LAG ELLER VÄRDEGRUND. VAD STYR I PRAKTIKEN?Öberg, MariaÖstberg, YlvaÖrebro UniversitetAkademin för juridik, psykologi och socialt arbeteSocionomprogrammetSocialt arbete, 61-90 poängC-uppsats, 15 poängHt 2009   Sammanfattning Studien syftar till att belysa den problematik som finns gällande tillämpningen av lagstiftningen i brottsbalken (BrB, 1962:700) och offentlighet – och sekretesslagen (OSL, 2009:400) då brukare inom 9:9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) begår brott. Dessutom vill vi undersöka chefers tillämpning av ovan nämnda lagstiftning utifrån fiktiva fall. Vidare syftar studien till att undersöka hur de etiska grundprinciperna inom LSS påverkar enhetschefernas beslut om åtgärder gällande situationer då brukare begått brott. Vi vill också undersöka om det finns en problematik med att brukare inom LSS begår brott. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där fyra semistrukturerade intervjuer genomförts med chefer inom verksamhetsområdet. Intervjuerna utgick delvis ifrån två fiktiva fall. Vi ville med det ge alla respondenter samma utgångs punkt. Vi har transkriberat vårt material för att tematisera och tolka det. Studien visar på att det finns en problematik med tillämpningen av lagstiftningen. Samtliga respondenter visste i teorin hur lagstiftningen såg ut, men ingen av respondenterna visste hur lagstiftningen tillämpades. Resultatet visar också att det finns en skillnad i synen på värdegrunderna beroende på hur nära brukaren respondenten arbetar. De respondenter som arbetat närmast brukarna vill skydda brukarna från allt ont, vilket ibland kan påverka brukarnas möjligheter att uppleva de värdegrunder som finns inom LSS. Respondenterna som inte arbetade nära brukarna uppfattade brukarna som vilka medborgare som helst. Nyckelord: Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS 1993:387), Offentlighet och sekretesslagen (OSL 2009:400), Brottsbalken (BrB 1962:700), värdegrunder inom LSS, chef. / LAW OR VALUES? WHAT RUNS IN PRACTICE? Öberg, MariaÖstberg, YlvaÖrebro UniversityDepartment for Behavioral, Social and Legal SciencesSocial Work programSocial work, 61-90 pointsC-essay, 15 pointsAutumn term 2009   Abstract The study aims to highlight the problems that are related to enforcement of the law for criminal code (BrB, 1962:700) and law of publicity and confidentiality ( OSL, 2009:400) when patient in the 9:9 § in law of support and service for some functional disability peoples (LSS, 1993:387) commit crimes. We also want to investigate managers' implementation of the said law on the basis of fictitious cases. Furthermore, the study aims to examine how the basic ethical principles of LSS affects of Unit Decision on measures concerning situations where patient have committed crimes. We also want to investigate if there is a problem with users, within LSS, committing crimes. We have used a qualitative approach in which four semi-structured interviews conducted with managers in the business field. The interviews were based in part from two fictional cases. We wanted to give it all respondents the same starting point. We have transcribed our material for themed and interpret it. The study shows that there is a problem in law enforcement. All respondents knew in theory how the legislation looked like, but none of the respondents knew what the law was applied. The results also show that there is a difference of opinion on the value basis depending on how close to the patient the respondent works. Respondents who worked closest to the patient want to protect patient from all trouble, this sometimes can affect patient' ability to experience the values that exist in the LSS. Respondents who did not work close to patient, perceived the patient´s as any other citizens. Keywords: patient, functional disability, ethnical values, crime, manager.

SAMMANFATTNING   Sverige har ännu ingen straffrättslig plikt att bistå nödställd som en del andra nordiska länder har. Genom ett dagsaktuellt direktiv har det begärts att eventuella följder vid ett införande av en sådan plikt skall utredas. Plikten är uppsatsens huvudämne och det ämnas redogöra för konsekvenser av ett eventuellt framtida införande av denna plikt.   Historiskt sett har ett flertal motioner lämnats om införande av plikt att bistå nödställd. Kritik handlar om att det är straffritt att se på utan att ingripa då andra till följd av olyckor eller brott hamnat i nöd. Motionerna har varje gång efterföljts av avslag. Grunden till detta baserar sig huvudsakligen på problem med lagens allmänna ordalydelse där det skulle bli svårt för allmänheten att förutse vad som är tillräcklig hjälp och inte. Sådan plikt ansågs också överflödig dels på grund av att Sverige har flertalet specialbestämmelser med påbud om ingripande men även för att allmänheten ser det som en moralisk plikt att hjälpa nödställda.   Då området för konsekvenserna är oöverskådligt har jag valt att fokusera på två huvudproblem som grund till frågeställningarna. Den första frågan är om Norges lagstadgade plikt i § 387 NSL är en god förebild för Sverige vid utformning av bestämmelsens ordalydelse och tillämpning av densamma?   Den andra frågan rör medhjälp till självmord som är straffritt i Sverige. Kan detta straffria område komma att påverkas rent straffrättsligt vid införande av plikt att bistå nödställd?   För att besvara dessa frågor har en i huvudsak rättsdogmatisk metod med komparativa inslag valts. Då Norges stadgande ligger till grund för en av frågeställningarna är det naturligt att huvudfokus ligger på detta grannland.   Vid äkta underlåtenhetsbrott är det uttryckligen underlåtenhet att vidtaga en påbjuden handling som är den straffbelagda gärningen. Oäkta underlåtenhetsbrott kriminaliserar en underlåtenhet som är kausal till uppkommen effekt. Dock måste gärningsmannen befinna sig i garantställning för att straffansvar skall kunna utkrävas vid detta brott. Handlingsplikten kan uppstå genom åligganden i lag, avtal eller eget föregående handlande. Det sistnämnda innebär att gärningsmannen själv framkallat en viss fara som resulterat i en effekt, det vill säga skada av något slag, där garanten bestraffas för underlåtenhet att avvärja denna effekt.   Norges § 387 NSL är utformad som ett äkta underlåtenhetsbrott, men uttryckligen i lagtexten stadgas att för det fall den nödställde omkommer utdöms ett högre fängelsestraff än om denne överlever. I praktiken tillämpas stadgandet som om det vore ett oäkta underlåtenhetsbrott där den underlåtande straffas för uppkommen effekt. Tidigare nämndes att i svensk rätt sker detta endast vid oäkta underlåtenhetsbrott där gärningsmannen är garant. Slutsatsen tillhörande den första frågeställningen är att Norges stadgande inte bör ses på som en god förebild vid ett eventuellt införande av hjälpplikt då allmänheten indirekt hamnar i garantställning och straffas i enlighet därmed.   Den andra frågeställningen gällande huruvida den straffria medhjälpen till självmord kan komma att påverkas av nämnda plikt besvaras jakande. Den som försöker begå självmord är i nöd. När medhjälparen underlåter att rädda den nödställdes liv kan denne dömas för underlåtenhet att bistå nödställd. Hur denna problematik för svensk del skall hanteras förtäljer inte historien.