Vid bedömning av allmän daglig livsföring (ADL) försöker man analysera hur en människa med fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning kan utföra olika aktiviteter i det dagliga livet, såsom personlig hygien, matlagning och städning. Arbetsterapeuter utför den subjektiva bedömningen med hjälp av standardiserade checklistor. I vissa fall ger inte det en tillräckligt nyanserad bild av en persons förmåga och det finns behov av bättre ett system som kan användas vid ADL-bedömningar av personer med olika typer av funktionsnedsättning. Målet med detta projekt har varit att ta fram ett mobilt system för aktivitetsbedömning anpassat för hemmiljö. Systemet är uppdelat i två delsystem. Delsystem 1 består av en mobiltelefonapplikation anpassad för Android som tillsammans med en rörelsesensor registrerar aktiviteten hos en person. Delsystem 2 är en PC-mjukvara för Windows som dels lagrar insamlat data i en databas dels visar mätresultaten i form av grafer. Systemet har testats och utvärderats i hemmiljö vid några olika typer av enklare aktiviteter. / The assessment of Activities of Daily Living (ADL) seeks to analyze how well a person with physical and/or mental disabilities can perform various tasks in the daily life, such as personal hygiene, cooking and cleaning. Occupational therapists perform the subjective assessment using standardized checklists. These do not provide a sufficiently detailed picture of a person’s ability, so there is a need for an improved system that can be used for ADL assessment of people with different types of disabilities. The aim of this project has been to develop a mobile system for ADL assessment adapted for a home environment. The system is divided into two subsystems. Subsystem 1 consists of a mobile phone application for Android which, together with a motion sensor, records a person’s activity. Subsystem 2 is a Windows application that stores collected data in a database and displays the measurement results in the form of a graph. The system has been tested and evaluated in a home environment with some different types of simple activities.

Syfte Syftet med undersökningen är att genom en experimentell studie jämföra två stavspetsars, med olika vikt, inverkan på stavspetsens rörelsemönster under rullskidåkning i olika åkhastigheter på rullband vid dubbelstakning. Metod Tio elitaktiva manliga längdskidåkare deltog i studien där de under rullskidåkning på band filmades med ett rörelseanalyssystem som samlade in data rörande stavspetsens rörelsemönster i x-, y- och z-led. Två olika stavspetsar med olika vikt jämfördes under dubbelstakning vid två olika arbetsintensiteter. Resultat Då lätt stavspets används befinner sig punkten där stavspetsen är längst fram i rörelsecykeln både högre upp i förhållande till mattan och längre fram i förhållande till stavisättningen än då tung stavspets används. Detta oberoende av arbetsintensitet. Avståndet i x-led mellan stavspetsens isättning och skidans bindning är kortare när lätt stavspets används oavsett arbetsintensitet. Då lätt stavspets används befinner sig punkten där stavspetsen är längst bak i rörelsecykeln både högre upp i förhållande till mattan och längre bak i förhållande till stavsläppet än då tung stavspets används. Detta oberoende av arbetsintensitet. Punkten då stavspesten befinner sig högst upp i rörelsecykeln är högre upp för lätt stavspets än för tung. Även detta oberoende av arbetsintensitet. Då det gäller stavspetsens kontakttid med mattan visas ingen skillnad mellan lätt och tung stavspets oavsett arbetsintensitet. Slutsatser Tydliga skillnader mellan hur de två stavspetsarnas rörelsemönster ser ut vid rullskidåkning i olika arbetsinsatser hittades. I tävlingssammanhang används så lätt utrustning som möjligt inom elitlängdskidåkning. Den lätta stavspetsen i undersökningen överensstämmer mer med vikten hos den utrustning som används vid dessa aktiviteter än den tunga. Rörelsemönstret hos den lätta stavspetsen kan därmed även tänkas spegla rörelsemönstret vid skidåkning på snö bäst. När rörelseanalyser utförs borde detta tas i beaktning om målet är att efterlikna tävlingssituationen så mycket som möjligt.

Idag ses ett ökat intresse för användandet av rörelseanalys inom olika sammanhang t.ex. övervakning, dataspel och diagnostisk undersökning av personers rörelsemönster med mera. Optisk rörelseanalys är den teknik som finns mest idag, men de systemen är dyra och saknar lämplig mjukvara för klinisk användning. En forskargrupp vid centrum för medicinsk teknik och strålningsfysik (CMTS) forskning och utvecklings avdelning (MT-FoU) vid Norrlands universitetssjukhus har sedan 2007 jobbat med en produktidé som bygger på att skapa ett nytt mobilt system för rörelseanalys som kan användas i medicinska undersökningar. Ett Arduino pro mini kort samt ett 9-axligt prototypkort som består av MPU-6000 och en magnetometer HMC5883L är anskaffat för att tillverka ett system i detta syfte. Syftet med projektet har varit att skapa ett verktyg som kan samla in rörelsemönster för att sedan presentera resultatet i ett diagram. Systemet skulle kunna samla in data från en sensor som inkluderar en 3D-accelerometer ett 3D-gyroskop och en 3D magnetometer för att därefter skicka det vidare till en dator där mätdata presenteras visuellt och sparas undan i en textfil. En viktig detalj att ta hänsyn till vid konstruktionen av det nya systemet var att konstruktionen gjordes med hjälp av billiga standardkomponenter och kretskort. Projektet har genomförts och några testmätningar har gjorts. Ett resultat sparades undan i en textfil och ett diagram har tagits fram som beskriver ett lårs rörelsemönster vid normal gång.

Introduktion: Personer   med höftledsartros har visats ha en ökad risk att drabbas av knäledsartros. En   förändrad belastningsfördelning och ett förändrat rörelsemönster i   sagittalplan har visats finnas både i den kontralaterala och ipsilaterala knäleden   hos de med ensidig höftledsartros vilket tros vara en del av de bakomliggande   orsakerna. Däremot har få tidigare studier fokuserat på rörelsen i   frontalplan av knälederna hos personer med höftledsartros. Syfte: Att   undersöka om ensidig höftledsartros har en påverkan på knäledens mediolaterala   rörelsemönster under enbensresningar från brits. Metod: Hos sex   personer med ensidig höftledsartros jämfördes de mediolaterala ytterlägena   och det totala rörelseomfånget i knäleden under upp- och nedresning på ett   ben, samt tid under utförandet mellan det symptomatiska och asymptomatiska   benet, och mot sju asymptomatiska individer. Programvaran Kinovea användes   för att mäta vinklarna och tiden, vilka analyserades i SPSS. Resultat: Ingen   signifikant skillnad i den maximala laterala, maximala mediala eller totala   rörelseomfånget kunde hittas mellan eller inom grupperna. Vid analys av   skillnaden i den totala tiden för utförandet av en upp- och nedresning var t-värdet   signifikant lägre hos det symptomatiska benet i HA jämfört mot den   asymptomatiska knäleden. I övrigt fanns ingen signifikant skillnad mellan   eller inom grupperna i tid för utförandet. Konklusion: Att   ingen signifikant skillnad kunde hittas i denna studie skulle kunna bero på   få deltagare i båda grupperna. Däremot kunde en tendens till skillnad mellan   grupperna och inom grupperna ses som det skulle vara intressant för vidare   studier inom området att undersöka. / Abstract: Introduction: People with hip osteoarthritis have an increased risk of developing knee osteoarthritis. An altered load distribution and movement pattern is believed to be a part of the underlying cause. However, few previous studies have focused on the frontal plane motion of the knee joints of people with hip arthritis. Objective: Investigate whether unilateral hip osteoarthritis has an effect on the mediolateral movement pattern of the knee joint during one-leg rises. Method: The mediolateral external positions, total range of motion of the knee joint, and the time of execution were compared between six individuals with unilateral hip osteoarthritis and seven asymptomatic persons, and within the groups. Measurements were made in the Kinovea software, which were analyzed in SPSS. Results: No significant difference in the maximum lateral, medial or total range of motion was found between or within the groups. The t-value was significantly lower in the symptomatic leg of HA compared to the asymptomatic during the total time for performing a one leg-rise, otherwise there was no significant difference of the time between or within the groups. Conclusion: The tendency for differences between and within the groups would be interesting for further studies in the area to investigate.

Bakgrund: Flugkastning är en idrott som har vuxit fram ur fritidsfiske och är en av två discipliner inom Svenska Castingförbundet. Smärta i övre extremiteter och columna är vanligt förekommande hos flugkastare men idag finns det ingen forskning som undersökt biomekaniska riskfaktorer för skada i flugkastning. Syfte: Undersöka och jämföra rörelseomfång och vinkelhastighet som riskfaktorer för skada i övre extremitet och columna hos medelgoda respektive elitkastare samt mellan grenarna Trout Distance och Trout Accuracy.  Metod: Tre elitkastare och tre medelgoda kastare utförde tio kast var i Trout Distance och 16 kast var i Trout Accuracy. IMU-systemet MyoMotion användes vid rörelsemätningarna för 3-dimensionell rörelseanalys i helkroppsmodell. Ledrörelser och vinkelhastighet analyserades för columna och övre extremiteter. Medelvärden av respektive kastares maxvärden för varje kast i respektive gren sammanställdes deskriptivt för det sista bakkastet respektive leveranskastet. Resultat: I Trout Distance var elitkastarna och de medelgoda kastarna vid sina ytterlägen i thorakalen samt lumbalen och för kastarmen i handled och axelled. Dessutom var elitkastarna vid sina ytterlägen i armbågen för linhanden. I Trout Accuracy var de medelgoda kastarna i sina ytterlägen för handled medan elitkastarna ej uppnådde några ytterlägen. Ytterligare uppnådde elitkastarna generellt högre vinkelhastigheter i bak- och leveranskastet i kastarmen jämfört med de medelgoda kastarna i samtliga leder i Trout Distance. Vid Trout Accuracy uppnådde samtliga medelgoda kastare högre vinkelhastigheter i alla leder i kastarmen samt columna i bakkastet. Konklusion: Generellt sätt uppnåddes fler ytterlägen och högre hastigheter för elitkastarna jämfört med de medelgoda kastarna och likaså i Trout Distance jämfört med Trout Accuracy.

Bakgrund: Ländryggssmärta är ett stort folkhälsoproblem med ökande prevalens, troligtvis på grund av en växande population och stigande genomsnittlig ålder. Studier visar att individer med ländryggssmärta ofta har nedsatt motorisk kontroll i ländryggsregionen, vilket kan vara en bidragande faktor till smärtan och behovet av träning för att förbättra kontrollen har ett starkt evidensstöd. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera den subjektivt visuella mätmetoden med hjälp av objektiva mått. Detta för att validera den subjektiva mätmetodens användning vid bedömning av motorisk kontroll i ländryggsregionen. Metod: Studien jämförde objektiv mätning med rörelsesensorer mot subjektiv visuell bedömning under motoriska kontrolltester i ländryggen för att kontrollera validiteten hos den subjektivabedömningen. Resultat: Resultaten visade att det alltid fanns en varierande grad av ländryggsrörelse i utförda övningar hos samtliga deltagare. ”Sittande knäextension” visade sig ha bäst samstämmighet mellan subjektiv och objektiv bedömning. Konklusion: Det skedde alltid någon form av rörelseutslag i ländryggen vid motoriska kontrollövningar, även om det subjektivt bedömdes som att ingen rörelse skedde. Vidare forskning behövs för att undersöka rörelseuttagen hos generell population samt för att fastställa mätkriterier för rörelse i övningarna.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att a) beskriva elitkanotisternas aktiva rörelseutslag (ARoM), b) undersöka hur stor del av ARoM i axelledens inåt- och utåtrotation som kanotisten använder under paddling för höger och vänster arm samt c) undersöka hur förhållandet eventuellt ändras under tre tävlingsfarter (200, 500 och 1000 m). Syftet var också att d) beskriva elitkanotisterna rörelseutslag i axelledens rotation under de tre tävlingsfarterna.  Metod Åtta elitkanotister (fyra kvinnor och fyra män 22,5 ±3,8 år, 1.80 ±0,11m, 81 kg±14 kg) deltog i studien. Axelledens rörlighet i inåt- och utåtrotation undersöktes med två olika metoder; ARoM mätt med goniometer i ryggliggande position och tredimensionell (3D) rörelseanalys mätt under paddling på kajakergometer. Data till 3D rörelseanalysen samlades in med ett optoelektroniskt kamerasystem med 12 kameror som mätte rörelser från markörer fästa på försökspersonerna under paddling på 200, 500 och 1000 m tävlingsfart. Medelvärdet analyserades från tio paddlingscykler under respektive fart och data bearbetades och analyserades i Visual3D och MATLAB.   Resultat Elitkanotisterna medelvärde och standardavvikelse (±) av ARoM i axelledens inåtrotation var 46° (±16°) och 39° (±10°) och i axelledens utåtrotation 75° (±13°) och 86° (±5°) för vänster respektive höger sida. Samtliga elitkanotister hade inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation. Ingen signifikant skillnad sågs mellan sidorna i varken axelledens inåt- eller utåtrotation (F=0.87, p=0.38). Under paddling på de tre olika tävlingsfarterna sågs heller ingen signifikant skillnad mellan sidorna i axelledens inåtrotation (F= 0.63, p=0.45), dock sågs en signifikant skillnad i rörelseutslaget i axelledens inåtrotation beroende på tävlingsfart (F=6.46. p=0.01); ju högre fart/kortare distans desto större rörelseutslag. Axelledens rörelseutslag i utåtrotation påverkades inte av varken tävlingsfart (F=3.59, p=0.94) eller sida (vänster/ höger) (F=1.76, p=0.23). Tävlingsfarten hade en signifikant betydelse för hur stor procentandel kanotisterna använde av sin maximala ARoM i axelledens inåtrotation under paddling (F=6,48, p=0,01); ju högre fart/kortare distans desto större procentuell andel nyttjades. Elitkanotisterna nyttjade en väldig liten procentandel av deras ARoM i axelledens utåtrotation under paddling; 0-1%.  Slutsats Det sågs ingen sidoskillnad mellan vänster och höger sida i axelledens rotationer hos elitkanotisterna och resultatet var oberoende av tävlingsfart. Alla elitkanotister hade en tydlig inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation. Den inskränkta inåtrotationen kompenseras troligen av andra strukturer i axel/skuldra under paddling, då elitkanotisterna använder över 100 % av deras AROM under paddling. Tidigare forskning har visat att inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation är en riskfaktor för skada hos kanotister. Resultaten från denna forskning ger värdefull information för elitkanotister och deras team om vad som sker i axelleden under paddling. De kan använda information till att uppmärksamma vikten av att öka rörlighet i inåtrotationen för att minska eventuella kompensatoriska rörelser i axelleden och på så sätt minska risken för smärta och skada under paddling. / Aim The purpose of the study was a) to examine elite flatwater kayakers’ active range of motion (ARoM), b) to detect the extent of their ARoM they use in shoulder internal rotation (IR) and external rotations (ER) for right and left shoulder under kayaking and c) to examine the impact of how the range change during the racing speed (200, 500 and 1000 m). In addition, the aim was d) to describe competitive flatwater kayakers’ range of motion in the shoulder rotation under the three racing speeds. Method Eight elite sprint kayakers (four women and four men 22,5 ±3,8 year, 1.80 ±0,11m, 81 kg ±14 kg) participated in the study. The range of motion in shoulder joint rotations were measured with two different methods; ARoM was measured with a goniometer in a supine position and a three-dimensional (3D) motion capture measured under kayaking on a kayak ergometer. Data from a 3D motion capture analysis was collected with an optoelectronic system with 12 infrared cameras which captured the motion from markers attached on the participants under kayaking on 200, 500 and 100o m racing speed. The average value was analyzed from ten stroke cycles under every speed and the data was processed and the calculations were done with Visual3D and MATLAB.   Results The elite kayakers’ average values and standard deviation (±) of ARoM in shoulder IR was 46°(±16°) and 39° (±10°) and in ER 75° (±13°) and 86° (±5°) for respective left and right side. All participants had decreased ARoM in shoulder IR. No significance difference in ARoM was detected for the sides (left/right) in neither IR nor ER (F=0.87, p=0.38).Either no significant differences were detected between the left and right side under kayaking in shoulder IR under racing speed (F= 0.63, p=0.45), however racing speed had a significant difference for range of motion in shoulder internal rotation (F=6.46. p=0.01); the higher the speed/ shorter distance, the greater range of motion. Shoulder ER was not affected neither on racing speed (F=3.59, p=0.94) or side (left/right) (F=1.76, p=0.23). Racing speed had a significant difference in the percentage the elite kayakers used of their maximal ARoM in shoulder IR during kayaking (F=6.48, p=0.01); the higher the speed/ shorter distance, the greater percentage used. The elite kayakers´ utilized a very small percentage of their ARoM in shoulder ER during paddling; 0-1%.   Conclusions No difference was detected between left and right side in shoulder rotation within elite kayakers, the result was independent of the racing speed. All elite kayakers´ had an obvious decreased range of motion in shoulder IR. The decreased IR is probably compensated by other structures in the shoulder/ scapula under kayaking, due to that elite kayakers’ use more than 100 % of their ARoM under kayaking. Earlier studies have showed that decreased IR in shoulder joint is a risk factor for injuries in kayakers. The results from this study can give valuable information for elite kayakers and their teams about what happens in the shoulder joint during paddling. They may use this information to recognize the importance of increasing the range of motion in shoulder IR, to be able to decrease any compensational movements in the shoulder joint and therefore reduce the risk of pain and injury under kayaking.

Introduktion En främre korsbandsskada (ACL-skada) är en allvarlig knäskada som drabbar många idrottare varje år. Den leder ofta till långa rehabiliteringar och försämrad funktion i knät. Även förändrade rörelsestrategier förekommer. Strategierna kan till viss del kan förklaras av rörelserädsla och att minska belastningen för eventuell smärta i knäleden. Inga tidigare studier har gjorts på andra landningen vid ett Unanticipated diagonal hop. Syftet med denna studie var att jämföra skillnader i kinematik vid lateralt och medialt Unanticipated diagonal hop mellan ACL skadat och icke skadat ben. Sekundärt syfte var att undersöka hur vinklar i leder korrelerar med varandra. Metod Studiedeltagarna bestod av 26 personer med rekonstruerat ACL. Sex män och 20 kvinnor i åldrarna 17-34 (24,4 år) deltog. Datan bestod av kinematik från knäled, fotled, höftled och bål vid andra landningen av Unanticipated diagonal hop. Rörelserna registrerades med ett 3D-motion capture system. Programvarorna Qualisys Track Manager och Visual3D användes vid insamling och analys av kinematikdatan. Resultat Studien visade ett fåtal signifikanta skillnader mellan skadat och icke skadat ben. Deltagarna hade signifikant mer supination på det skadade benet vid initial contact (p=0,043) och vid max valgus (p=0,009) för lateralt hopp. Det var även signifikant mer höftflexion under landning (p=0,007) för medialt hopp och utåtrotation i knät under landning (p=0,034) för lateralt hopp. Studien visade även en signifikant korrelation mellan maximal höftflexion och knäflexion under landning både medialt (r=0,614, p=0,001) och lateralt (r=0,651 p=0,001). Konklusion: Studien visade att förändrade rörelsestrategier används även vid landningen efter en skarp riktningsförändring och bör därför tränas på i rehabilitering inför återgång till idrott. Vidare krävs mer forskning för att tydligare se förändrade rörelsestrategier efter ACL-skada och öka förståelsen kring dem.

Inledning Att utföra objektiv mätning vid rörelseanalys av knäböj kan vara ett värdefullt verktyg för att öka prestation och minska skaderisk. I denna studie skall användbarheten av verktyget Gyko fastställas för rörelseanalys av knäböj med skivstång. Metod Vi har utvärderat Gykos noggrannhet vid mätning av en stångbanas längd och förmåga att mäta rörelseomfång i överkroppen under ett lyft. Gykos förmåga att mäta stångbanans längd i ett lyft undersöktes genom att fästa Gyko på en smithmaskin. Distansen som skivstången färdades i maskinen var 34,5cm. Fem omgångar med fyra repetitioner utfördes där Gykon mätte medelhastighet och duration för lyftet, därmed kunde stångbanans längd utvinnas. Gykos användbarhet i mätning av flexion i överkroppen vid utförande av knäböj undersöktes. Det gjordes genom att mäta fem personers utförande av knäböj med Gykon placerad med magnet på mitten av skivstången. Testpersonerna fick utföra två lyft på tre olika intensiteter, 60%, 70% och 80% av uppskattad maxvikt. Testpersonernas fick besvara två frågor gällande deras upplevelse om mätverktyget efter utförda mätningar. Resultat Rörelselängden resulterade i 20 lyft med en medellängd på 31.0cm, medelavvikelse från 34,5cm var -3,46cm. Fem personer analyserades i totalt 30 repetitioner. Mätningarna resulterade i ett medelvärde i flexion på 17,5° och angulär hastighet på 16,4°/s. Sammanställt resultat av deltagarupplevelsen visade på en liten påverkan av utförande hos testpersonerna med medianvärdet 2 på båda frågorna. Konklusion Gyko kan användas för att mäta rörelseomfång och angulär hastighet vid utförande av knäböj utan att påverka deltagarnas utförande men inte för att utvinna en stångbanas exakta längd.

In the long distance running community there is currently controversy as a result of the release of Advanced Footwear Technology (AFT) type of shoes. The AFT shoes with performance enhancing mechanical properties are currently used with great success. All of the current world records in long distance running have been set by athletes wearing the novel type of shoes. The new type of shoes have been shown to reduce energetic cost of running but the exact mechanisms of the reduced energetic cost are still unclear. In the research community several hypotheses of mechanisms and performance enhancing features exist. In this thesis the focus was on investigating the performance enhancing feature, energy return and the effect it has on the biomechanical variables, ground reaction force, joint moments and joint power.  For this thesis five male subelite to elite runners were recruited. The participants ran over two force platforms with a controlled running velocity while motion data was recorded with a marker based motion analysis system. The curves from the contact of the foot with the force platform were analysed with the motion analysis software, Visual 3D and the SPM1D statistical package in Matlab.  The results suggest that energy return properties of AFT shoes do affect lower extremity loading. Significant differences in the biomechanical variables GRF, ankle moment and ankle power were seen between high energy return shoes and low energy return shoes. In addition the number of significantly different intervals show a tendency of a pattern, where shoes share the largest amount of significantly different intervals with shoes that are furthest away on the energy return list. However, shoe #4 did not behave according to the energy return ranking. This means that a sole dependency on energy return characteristics was not found.    The knowledge gained from this thesis does not reduce the controversy surrounding the shoes. It does however establish a base for further research in the area of AFT. From that base, further research could create a solid scientific understanding of the shoes, which can be used to justify regulation changes. Regulations with a solid scientific backing would reduce the controversy. / Inom långdistanslöpning finns det för närvarande en kontrovers till följd av lanseringen av skor av typen Advanced Footwear Technology. Advanced Footwear Technology-skor med prestandaförbättrande mekaniska egenskaper används för närvarande med stor framgång. Alla nuvarande världsrekord i långdistanslöpning har satts av idrottare som bär den nya typen av skor. Det har visat sig att den nya typen av skor minskar den energetiska kostnaden för löpning, men de exakta mekanismerna för den minskade energetiska kostnaden är fortfarande oklara. Inom forskarvärlden finns flera hypoteser om mekanismer och prestationshöjande egenskaper. I den här uppsatsen låg fokus på att undersöka den prestationshöjande egenskapen, energiåtergivning, och vilken effekt den har på de biomekaniska variablerna markreaktionskraft, ledmoment och ledeffekt.  För denna uppsats rekryterades fem manliga subelit- till elitlöpare. Deltagarna sprang över två kraftplattformar med en kontrollerad löphastighet medan rörelsedata registrerades med ett markörbaserat rörelseanalyssystem. Kurvorna från fotens kontakt med kraftplattformen analyserades med rörelseanalys-programmet Visual 3D och statistikpaketet SPM1D i Matlab.  Resultaten tyder på att AFT-skor har egenskaper som ger energiåtergivning och som påverkar belastningen på nedre extremiteterna. Signifikanta skillnader i de biomekaniska variablerna GRF, fotledsmoment och fotledskraft sågs i resultaten. Dessutom visar antalet signifikant olika intervall en tendens till ett mönster, där skor delar det största antalet signifikant olika intervall med skor som ligger längst bort på listan över energiåtergivning. Sko #4 uppförde sig dock inte i enlighet med rangordningen för energiåtergivning. Detta innebär att man inte har funnit något beroende av egenskaperna för energiåtervändning.    Den kunskap som erhållits genom denna uppsats minskar inte kontroverserna kring skorna. Den skapar dock en grund för ytterligare forskning inom området Advanced Footwear Technology. Utifrån denna grund kan ytterligare forskning skapa en solid vetenskaplig förståelse för skorna, som kan användas för att motivera ändringar av regler. Ett regelverk med ett gediget vetenskapligt stöd skulle minska kontroverserna.