Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att a) beskriva elitkanotisternas aktiva rörelseutslag (ARoM), b) undersöka hur stor del av ARoM i axelledens inåt- och utåtrotation som kanotisten använder under paddling för höger och vänster arm samt c) undersöka hur förhållandet eventuellt ändras under tre tävlingsfarter (200, 500 och 1000 m). Syftet var också att d) beskriva elitkanotisterna rörelseutslag i axelledens rotation under de tre tävlingsfarterna.  Metod Åtta elitkanotister (fyra kvinnor och fyra män 22,5 ±3,8 år, 1.80 ±0,11m, 81 kg±14 kg) deltog i studien. Axelledens rörlighet i inåt- och utåtrotation undersöktes med två olika metoder; ARoM mätt med goniometer i ryggliggande position och tredimensionell (3D) rörelseanalys mätt under paddling på kajakergometer. Data till 3D rörelseanalysen samlades in med ett optoelektroniskt kamerasystem med 12 kameror som mätte rörelser från markörer fästa på försökspersonerna under paddling på 200, 500 och 1000 m tävlingsfart. Medelvärdet analyserades från tio paddlingscykler under respektive fart och data bearbetades och analyserades i Visual3D och MATLAB.   Resultat Elitkanotisterna medelvärde och standardavvikelse (±) av ARoM i axelledens inåtrotation var 46° (±16°) och 39° (±10°) och i axelledens utåtrotation 75° (±13°) och 86° (±5°) för vänster respektive höger sida. Samtliga elitkanotister hade inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation. Ingen signifikant skillnad sågs mellan sidorna i varken axelledens inåt- eller utåtrotation (F=0.87, p=0.38). Under paddling på de tre olika tävlingsfarterna sågs heller ingen signifikant skillnad mellan sidorna i axelledens inåtrotation (F= 0.63, p=0.45), dock sågs en signifikant skillnad i rörelseutslaget i axelledens inåtrotation beroende på tävlingsfart (F=6.46. p=0.01); ju högre fart/kortare distans desto större rörelseutslag. Axelledens rörelseutslag i utåtrotation påverkades inte av varken tävlingsfart (F=3.59, p=0.94) eller sida (vänster/ höger) (F=1.76, p=0.23). Tävlingsfarten hade en signifikant betydelse för hur stor procentandel kanotisterna använde av sin maximala ARoM i axelledens inåtrotation under paddling (F=6,48, p=0,01); ju högre fart/kortare distans desto större procentuell andel nyttjades. Elitkanotisterna nyttjade en väldig liten procentandel av deras ARoM i axelledens utåtrotation under paddling; 0-1%.  Slutsats Det sågs ingen sidoskillnad mellan vänster och höger sida i axelledens rotationer hos elitkanotisterna och resultatet var oberoende av tävlingsfart. Alla elitkanotister hade en tydlig inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation. Den inskränkta inåtrotationen kompenseras troligen av andra strukturer i axel/skuldra under paddling, då elitkanotisterna använder över 100 % av deras AROM under paddling. Tidigare forskning har visat att inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation är en riskfaktor för skada hos kanotister. Resultaten från denna forskning ger värdefull information för elitkanotister och deras team om vad som sker i axelleden under paddling. De kan använda information till att uppmärksamma vikten av att öka rörlighet i inåtrotationen för att minska eventuella kompensatoriska rörelser i axelleden och på så sätt minska risken för smärta och skada under paddling. / Aim The purpose of the study was a) to examine elite flatwater kayakers’ active range of motion (ARoM), b) to detect the extent of their ARoM they use in shoulder internal rotation (IR) and external rotations (ER) for right and left shoulder under kayaking and c) to examine the impact of how the range change during the racing speed (200, 500 and 1000 m). In addition, the aim was d) to describe competitive flatwater kayakers’ range of motion in the shoulder rotation under the three racing speeds. Method Eight elite sprint kayakers (four women and four men 22,5 ±3,8 year, 1.80 ±0,11m, 81 kg ±14 kg) participated in the study. The range of motion in shoulder joint rotations were measured with two different methods; ARoM was measured with a goniometer in a supine position and a three-dimensional (3D) motion capture measured under kayaking on a kayak ergometer. Data from a 3D motion capture analysis was collected with an optoelectronic system with 12 infrared cameras which captured the motion from markers attached on the participants under kayaking on 200, 500 and 100o m racing speed. The average value was analyzed from ten stroke cycles under every speed and the data was processed and the calculations were done with Visual3D and MATLAB.   Results The elite kayakers’ average values and standard deviation (±) of ARoM in shoulder IR was 46°(±16°) and 39° (±10°) and in ER 75° (±13°) and 86° (±5°) for respective left and right side. All participants had decreased ARoM in shoulder IR. No significance difference in ARoM was detected for the sides (left/right) in neither IR nor ER (F=0.87, p=0.38).Either no significant differences were detected between the left and right side under kayaking in shoulder IR under racing speed (F= 0.63, p=0.45), however racing speed had a significant difference for range of motion in shoulder internal rotation (F=6.46. p=0.01); the higher the speed/ shorter distance, the greater range of motion. Shoulder ER was not affected neither on racing speed (F=3.59, p=0.94) or side (left/right) (F=1.76, p=0.23). Racing speed had a significant difference in the percentage the elite kayakers used of their maximal ARoM in shoulder IR during kayaking (F=6.48, p=0.01); the higher the speed/ shorter distance, the greater percentage used. The elite kayakers´ utilized a very small percentage of their ARoM in shoulder ER during paddling; 0-1%.   Conclusions No difference was detected between left and right side in shoulder rotation within elite kayakers, the result was independent of the racing speed. All elite kayakers´ had an obvious decreased range of motion in shoulder IR. The decreased IR is probably compensated by other structures in the shoulder/ scapula under kayaking, due to that elite kayakers’ use more than 100 % of their ARoM under kayaking. Earlier studies have showed that decreased IR in shoulder joint is a risk factor for injuries in kayakers. The results from this study can give valuable information for elite kayakers and their teams about what happens in the shoulder joint during paddling. They may use this information to recognize the importance of increasing the range of motion in shoulder IR, to be able to decrease any compensational movements in the shoulder joint and therefore reduce the risk of pain and injury under kayaking.