Introduktion: Femuroacetabulärt impingement (FAI) är en vanlig diagnos inom idrotten som ofta kräver operation. Vid FAI uppvisar män mer strukturella avvikelser medan kvinnor skattar högre smärta. Viss tidigare forskning har rapporterat kvinnligt kön som riskfaktor för sämre utfall vid operation för FAI, medan annan forskning inte funnit några könsskillnader. Det tycks även råda olika definitioner kring det patientrapporterade utfallet återgång till idrott (RTS).  Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att kartlägga eventuella könsskillnader i återgång till idrott efter kirurgi hos idrottare med FAI.  Metod: Litteratursökning utfördes på tre databaser; PubMed, Scopus och Web of Science. Söksträngen för samtliga databaser formulerades systematiskt utifrån syfte med stöd av PICO. Alla inkluderade studier var av designen kohort och publicerade mellan 2014 och 2024. Urvalet av artiklarma gjordes med stöd av PRISMAs flödesdiagram och granskades vidare med SBU:s granskningsmall för exponeringsstudier.  Resultat: Litteraturöversikten inkluderade åtta studier. Resultatet visade att det inte tycks finnas skillnader mellan män och kvinnor gällande återgång till idrott efter operation för FAI. Däremot så påvisades skillnad i övriga pre- och postoperativa PRO. Män uppvisade högre poäng både pre- och postoperativt medan kvinnor uppvisade större förbättring. Konklusion: Resultatet av denna studie visade ingen signifikant skillnad i återgång till idrott mellan män och kvinnor. Däremot föreligger det skillnader i patientrapporterad smärta och funktion både pre- och postoperativt mellan könen. Uppföljningstid efter kirurgi av FAI ses också vara en påverkande faktor vid analys av utfall. Vidare utveckling och definition av återgång till idrott krävs för att tillgodogöra rättvisa analyser i framtidens forskning.

Bakgrund: I Sverige uppkommer varje år runt 100 000 idrottsskador som kräver vård. Idrottsskador förekommer i stor utsträckning inom truppgymnastik, den största disciplinen inom svensk gymnastik. Fysioterapeutens roll i rehabilitering av idrottsskador syftar till att stödja läkningsprocessen men också till att försöka minimera de negativa följderna som en eventuell skadefrånvaro kan innebära, ur ett såväl fysiologiskt som psykosocialt perspektiv. Det finns i studieförfattarnas vetskap inga studier om truppgymnasters upplevelse av rehabiliteringsprocessen trots att detta är en idrott med helt unika krav. Syfte: Syftet med studien var att undersöka truppgymnasters upplevelser av rehabiliteringsprocessen för återgång till idrott efter skada. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Sex tidigare skadade truppgymnaster som var aktiva på SM-nivå inkluderades i studien. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i arton underkategorier indelade i fem kategorier: Tankar och känslor under rehabiliteringstiden, Utmanande faktorer vid genomförandet av rehabiliteringen, Omständigheter som påverkade genomförandet av rehabiliteringen positivt, Fysioterapeutens förmågor och insatser och Stödet från den sociala omgivningen. Slutsats: Resultatet i den här studien pekar på att såväl fysiska, psykologiska som sociala faktorer kan påverka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen hos skadade truppgymnaster. / Background: Approximately 100 000 sport injuries that require medical care, occur in Sweden every year. Sport injuries are common in teamgym, the gymnastics discipline with the largest number of members in Sweden. In rehabilitation the physiotherapist´s role is to support the healing process and minimize negative consequences following injury absence, considering both physical and psychosocial aspects. According to the authors knowledge no study exists that examine teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process, even though the sport has unique demands.  Aim: To explore teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process in returning to sport after injury. Method: Qualitative descriptive design. Semistructured interviews were conducted. Six previously injured teamgymnasts competing at national level were included. Qualitative content analysis with inductive approach was used to analyze the data. Results: The analysis resulted in 18 subcategories devided into five categories: Cognitions and emotions during rehabilitation, Challenging factors during the performance of rehabilitation, Circumstances that positively influenced the performance of rehabilitation, Abilities and contributions of the physiotherapist, Support from the social environment.  Conclusion: The results of this study indicate that both physical and psychosocial factors may influence the experience of the rehabilitation process among injured teamgymnasts.

IntroduktionFrämre korsbandsskador (ACL-skador) leder till nedsatt knäfunktion och är en stor bidragande orsak till att de ACL-skadade slutar med sin idrott. Detta kan delvis förklaras av nya rörelsestrategiser som används för att minska belastning på den skadade knäleden. Få studier har dock undersökt fotisättningens betydelse för rörelsestrategier vid hopptester. Syftet med denna studie var att undersöka fotisättning vid enbenslängdhopp efter ACL-skada i jämförelse med elitatleter och kontroller. Sekundärt syfte var att undersöka samband mellan fotisättning och självskattad knäfunktion samt rörelserädsla. MetodStudipopulationen bestod av kvinnliga deltagare i åldrarna 17-34år (medel 22.8, SD 3.87) uppdelat i tre grupper, ACL-grupp (n=28), knäfriska elitatleter (n=19) samt knäfriska kontroller (n=19). Data bestod av kinematik för fotleden, knäleden och bålen under landningsfasen vid ett enbenslängdhopp samt svar från Tampa scale for kinesiophobia och Lysholm knee scoring scale. Rörelser registrerades med ett 3D-motion capture system med åtta kameror (Oqus 300, Qualisys AB, Göteborg, Sverige). Data processerades och kalkylerades med programvaran Qualisys Track Manager (v.2.2, Qualisys AB, Göteborg, Sverige) och Visual3D. ResultatStudien fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna i fotisättningens gradantal (p=0.653). Däremot sågs en signifikant skillnad i frekvens av hälisättning, helfot eller framfot där användning av framfot som landningsstrategi var dominerande hos samtliga grupper (p<0.001). Ett signifikant samband fanns mellan längre hopplängd och en mer dorsalflekterad fotisättning. (p=0.005, r=0.327). Inget samband sågs mellan självskattad rörelserädsla/knäfunktion och fotisättning efter ett enbenslängdhopp. KonklusionStudien fann inga kompensatoriska rörelsestrategier hos personer med skadat ACL i jämförelse med elitatleter och kontroller med friska knän. Framfot var dominerande landningsstrategi hos alla grupper vid enbenslängdhopp med en tendens till mindre vinkel i plantarflexion hos ACL-skadade. Rörelserädsla och knäfunktion verkar inte påverka fotisättning vid enbenslängdhopp.