduction is given to theological historiography and the development thereof in South Africa, pointing towards reasons why it is important for responsible historical hermeneutics to exist. The work of Paul Ricoeur is introduced as a valuable partner to dialogue with in this respect. A brief intellectual biography is given regarding Ricoeur’s work in order to indicate where and how his last work fits into and forms a part of his life’s work. The third chapter of the study is an outline and discussion of Ricoeur’s work, Memory, History, Forgetting. The discussion follows the order of Ricoeur’s work itself, and I try to indicate the main lines in Ricoeur’s argument, yet giving credit to him for the thorough way in which he deals with the respective themes by engaging the disciplines of philosophy, history, sociology, neurosciences etc. Subsequently I propose certain themes from Ricoeur’s work that is important for the church historian and historical theologian as signposts towards an adequate historiographical methodology. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Lewe in die hede het nie net met die hede te make nie, maar op ‘n besondere manier ook met die verlede en die toekoms. In hierdie studie word die problematiek van die representasie van die verlede aangespreek in ‘n poging om verantwoordelike historiese hermeneutiek te bevorder. Die argument word gevoer dat historiese hermeneutiek te make het met die verlede, die hede, en die toekoms, en bowenal die verhouding waarin dit met mekaar staan. Historiese hermeneutiek fasiliteer ons verstaan van die verlede vanuit ons posisie in die hede en skep betekenisvolle maniere waarop die toekoms geantisipeer kan word. Die studie het ten doel om by te dra tot die ontwikkeling van verantwoordelike historiese hermeneutiek vir die kerk en vir teologie, veral in Suid-Afrika. Met hierdie doel voor oë, word die grootse werk van die Franse filosoof Paul Ricoeur, Mémoire, l’histoire, l’oubli, bestudeer. Die bruikbare bakens op weg na verantwoordelike historiese hermeneutiek wat Ricoeur voorstel, word uitgewys. ‘n Algemene inleiding tot teologiese historiografie en die ontwikkeling daarvan in Suid-Afrika word gegee, en die belangrikheid van verantwoordelike historiese hermeneutiek sodoende uitgewys. Die werk van Paul Ricoeur word daarna ingelei as ‘n waardevolle bron in hierdie gesprek. ‘n Opsommende intellektuele biografie van Ricoeur se werk word gegee om aan te dui waar en hoe Ricoeur se laaste werke aansluit by sy ander werke. Die derde hoofstuk van die studie is ‘n uiteensetting en bespreking van Ricoeur se werk, Mémoire, l’histoire, l’oubli. Die bespreking volg die verloop van Ricoeur se werk self, en daar word gepoog om die belangrikste lyne van Ricoeur se argument uit te lig. Terselfdertyd word erkenning gegee aan Ricoeur vir die deeglikheid waarmee hy met ‘n wye verskeidenheid temas en dissiplines omgaan: filosofie, geskiedenis, sosiologie, neurowetenskappe, ens. Ten slotte word sekere temas van Ricoeur se werk uitgelig wat belangrik is vir die kerkgeskiedkundige en die historiese teoloog as bakens op weg na ‘n voldoende historiografiese metodologie.

Thesis (MTh)--Stellenbosch University, 2013. / ENGLISH ABSTRACT: This study describes and analyses the problem of termination of pregnancy, with special attention to its prevalence in Kenya, where more than seven hundred abortions are performed daily on girls between fifteen and seventeen years of age. Although pregnancy termination is illegal in Kenya, its practice goes on in the rural villages, in homes, in urban streets and in private clinics. The research focuses on the ethical quest for human dignity in the context of the church’s response to the challenge of termination of pregnancy. It examines the perceptions and attitudes of various cadres of Christians, such as church ministers, doctors and lawyers, towards the problem. The study has been mainly through literature review of books, journals, magazines and newspapers, as well as through structured interviews and focus group discussions in Kisumu County of Kenya. Various viewpoints have been discussed and analysed with regard to the problem. The research proposes Martin Benjamin’s ethical theory of compromise as the most suitable means by which the church in Kenya can approach the challenge of termination of pregnancy. The theory finds support from Norman Geisler’s theory of graded absolutism as well as from a biblical analysis. Through the compromise theory, the research proposes that the church should lead in public advocacy for legalising pregnancy termination within the first six weeks of pregnancy in order to deal with pregnancies arising out of rape and incest. Findings from structured interviews and focused group discussions support the current legal framework that prohibits pregnancy termination, but reveal a desire for change in the way the church deals with members who get unplanned pregnancies and those who terminate the same. The research suggests, in addition, that the church’s role should emphasize counselling, teaching and pastoral care, rather than ex-communication and public rebuke. The church should avoid activism which seeks to keep abortion illegal at the expense of numerous Kenyans who do not necessarily submit to the church’s position. Within the church, and among those whom the church seeks to convert, the researcher upholds the church’s teaching of chastity and abstinence as the most effective preventive measures against abortion. The thesis proposes these measures as the means to ensuring human dignity within the church in relation to the ethical challenge of termination of pregnancy. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Hierdie studie beskryf en ontleed die probleem van die beëindiging van swangerskap, met spesiale aandag aan die voorkoms daarvan in Kenia, waar meer as sewe-honderd aborsies daagliks uitgevoer word op meisies tussen vyftien en sewentien jaar oud. Hoewel swangerskap-beëindiging onwettig is in Kenia, vind dit steeds plaas in die plattelandse dorpies, in huise, in stedelike strate en in private klinieke. Die navorsing fokus op die etiese strewe na menswaardigheid in die lig van die kerk se reaksie op die uitdaging van die beëindiging van swangerskap. Dit ondersoek die persepsies en houdings van verskillende kaders van Christene, soos predikante, dokters en prokureurs, ten opsigte van die probleem. Die studie is hoofsaaklik gedoen deur ‘n literatuuroorsig van boeke, artikels, koerante en tydskrifte, sowel as deur middel van gestruktureerde onderhoude en fokus-groep besprekings in die distrik van Kisumu, Kenia. Verskillende standpunte word bespreek en ontleed met betrekking tot die probleem. Die navorsing stel Martin Benjamin se etiese teorie van kompromie voor as die mees geskikte manier waarop die kerk in Kenia die uitdaging van die beëindiging van swangerskap kan benader. Die teorie word ondersteun deur Norman Geisler se teorie van gegradeerde absolutisme sowel as deur 'n Bybelse analise. Deur die kompromie-teorie stel die navorsing voor dat die kerk leiding moet neem in openbare voorspraak vir die wettiging van swangerskap-beëindiging binne die eerste ses weke van swangerskappe wat voortspruit uit verkragting en bloedskande. Bevindinge van gestruktureerde onderhoude en gefokusde groepbesprekings ondersteun die huidige regsraamwerk wat swangerskap-beëindiging verbied, maar openbaar 'n begeerte vir 'n verandering in die manier waarop die kerk optree teenoor lede wat onbepland swanger raak en diegene wat aborsies kry. Die navorsing dui verder daarop dat die kerk se rol eerder moet fokus op berading, onderrig en pastorale sorg, as op ekskommunikasie en openbare teregwysing. Die kerk moet aktivisme vermy wat poog om aborsie onwettig te hou ten koste van die talle Keniane wat hulle nie noodwendig aan die kerk onderwerp nie. Binne die kerk, en onder diegene wat die kerk wil bekeer, ondersteun die navorser die kerk se lering van kuisheid en onthouding as die mees doeltreffende voorkomende maatreëls teen aborsie. Die tesis stel hierdie maatreëls voor as middele om menswaardigheid, met betrekking tot die etiese uitdaging van die beëindiging van swangerskap, binne die kerk te verseker.

Thesis (MTh)--Stellenbosch University, 2014. / ENGLISH ABSTRACT: The goal of this thesis is to present a historical-theological inquiry regarding secular humanism in Malawi. Some Christians have tried to respond, but there has been no detailed historical-theological response from the Church or theologians, nor has there been any critical investigation into the philosophy and underlying assumptions of secular humanism (understood as a specific movement and a broader intellectual current). (SHOULD BE REMOVED) The study is both historical and theological in perspective. It is historical, in that secular humanism is dealt with from a historical dimension, whereby its development over centuries is traced and lessons are learnt on how to respond to this movement in Malawi today. This study is also theological, in that it explores whether Christian humanism can engage constructively with concerns raised by secular humanists. It describes secular humanism on the level of its underlying assumptions, which are laid bare and their possible weaknesses exposed. The researcher holds that a critique of the assumptions is of greater merit than that which ends only on the level of specific arguments. Such a method of critiquing is borrowed from Klaus Nürnberger, who in his book Richard Dawkins’ God Delusion: A Repentant Refutation, critiqued Dawkins on the level of assumptions as well as Alister and Joanna McGrath who, in their book The Dawkins Delusion? Atheist Fundamentalism and the Denial of the Divine, challenged Dawkins at representative points, leaving it to readers to judge the overall reliability of his evidence and position. This is not to throw away specific arguments for it is through such arguments that we discern assumptions. This study is a critical engagement with the assumptions of secular humanism in Malawi, with the goal of responding to the challenges posed by their critique of religiosity. The study seeks to offer a constructive and adequate way of engaging Secular humanists and at the same time, explores whether Christian humanism is ideal in engaging concerns raised by secular humanists. The Christian humanist John W. de Gruchy is studied. He drew from John Calvin and Dietrich Bonhoeffer and the study also shows how he made use of their insights. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Die doel van hierdie tesis is om ‘n histories-teologiese ondersoek aangaande Sekulêre humanisme in Malawi in te stel. Sommige Christene het probeer reageer, maar tot dusver was daar nog nie ‘n georganiseerde en sistematiese histories-teologiese reaksie van die Kerk of teoloë nie, daar was ook nog nie enige kritiese ondersoek na die filosofie en onderliggende aannames van Sekulêre humanisme (hier verstaan as ‘n spesifieke beweging en ‘n breër intellektuele stroming). (SHOULD BE REMOVED) Hierdie studie is sowel histories as teologies in perspektief. Dit is histories, in dat Sekulêre humanisme vanuit ‘n historiese dimensie benader word, waardeur die ontwikkeling oor eeue heen gevolg word en lesse geleer word oor hoe om te reageer op hierdie beweging tans in Malawi. Die studie is ook teologies, in die sin dat dit van die aanname uitgaan dat Christelike humanisme konstruktief met die vraagstelling wat Sekulêre humaniste op die tafel plaas, kan omgaan. Dit beskryf Sekulêre humanisme op die vlak van die onderliggende aannames, wat uitgelig word en waarvan die moontlike swakhede ontbloot word. Die navorser voer aan dat ‘n kritiek van die aannames van groter meriete is as een wat eindig op die vlak van spesifieke argumente. Hierdie metode van kritisering word geleen van Klaus Nurnberger, wat is sy boek Richard Dawkins’ God Delusion: A Repentant Refutation, Dawkins kritiseer op die vlak van aannames, asook Alister en Joanna McGrath, wat in hulle boek The Dawkins Delusion? Atheist Fundamentalism and the Denial of the Divine, Dawkins op verteenwoordigende punte uitdaag, wat dit aan die lesers oorlaat om die oorhoofse geloofwaardigheid van sy bewyse en standpunt te bepaal. Dit is nie om spesifieke argumente weg te gooi nie, aangesien dit deur sulke argumente is wat ons aannames onderskei. Die studie is ‘n kritiese omgaan met die aannames en filosofie van Sekulêre humanisme in Malawi, met die doel om te reageer op die uitdagings wat deur hulle kritiek van godsdiens gebied word. Hierdie studie poog om op ’n konstruktiewe manier met Sekulêre humaniste om te gaan en bied terselfdertyd Christelike humanisme aan as die ideaal in die omgaan met die vraagstellings wat Sekulêre humaniste opper. Die Christelike humanis John W. de Gruchy is ‘n voorbeeld van hoe ‘n Christelike humanitiese veldtog uitgevoer kan word. Hy bou op Johannes Calvyn en Dietrich Bonhoeffer en die studie dui ook aan hoe hy van hulle insigte gebruik maak.

No description available.

Thesis advisor: Frederick G. Lawrence / This dissertation seeks to answer the question, arising from Bernard Lonergan's 1972 lectures on philosophy of God and systematic theology, of why he thinks philosophy of God, or natural theology, should be included within the functional specialty Systematics. The author argues that a key to the answer is an analysis of the concrete operations performed by philosophers as they pursue the question of God. Relevant to the distinction between and unity of philosophy of God and Systematics are both natural knowledge of God, which consists of affirmations and negations that can be immanently generated, and supernatural knowledge, which consists of affirmations and negations that cannot be immanently generated and thus require belief in divine revelation in order to be made by humans in this life. There is a way in which Systematics presupposes truths unknowable without revelation that the natural knowledge of philosophy does not, since Systematics includes hypotheses that attempt to account for how those truths could be so, doing so in a way that goes beyond what natural knowledge alone provides. However, even if philosophy results in natural knowledge, when the philosopher is Christian, it often performatively presupposes supernatural knowledge of revelation inasmuch as its inquiry into the question of God often in fact is preceded by and originates from the philosopher's horizon of Christian faith, which is partially constituted by affirmations of truths unknowable without revelation. Performatively, Christian philosophers often seek to understand the Christian God in whom they already believe. This explains Lonergan's practical recommendation to transfer philosophy of God to the theology department, as well as his comment in the essay "Dimensions of Meaning" that once philosophy becomes "existential and historical...the very possibility of the old distinction between philosophy and theology vanishes." Sublated by Systematics, philosophy of God is the aspect of faith seeking understanding that results in analogical understanding and affirmation of God as an unrestricted act of understanding, affirming, and loving. This knowledge provides an explanatory (though analogical) understanding of the God in whom Christians believe through faith. It is even included in theological hypotheses, such as Lonergan's possibly relevant explanation of the Trinity, which takes its starting point from the psychological analogy in which the one unrestricted act of understanding gives rise to a judgment of value and decision. Philosophy also contributes to the control of meaning in systematic theology by ruling out explanations of revelation that are incompatible with natural knowledge. Incorporating philosophy of God into the functional specialty Systematics such that philosophy of God attains "its proper significance" and "effectiveness," the theologian can answer the question of God in a more complete way than is possible through philosophy alone. The dissertation begins in Chapter 1 by giving an account of the distinction between natural and supernatural knowledge of God--as well as the more basic distinction between nature and supernature--in a way that attempts to be adequate to the "the third stage of meaning," in which metaphysical distinctions must have a basis in self-knowledge and self-appropriation. Chapter 2 then explains Lonergan's approach to philosophy of God as that which results in natural knowledge, as in chapter 19 of Insight. Chapter 3 provides an overview of the functional specialty Systematics, which pursues understanding of truths affirmed in the light of faith, including truths unknowable without revelation. Chapter 4 discusses why philosophy of God, when considered in terms of its concrete performance by the Christian philosopher, often is preceded by and emerges from a horizon of faith (and belief) and so is an exercise in faith seeking understanding, with its natural knowledge contributing to Systematics' task of explaining the conditions for the possibility of truths unknowable without revelation. The Conclusion raises and begins to answer further pertinent questions, such as whether Lonergan's understanding of philosophy of God as Systematics holds for non-Christian philosophers. / Thesis (PhD) — Boston College, 2015. / Submitted to: Boston College. Graduate School of Arts and Sciences. / Discipline: Theology.

Thesis advisor: Mary Ann Hinsdale / This dissertation explicates and evaluates the theological anthropology of David Tracy. Through a reading of the whole of Tracy's published theological corpus, it argues that Tracy's work on theological method, hermeneutics, public theology, and otherness rests on an implicit and evolving understanding of the human person. This anthropology is rooted in four key characteristics or "anthropological constants": finitude, relationality, sin, and grace. The methodological approach of the dissertation is genealogical and hermeneutical. Each of these four constants is taken as an interpretive lens through which the dissertation considers the development of Tracy's thought. This approach will demonstrate first how finitude, relationality, sin, and grace are interwoven in Tracy's work, and second how the development of his core theological loci of method, interpretation, public-ness, pluralism, and otherness are rooted in these four constants. The text concludes with an evaluation of Tracy's theology anthropology in light of his context as a North American, late 20th century, Catholic theologian. Tracy's work provides insight into the interdependence of theological method and anthropology. However, while he attends to the importance of how historical, linguistic, and social context shape human persons, his conceptual approach to context tends to ignore particularity and embodiment. Nevertheless, the four "constants" of Tracy's theological anthropology could fruitfully engage contemporary currents such as ecotheology and disability theology. This dissertation is the most thorough and sustained foray into the question of David Tracy's theological anthropology to date, and as such provides a significant contribution to the field of 20th/21st century North American Catholic theology. / Thesis (PhD) — Boston College, 2013. / Submitted to: Boston College. Graduate School of Arts and Sciences. / Discipline: Theology.

Recent scholarship has increasingly recognized the unity of Herman Bavinck's (1854-1921) thought, shedding the once-predominant reading that Bavinck was a conflicted thinker caught between modernity and orthodoxy. There were 'two Bavincks', the secondary literature claimed. The catalyst of unity for Bavinck's thinking is located in his deployment of organic language to characterize particular theological loci. The organic motif stems from Bavinck's Trinitarian doctrine of God, according to which God exists as the archetypal and self-existent Three-in-One. Creation, then, is an ectypal reflection of the triune Godhead, and as such can be described as an organism comprising of many unities-in-diversities. This new reading, propelled by James Eglinton, argued that for Bavinck the Trinity ad intra leads to an organic cosmology ad extra. Though this reading has showcased the unity of Bavinck's thought in general, current scholarship on Bavinck's theological epistemology remains fractured along the lines of the 'two Bavinck' thesis, with two sides that emphasize, respectively, the modern strand of Bavinck's thinking or his classical, orthodox, side. This thesis reinvestigates the primary texts in which Bavinck discusses epistemology and argues that the organic motif is also the lens through which his epistemology is to be read. In doing so, this thesis argues that the organic motif allowed Bavinck to utilize both classical (Thomistic) and post-Kantian sources in a way that produces coherence rather than inconsistency. Thus, it is unnecessary to pit Bavinck's use of classical sources against his use of modern sources: particular deployment is not systematic endorsement. The thesis, then, is that a Trinitarian doctrine of God ad intra produces not merely an organic cosmology ad extra, but also an organic epistemology. It then proceeds to demonstrate this in two ways. First, the thesis observes that Bavinck characterizes the sciences (wetenschappen) as a single organism made up of a unity-in-diversity. The specialization and divisions of the sciences mean that each field has its own sphere of existence with unique grounds and methodologies, but there is an underlying theological unity between them that relativizes that diversity precisely because all of the sciences are theological. Second, for Bavinck subjective knowledge can organically correspond with objects because both participate in a larger, organic universe. Mental representations connect with the world because all of creation is primordially interconnected by way of God's organic design. In each of these steps Bavinck's eclectic use of sources and overall creativity and unity are displayed. This thesis also relates his discussion both to his interlocutors and contemporary philosophical and analytic epistemology. Hence, this thesis not only demonstrates the overall coherence of Bavinck's thought, thereby further eradicating ill-conceived notions of there being 'two-Bavincks', but also showcases potentially generative insights concerning the place of theology within the university and the resources theology might provide for philosophical epistemology.

4. Sammanfattning Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk. Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”. För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp. För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna. Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan. De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.

<p>4. Sammanfattning</p><p>Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk.</p><p>Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”.</p><p>För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp.</p><p>För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna.</p><p>Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan.</p><p>De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.</p>

This thesis is the result of a concern over ‘being church’ in a multicultural setting, in accordance with the aphorism ‘Lex orandi, lex credendi, lex (con)vivendi’ (cf. Smit 2004). The urban setting of the City of Centurion, in Gauteng Province, The Republic of South Africa, displays a diversity of cultures, languages and individuals in relation with one another. South Africans, as a nation, are still learning to live together (lex (con)vivendi), in unity and inclusivity, some two decades after the birth of democracy in a post-Apartheid context. This context cannot be overlooked, neither can the multicultural context of urban South Africa. Therefore, the research question of this thesis is: how does the form and content of prayer impact the ways in which people connect with God and other people? In the first chapter, the research problem was stated. The second chapter described theory relevant to the research project as well as the research methodology. In the third chapter, the qualitative research data was described. Chapter four involved drawing on theories from various arts and sciences to interpret the empirical data. The fifth chapter considered theological concepts that would aid in developing ethical norms and learning from ‘good practice’. The sixth, and final chapter, formed a pragmatic response by means of suggesting a new theory for praxis. The suggested theory for praxis involves the liturgical inculturation process of continual critical-reciprocal interactions between liturgy and culture, with the inclusion of focussing on the concepts of unity and inclusivity. This should then aid the worshippers’ unity and inclusivity in ‘being church’, in living together — with one another (lex (con)vivendi) in a multicultural setting. Key terms: Liturgy; Liturgical inculturation; Culture; Prayer; Ritual; Ritualisation; Inclusivity; Unity; Practical Theology; Ecclesiology. / Thesis (PhD)--University of Pretoria, 2018. / Practical Theology / PhD / Unrestricted