Bakgrund: Begreppet ensamhet kan ha olika betydelse för olika personer. När ensamheten inte är självvald kan det leda till ohälsotillstånd i form av depression, demens, högt blodtryck, stroke samt hjärtinfarkt. Undersökningar har visat att många äldre personer med äldreomsorg upplever ensamhet i någon form. Det är dock oklart hur stor andel av den svenska befolkningen som upplever en känsla av ensamhet. Syfte: Syftet var att kartlägga förekomsten av ensamhet i förhållande till social interaktion bland äldre personer i Sverige i åldern 60 och 81 år.  Metod: Metoden i studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie och baserades på data från, en nationell kohortstudie om olika aspekter av åldrandet. The Swedish National Study on Aging and Care (SNAC). Datamaterialet analyserades med deskriptiv och jämförande statistik.  Resultat: Resultatet visade att majoriteten av deltagarna rapporterade att de sällan eller aldrig kände sig ensamma och bodde i eget boende. Detta trots att de inte hade haft någon social interaktion de senaste fyra veckorna, men däremot bodde med make/ maka/ partner.  Slutsats: Slutsatsen var att ensamhetskänslor inte behöver uppstå vid utebliven social interaktion. Social interaktion behöver således inte vara associerat med ensamhet