Då världens äldrebefolkning ökar är det viktigt att skapa förståelse för hur äldre påverkas av sin omgivning och vilka effekter det kan ha på deras liv. Detta är en kvalitativ studie med fokus på hur fysisk planering kan påverka äldres rätt till staden i Örebro kommun. Det genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer samt en mindre dokumentanalys. Respondenterna var tre pensionärer samt en stadsplaneringsstrateg. Intervjuerna gav en inblick i hur Örebro planerar för den äldre befolkningen samt några äldres aktuella åsikter gällande staden. Dokumenten som analyserades gav en djupare förståelse hur politiker och tjänstemän arbetar. Huvudteorierna för detta har varit ’kritisk urbanteori’ samt Henri Lefebvres begrepp ‘Rätt till staden’. För att få djupare förståelse för vad äldres rätt till staden kan vara användes diverse litteratur inom ämnen som till exempel ’exkluderande design’, offentliga platser och åldersvänliga städer. Resultatet av denna studie visar på att det finns brister i äldres rätt till staden Örebro. Örebro har inget specifikt åldersfokus i sin planering utan försöker snarare skapa en rättvis stad för alla i allmänhet. De äldre personerna upplever att vissa aspekter i planeringen inte inkluderar dem. Kollektivtrafik, kommersiell handel och kvarboende var några av de aspekter som framför allt nämndes i intervjuerna. Örebro kommun försöker inte medvetet förminska äldres rätt till staden utan det blir en konsekvens av planeringsprioriteringar.

Äldreperspektivet i stadsplaneringen är ett nästintill outforskat område i Sverige. Samtidigt står vi i Sverige, precis som i många andra länder, inför stora demografiska utmaningar kopplade till den snabbt åldrande befolkningen. Där stadsplanering med ett äldreperspektiv identifierats som en i raden av insatser som krävs för att möta de utmaningar som en åldrande befolkning för med sig. I den här studien har äldrevänlig stadsplanering undersökts utifrån en fallstudie av stadsutvecklingsprojektet Ulleråker i Uppsala kommun. En kommun som sommaren 2016 gick med i Världshälsoorganisationens (WHO:s) globala nätverk för åldersvänliga städer och samhällen, och därmed precis påbörjat sin resa mot att bli en mer äldrevänlig stad. Då äldreperspektivet är ett nytt fenomen i svensk stadsplanering, saknas kunskapen om vad kommunen bör göra för att tillgodose ett sådant perspektiv, vilket utgjort utgångspunkten för denna studie. Studiens syfte har på så sätt varit att bidra med ökade kunskaper om innebörden av äldrevänlig planering, och hur Uppsala kommun skulle kunna utveckla sitt arbete för att på ett bättre sätt tillgodose ett äldreperspektiv. Materialet som legat till grund för fallstudien baseras på dokumentstudier av styrdokument och planhandlingar, samt intervjuer med aktörer som är involverade i stadsplaneringen utifrån ett äldreperspektiv i Uppsala. I studien identifieras en rad faktorer som inom forskningsvärlden framhävts som betydelsefulla vid planeringen av en äldrevänlig stad. Och resultatet från fallstudien tyder på att kommunen, trots att de inte uttalat arbetar med ett äldreperspektiv i stadsplaneringen idag, indirekt tillgodoser vissa delar av äldreperspektivet i sin planering. Samtidigt identifieras i studien en rad förbättringsområden. Bland annat att synen på äldreperspektivet bör tydliggöras och breddas, samt att kommunen bör anta en gemensam målsättning för äldreperspektivet. Likaså föreslås att hanteringen av äldreperspektivet bör ses över, för att förtydliga vilka delar av den kommunala organisationen som ska vara ansvarig för att uppfylla vilka delar av äldreperspektivet. Fallstudien pekar även på att frågan om äldres boende bör lyftas tidigare i planeringsprocessen än vad som görs idag. Slutresultatet från studien, indikerar att ökad kunskap om äldreperspektivet bidrar till att öka medvetenheten om vilka vi planerar för och hur äldre påverkas av olika beslut gällande stadsmiljön, vilket kan ses som en förutsättning för ett medvetet och hållbart samhällsbyggande. / The elderly perspective is currently missing in urban planning in Sweden. At the same time, Sweden and many other countries are facing demographic challenges in terms of an ageing population. However, the integration of an elderly perspective into the planning process of cities can be considered as one of a number of efforts to meet these challenges. In this study, an elderly-friendly planning approach has been investigated through a case study of the urban development project Ulleråker in Uppsala, Sweden. In 2016, Uppsala municipality became a member of the WHO global network for age-friendly cities and communities. Hence, the municipality of Uppsala has just begun its journey towards becoming an elderly-friendly city. Since the elderly perspective is a comparatively new phenomenon in the planning agenda in Sweden, the municipality lacks the knowledge needed to cater for such a perspective. With this as a starting point, the purpose of this study is to advance knowledge of elderly-friendly planning, as well as identify ways in which Uppsala municipality could improve their planning procedures to better meet the needs of the elderly in the urban environment. The case study is based on document reviews of regulatory and planning documents linked to the development project of Ulleråker. In addition, five in-depth interviews have been carried out with actors involved in the planning process from an elderly perspective in Uppsala. The study identifies a number of factors of importance in creating an elderly-friendly urban environment. On the one hand, the result of the case study indicates that the municipality does not explicitly consider an elderly perspective in the municipal planning process. On the other hand, the same case study reveals that an elderly perspective is considered indirectly to some extent. Furthermore, the study highlights a number of areas of improvement in order to strengthen the elderly perspective in Uppsala. For instance, it is suggested that the municipality should broaden its view of the needs of older people in urban environments. In addition, the municipality’s handling of the issue should be reviewed to determine the extent to which different parts of the municipal organisation should be responsible for ensuring different factors in creating an elderly-friendly urban environment. Moreover, the case study also suggests that the dwelling issue of elderly people should be considered at an earlier stage in the planning process compared to what is done today. The conclusion indicates that increased knowledge about the elderly perspective in urban planning may raise the awareness of who we plan for, and how older people are affected by different decisions concerning the urban environment. Which can be understood as a precondition for sustainable development.