Att människor ska mötas och att det ska skapas mötesplatser, identifieras som ett ofta använt argument i dagens fysiska planering. Anledningen till att människor ska mötas härleds till att det leder till trygghet och tolerans, samt att människor vill känna närhet till andra. Denna uppsats undersöker den sociala interaktionen som formuleras inom fysiska planering, alltså: vilka möten är det tänkt att uppstå mellan människor i staden, enligt kommunala fysiska planeringsdokument. Uppsatsen undersöker även hur social interaktion har behandlats i olika tidigare stadsbyggnadsideal och jämför detta med det rådande stadsbyggnadsidealet. Sociologen Georg Simmel har behandlat ämnet social interaktion och det är härifrån som uppsatsen tar sin teoretiska utgångspunkt. Simmel beskriver olika former av social interaktion, vilket betyder att människor träffas för olika anledningar och syften. Det är med dessa former som uppsatsens fall analyseras, för att få reda på vilka möten som formuleras inom fysisk planering. Uppsatsens fall är stadsbyggnadsprojektet Älvstaden i Göteborg. Älvstaden har valts, då fallet anses vara ett talande exempel för den rådande stadsplaneringssituationen. För Älvstaden har det utförts en diskursanalys över dokument, så att uppsatsens frågeställningar besvaras.

Göteborg stad har likt andra storstäder i Sverige upplevt en ökad boendesegregation i staden mellan invånare med hög och låg socioekonomisk status. För att motarbeta detta har Göteborg påbörjat ett ambitiöst planeringsprojekt i centrala delarna av staden, döpt Älvstaden. Ett sätt att bekämpa de utmaningar Göteborg står framför är genom socioekonomiskt blandade bostäder tillsammans med en blandad stadsmiljö. I den här fallstudien genomförs en kvalitativ innehållsanalys på två utvalda planeringsdokument som berör fallet. Genom läsning av dokumenten och teorin skapades tre teman som användes att för analysera texten genom att koda materialet. För att analysera innehållet i dokumenten används teorierna inom rättvisa och ny urbanism. Med hjälp av analysen drogs slutsatsen att Älvstaden som planeringsprojekt har som mål att skapa en rättvis och blandad stad, med hjälp av teorierna går det dock att se att planerna följer nyurbanismens tankar i högre utsträckning än de om rättvisa.

Due to climate change and natural variations in the hydrological cycle, global mean sea levels are increasing, causing the mean sea levels in different regions of the world to increase. In Sweden, coastal cities are facing rising water levels which is increasing flooding. The coastal community of Gothenburg, Sweden was identified the 18th most vulnerable city in the country both to flooding induced by water level rise and other climate change related impacts. Its location, in proximity of Lake Vänern, and in the mouth of the Göta River and its tributaries: Säveån, Mölndalsån and Lärjeån is heightening flood risk and vulnerability in the area. This thesis aims to contribute in comprehending the integration process of natural hazard and climate change adaptation for flood management in Älvstaden- central Gothenburg between 1999 and 2015. With the main objectives being” how the municipality of Gothenburg has applied the urban land use planning theory for the integration of natural hazard and climate change adaptation, with regards to adaptation for flood management in Älvstaden between 1999 and 2015? “What climate change adaptation policies for flood management have been implemented in Gothenburg within this time frame, and how the policies have been revised to match the reality of flood issues?” And “What improvements would be made in the integration process to better address adaptation for flood management?” A desk-based research and one case study approach was adopted for this study. The findings indicate that although the city has systematically used the steps involved in the integration process of natural hazard and climate change adaptation for flood management, it does not link the policies and the measures applied to adaptation for flood management. Which is an issue as it has led to the exclusion of vital functions of the integration process. Suggestions on how the integration process could be improved are provided.