The 2010's have seen many changes happening in the launcher world: private players have emerged increasing competition for the traditional launch operators and the development of reusable launcher allowing a decrease in launch cost. The satellite market has also evolved with the appearance of nano-satellites and the development of satellite constellations. ArianeWorks is a joint initiative between CNES and ArianeGroup aiming at accelerating European innovation in the launcher field. Within this framework, Themis, a reusable first stage demonstrator, is currently built and tested. This thesis presents the evaluation of a mini-launcher that would use a derivative of Themis as a first stage. To do so, a set of software tools has been developed and evaluated. These tools make it possible to evaluate various launcher architectures, and to carry out system loops in order to refine the design choices and associated performances. The first results of design and performance from the tools are also presented. / Under 2010-talet har många förändringar skett i bärraketvärlden: privata aktörer har dykt upp och ökad konkurrensen för de traditionella operatörerna. Utvecklingen av återanvändbara bärraketer möjliggör en minskning av uppskjutningskostnaden. Satellitmarknaden har också utvecklats med uppkomsten av nanosatelliter och utvecklingen av satellitkonstellationer. ArianeWorks är ett gemensamt initiativ mellan CNES och ArianeGroup som syftar till att påskynda europeisk innovation inom bärraketområdet. Inom detta ramverk byggs och testas för närvarande Themis, en återanvändbar demonstrator för ett första raketsteg. Den här uppsatsen presenterar utvärderingen av en ministartare som använder en del av Themis. Inom detta arbetet har en uppsättning mjukvaruverktyg utvecklats och utvärderats. Dessa verktyg gör det möjligt att utvärdera olika bärraketutformningar och utföra systemloopar för att förfina utformningsval och tillhörande prestanda. De första resultaten av utformningen och prestandan presenteras.

The increased number of electric vehicles (EV) will influence the electricity demand and could possibly exceed the maximum power available on the grid. In order to manage such development, new innovations and impactful policy mechanisms are crucial.  EV fleets are prospected to work as dynamic energy storage systems and if controlled smartly, it could result in energy savings and revenue streams. The EV could, be charged when electricity prices are low and discharged when high. Thus, discharged power could be sold to the grid or supplied to a building. This could then generate revenue streams and enhance self-consumption through services called vehicle-to-grid (V2G) and vehicle-to-building (V2B). Despite the advantages of V2X (vehicle-to-anything), premature battery degradation due to capacity loss as a consequence of charging and discharging processes is a prominent concern since the battery is unfit for EV when it reaches 80 percent of the initial capacity. This could be managed by providing the battery a second life as storage solution and thus enhance the feasibility, and lifetime for EV batteries thereby contributing to circular economy.  Previous studies have investigated the possibility of EV as energy vectors and optimizing the charging and discharging schedules for demand supply management, for example in peak shredding or shifting. This study aims to combine the mechanism of V2B and V2G and further providing the EV battery a second life in residential PV storage to optimize the usage through the battery’s lifetime in a circular perspective. Hence, for this thesis, a mixed integer linear problem (MILP) was developed to optimize the potential, savings and earnings from V2B/V2G as well as from second-life energy storage in residential PV. For this purpose, a case study with real data from a residential building with a build-in PV from 2018 in Switzerland was integrated. Further, the impact of the batteries in the two stages and the contribution towards a circular economy was investigated.  Results show that the battery lifetime from exercising V2G/V2B could at its worst last for 3.11 years. This is however strongly impacted from input data, degradation and selling price of electricity. During its lifetime, the EV battery could avoid 26% of cost compared with not using V2X. Overall, V2B/V2G leads to energy and economic savings, but there is degradation in the battery and the savings made by V2B/V2G is not enough to justify the investment costs of an EV battery. Hence, the cost of replacing the battery in the EV due to the degradation of V2B/V2G needs to be subsidized or by other incentives for it to become feasible. When further providing the battery a second life, it shows huge potential in savings as observed from the result which contributes to resource efficiency and circular economy. In this study, the reused battery could last for either 2.4 or 9.45 years, depending on the electricity selling price. Thus, the lifetime usage of the battery can be increased substantially with second life of batteries depending on the application. / Det ökande antalet elbilar kommer att resultera i ökad efterfrågan av elektricitet och då även överskrida tillgängligheten på elnätet. För att hantera utveckling som denna är nya innovationer och kraftfulla policys vitalt.  Elbilar förväntas att kunna användas som dynamisk energilagring och leda till energibesparingar och intäkter. Genom innovationer som vehicle-to-grid (V2G) och vehicle-to-building (V2B) finns det potential för elbilar att ladda upp batteriet när elpriserna är låga och sedan ladda ur batteriet när priserna är höga. Den urladdade energin kan då exempelvis säljas till elnätet (V2G) eller levereras till en byggnad (V2B) och således leda till intäkter eller reducerade elkostnader. Trots fördelarna med att tillämpa elbilsbatterier för urladdning, tillkommer följder av ökad degradering av batteriet på grund av upp- och urladdning. Då batteriet inte är lämpligt för användning i elbilar när det degraderat till 80 procent av den initiala kapaciteten, finns det även en problematik. Detta skulle kunna hanteras genom att återanvända batteriet i lagringslösningar och öka lönsamheten i att använda dynamisk energilagring, förlänga livslängden men även bidra till den cirkulära ekonomin.  Den här studien syftar till att optimera potentialen, besparingar och intäkter av elbilsbatterier i ett cirkulärt perspektiv genom V2B och V2G och därefter återanvända elbilsbatteriet för energilagring med solceller i ett bostadshus. För detta, användes linjär programmering. Vidare integrerades en fallstudie med verkliga data från ett bostadshus i Schweiz med solceller.  Resultaten visar att batteriets livslängd reduceras till 3,11 år genom att använda V2G/V2B, men är starkt påverkat av inmatningsdata, degraderings modellen och försäljningspriset av elektricitet. Under batteriets livstid kunde elbilsbatteriet undvika 26% av elkostnaderna jämfört med att inte implementera V2B/V2G. Sammantaget leder sådan användning av elbilsbatterier till energi- och ekonomiska besparingar, men på grund av den signifikanta reduceringen i livslängd och höga investeringskostnader, räcker det inte för att motivera implementerandet av sådana tekniker som det ser ut idag. Det finns därmed ett behov av subventionering av elbilsbatterier för att använda V2B/V2G. Vidare, när batteriet återanvänds, visar resultaten signifikant besparingspotential som kan bidra till resurseffektivitet och cirkulär ekonomi. I den här studien, varierar livslängden på det återanvända batteriet mellan 2,4 och 9,45 år som ett resultat av försäljningspriset av elektricitet. Således kan batteriets livslängd beroende på applikation förlängas avsevärt genom återanvändning.

Bakgrund: Dynapac har använt återanvändbara lastbärare sedan 1980-talet, då de implementerade lastbärare för däck. Lastbärare används främst till att leverera gods och den centrala ståndpunkten är att det ska finnas en tillgänglighet på lastbärare för att kunna leverera godset i tid. Lastbärarna skickas sedan tillbaka till leverantören efter att godset har använts under hela produktionskedjan. Dynapac upplever stora problem när det gäller informationsflödet för deras återanvändbara lastbärare. Dynapac inte har något tillvägagångsätt att spåra dem, och de vet inte heller hur många lastbärare de äger eller vart de befinner sig.  Syfte: Syftet med studien är att utifrån Dynapacs hantering av återanvändbara lastbärare, föreslå en standardiserad rutin för de interna processer där lastbärare återfinns.  Metod: Studien baseras på en kvalitativ fallstudie på Dynapac Compaction Equipment AB, där data samlats in genom semi-strukturerade intervjuer och observationer. Urvalet för de semi-strukturerade intervjuerna baserades på ett målstyrt urval, där respondenterna specifikt valdes ut för att få fram representativ information till studien.  Resultat: Studien identifierade ett antal brister angående hanteringen av de återanvändbara lastbärarna. Bristerna har resulterat i faktumet att Dynapac är inkapabla att veta antalet lastbärare de äger eller hur många modeller som finns. Problemen som upptäcktes anses till stor del kunna standardiseras med hjälp av ett register över lastbärarna tillsammans med RFID-teknologi som kan integreras med Dynapacs affärssystem SAP. / Context: Dynapac have been using reusable load carriers since the 1980s, when they implemented carriers for tires. The load carriers are mainly used to deliver goods, and the central position is that there must be an availability of the load carriers to be able to deliver the goods on time. The load carriers are being shipped back to the supplier after the goods have been used in the assembly line. Dynapac is experiencing significant issues regarding the information flow of their reusable load carrier. They have no way of tracking or tracing the carriers, neither do they know how many carriers they own nor where they are.  Purpose: The purpose of the study is to propose a standardized routine for the internal processes involving load carriers, based on Dynapacs current processes for handling reuseable load carriers.   Method: The study constitutes a qualitative case study at Dynapac Compaction Equipment AB, where data has been collected through semi-structured interviews and observations. The selection for the interviews was based on targeted selection in order to obtain representative information for the final results of the study.  Results: The study identified several different deficiencies regarding the management of reuseable load carriers. The problems that were discovered can be standardized with the help of a register or index combined with RFID-technology that can be integrated with Dynapacs business system SAP. With the implementation of a register, can Dynapac also introduce continuous inventory to keep the problem from appearing again.

I december 2019 rapporterades de första fallen av ett virus benämnt som covid-19 i Wuhan, Kina. Viruset sprider sig snabbt och i takt med den okontrollerade spridningen blir också trycket på sjukvården allt högre. Samtidigt som vården gör allt i sin makt för att räcka till så rapporteras det om global brist på skyddsutrustning. Tillverkningen av ett kirurgiskt munskydd, från fiber till färdig produkt, består av ett omfattande system och kräver material av specifika fibrer som framställs i avancerade processer. Att skapa ett munskydd som besitter möjligheten för återanvändning hade varit ett alternativ i syfte att minska risk för att munskydd tar slut samtidigt som engångsförbrukning minimeras. Syftet med denna studie är att studera och analysera materialval, framställning, konstruktion och krav för kirurgiska munskydd. Studien syftar också till att undersöka alternativa möjligheter till att skapa ett återanvändbart munskydd. Val av metod för insamling av material har haft sin utgångspunkt i litteraturstudier av främst vetenskaplig karaktär. Då ämnet är högaktuellt har nyhetsartiklar från betrodda dagstidningar varit av värde. Intervjuer av kvalitativ läggning genomfördes i syfte att skapa en överskådlig inblick i vårdarbetet. Ett kirurgiskt munskydd fungerar som en skyddande barriär mot överföring av smittämnen mellan personal och patient och är generellt uppbyggt i tre olika lager. Det inre lagret, mittenlagret, är tillverkat genom en process kallad nonwoven meltblown medan de två yttre lagren, det övre och det undre, tillverkas genom en process kallad nonwoven spunbond. Dessa tre lager kalendreras sedan samman och bildar själva filtermediet som därefter veckas och sys i en konverteringslinje. Munskydd är en engångsvara och slängs direkt efter användning. Nawar Kadi, som är professor på Textilhögskolan i Borås, arbetar för tillfället med ett projekt som syftar till att utveckla ett delvis tvättbart munskydd som fungerar att återanvända. I dagsläget finns många aspekter att beakta och frågor att besvara innan projektet går att förverkliga i praktiken men med rätt förutsättningar, ekonomisk stöttning och framförallt beprövade metoder med bakomliggande forskning är möjligheten till att skapa ett återanvändbart munskydd inte långt borta. / In December 2019, the first cases of a virus called covid-19 were reported in Wuhan, China. The virus is spreading rapidly and in connection with the uncontrolled spread, the pressure on healthcare is also increasing. At the same time as healthcare is doing everything in its power to suffice, a global lack of protective equipment is reported. The manufacture of a surgical face mask, from fiber to finished product, consists of a comprehensive system and requires materials of specific fibers produced in advanced processes. Creating a face mask that possesses the possibility of reuse would have been an alternative with the aim of reducing the risk of face mask ending while minimizing disposable consumption. The purpose of this study is to analyze material selection, manufacture, construction and requirements for surgical face masks. The study also aims to explore alternative ways of creating a reusable face mask. The choice of method for collecting material has been based on literature studies of a primarily scientific nature. As the topic is highly current, news articles from trusted newspapers have been of value. Qualitative interviews were conducted with the aim of providing a clear insight into the healthcare work. A surgical face mask serves as a protective barrier against the transmission of infectious agents between staff and patients and is generally constructed in three different layers. The inner layer is made by a process called nonwoven meltblown, while the two outer layers, the upper and the lower, are made by a process called nonwoven spunbond. These three layers are then calendered together to form the filter media, which is then pleated and seamed in a converting line. The surgical face mask is a disposable item and is discarded immediately after use. Nawar Kadi, who is a professor at Textilhögskolan in Borås, is currently working on a project aimed at developing a partially washable face mask that thus functions to reuse. At present, there are many aspects to consider and questions to answer before the project can be realized in practice but with the right conditions, financial support and proven methods with underlying research, the possibility of creating a reusable face mask is not far away.